En liten rackare...

Jag har ny köpt en bil. En Peugeot 106 Xr -92. Den är vit och verkar bra. Har inte kört så mycket med den men det kommer nog. Den går bra att köra men kan vara lite knepig att starta...
Dom sa att det kunde vara startmotorn men efter att ha kört och startat den själv lite så tror jag snarare att det är batteriet :-) Det blir alltså mycket billigare att fixa. Jag prutade ner den från 10000 till 8000 bara pga att det kunde vara lite fel på den, men nu tror jag att jag gjort en mycket bra affär. Tänk vad ett batteri kan göra för priset. Ska ändå köra den till verkstad här i Enköping för att kolla den lite så det inte är mer som behöver fixas och är det det så får dom fixa det där. Tror inte att det är mycket som är dåligt på den då dom förra ägarna redan bytt mycket.
Tror den kommer vara mig trogen ett tag framöver nu :-)

Nu över till något helt annat.

Jag tror jag är kär.
Magnus får mitt hjärta att slå extraslag :-)
Dessutom så saknar jag honom när jag inte är med honom och vill inte släppa honom när vi kramas. Kan det bli bättre...?
Nej, det kan det inte ;-)

Jag är vuxen...

Fick idag ett bevis på att jag är vuxen.
Det är lite kul tycker jag, för det är ett bevis på att mitt liv helt klart börjar ordna upp sig.
Beviset är att jag får ta lån. Väntar nu på lite papper som jag ska skriva på och skicka tillbaka sen har jag tagit mitt första lån och pengarna ska gå till en bil så jag kan ta mig till det nya jobbet. Känns lite konstigt att ta lån, har inte fått det förr. Det var inget stort lån men det räcker till att köpa en billig bil. Nu ska jag bara hitta en bil med... Det känns som om det är det svåra just nu. Hoppas jag hittar någon nu i helgen så jag kan köpa den direkt nästa vecka när pengarna kommer. Jag vill inte åka buss så mycket nu när jag ska pendla till jobb så mycket, det tar så lång tid... Men nu fick jag i alla fall ta ett lån så jag kan köpa nästa bil som dyker upp och verkar bra.

Första julen utan Fredrik.

Nu är julen över. Det är ganska skönt.
Fredrik var med Peter så jag vet ej riktigt vad han gjorde men han säger att han har haft kul. Han hade med sig julklapparna hem, många, så han är nöjd.
Jag var med Magnus, hans föräldrar, en broder med fru och farmor. Jag var så nervös när vi kom dit men det släppte ganska fort och dom var riktigt trevliga. Vi tittade på KalleAnka och sen åt vi massor med mat som man gör på julafton... Det var gott, som vanligt. Efter maten kollade vi på tv igen och samtalade om det mesta. Ja, som dom flesta nog gör på julen... Trevligt var det.
Sov hos Magnus och sen hem till mig för att få hem Fredrik.
Julafton var lite tråkig då jag inte hade Fredrik med men jag viste ju att han hade det bra och blev ompysslad så det var okej, men jag saknade honom. Man vill ju ändå fira med den närmaste familjen och Fredrik är min familj... Nästa jul ska vi vara tillsammans.

Alla juldagarna har jag spenderat med Magnus nu. Ganska mycket tid tillsammans har det blivit. Och det känns fortfarande bra. Jag gillar honom.

Ibland går det fort.

Träffade ju Magnus i fredags och han var här igår, sov över. Det var mysigt att ha honom här. Han hade med sig sin hund Zingo. Han kom innan Fredrik var i säng så dom fick träffas lite, samt att Fredrik fick veta att det var en hund i lägenheten.
Fredrik brukar normalt vara lite rädd för hundar men Zingo är så lugn så att det gick jätte bra. Han höll sig på säkert avstånd men var inte rädd. Busade lite med Zingo i morse och allt gick bättre än förväntat. Hoppas bara det håller i sig.
Magnus kom hit på kvällen efter jobbet och vi snackade och hade mysigt fram till kl 3 på morgonen sen somnade vi. Vaknade av Fredrik efter kl 8.30. Han åkte sedan hem vid 11 för att han skulle hinna lämna Zingo hemma och fixa lite innan jobbet.
Känner att jag kan räkna Magnus som min pojkvän nu. Han är helt underbart go och snäll. Saknar honom redan. Troligtvis kommer han hit ikväll igen. Längtar tills dess.

Övrigt i veckan som gått har jag jobbat, jobbat och jobbat. Känner mig fortfarande seg efter att ha sovigt en natt på jobbet. Det tar så på krafterna för att man sover inte riktigt så gott som man behöver, dessutom var jag tvungen att gå upp mitt i natten också... Då blir man riktigt slut. Nu är jag ledig fram till fredag (tror jag det var...) Sen är det hela nyårsafton och dagen. Då blir det i alla fall goa pengar. Det behövs kan jag säga.
Tur att jag har hittat ett fast jobb nu så jag kan pusta ut och inte jaga pass så jag får en lön jag klarar mig på, utan har en schemarad att gå på. Det gillar jag. Längtar lite tills den 2a januari då jag ska börja där, ska bli kul att träffa mina arbetskamrater och se vad det är för typer.
Nu är det bara en bil jag behöver. Fattar inte riktigt hur jag ska få råd med det nu innan jag börjar jobba. Finns inte en chans att jag får lån på banken till en bil redan, har ju inte skrivit papper än så det finns ju inga bevis att jag har fått det. Ska skriva papper den dagen jag börjar där. Måste hitta någon som kan låna 10000kr till mig. Jag vet ju att jag kan betala tillbaka nu när jag ska få månadslön.

Var och köpte julklappar till Fredrik idag. Han var med och fick välja. EN såg han inte så han kommer bli glad för den, men den stora lekte han med och fick välja själv. Han bara längtar tills julafton nu så han får leka med den. Jag köpte även en julklapp till mig från Freddan, han fick naturligtvis välja lite så den är från honom. Vi ska öppna tillsammans på julaftonsmorgon sen ska Freddan iväg med Peter och vara med honom till juldagen. Jag ska vara med Magnus, ska vi inte till hans föräldrar så firar vi ensamma, men det beror på om jag vågar träffa föräldrarna eller om jag fegar ur... Man vet aldrig. Vi får se när den dagen kommer.

Vill ha en pojkvän...

.. som jag älskar. Hoppas att det kommer snart.

Matte och jag har kommit överens att bara vara vänner. Det kommer ändå inte att funka mellan oss. Jag har insett det sen förra gången vi träffades. Vet ej om han känner det samma men jag tycker att det är bättre att avsluta det nu än att vänta, vill ej såra honom för mycket. Fast då vi inte haft ihop det så länge så har han inte hunnit få så starka kännslor. Då jag vet att jag inte kommer att få det ändå...

För ett par dagar sedan så fick jag kontakt med en kille som heter Magnus och är 2 år äldre än mig (för er som inte kan räkna eller inte vet min ålder så är han 28år)... Vi fick kontakt via intenet och en sida som heter E-kontakt. Vi bestämde att vi skulle träffas och det blev i söndags. Jag fick Peter att ta Freddan mellan 11-19, så jag hann med en snabb dejt. Kan säga att jag träffar gärna Magnus igen. Vi har bestämt att han ska komma hem till mig efter sitt jobb på torsdag och tar nog med sin hund då. En mycket snäll hund som heter Zingo.
Jag har en liten kännsla att detta kommer att bli bra. Det pirrar liksom i magen bara jag tänker på honom nu. Har inte kännt detta på evigheter...
Vi får se vad som händer i framtiden, vi har ju bara träffats en gång.

I fredags var jag på en anställningsintervju och ett par timmar senare så fick jag besked om att jobbet är mitt. Det är ett jobb på 75% och börjar som ett vikariat i ett år men under denna tiden så kommer det gå över till en fast tjänst. Det är på ett ålderdomshem som verkar jätte bra. Jag ska börja jobba den 2 januari och jag tycker att det ska bli skitkul. Jag kan knappt fatta det än.
Eftersom jag fick detta jobbet så måste jag skaffa en bil och måste då spara alla pengar jag kan så det blir inte en jultripp ner till Skåne.
Det får vänta tills i slutet av januari eller börja av februari. Det beror ju lite på mitt schema :-)

Julen blir alltså så här... Freddan med Peter och jag vet inte riktigt vad dom ska göra på julafton. Men jag har inget planerat. Det blir väl till att bara slappa och ta det lugnt. Jul kan jag fira nästa år riktigt ordentligt istället, då jag kan spara pengar hela året till det.

JAG ÄR LYCKLIG NU! Allt ordnar upp sig :-)

Dags att uppdatera lite...

Förra veckan var lugn och hade inte så mycket att göra.
Var dock på en anställningsintervju och den tror jag gick ganska bra.
På fredagen kom Matte hit. Freddan var hemma så det blev kanske inte riktigt som det var tänkt men så är det med barn. Vi hade trevligt och helgen var ändå bra.
Men (det kommer alltid ett men.....) det var inte som jag trodde det skulle vara. Jag känner inte lika mycket för Matte som han känner för mig. Jag tycker att det går alldeles för fort. Jag tror inte ens att jag är redo för ett nytt förhållande...
Jag känner nog att jag vill vara själv. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att det kommer att bli Matte och mig...
Matte är en bra kille och han kommer hitta en tjej att dela allt med men jag kan inte se oss tillsammans. Jag vet att det är så. Jag har funderat på detta nu ett par dagar och har kommit fram till att det inte kommer att funka mellan oss.

Nu ska jag iväg och jobba, uppdaterar mer en annan dag.

Helgen var toppen.

Ja, så var det. Helgen var toppen.
Peter hämtade Freddan på Fredagen efter jobbet och jag gjorde mig ordning. Tog tåget till Stockholm och där mötte jag Matte. Pendeltåget och buss hem till honom. Hela resan dit var jag så nervös att jag trodde jag skulle dö... Men det gick bra. Väl hemma hos honom kollade vi lite på idol. Efter det var det mat och sen film, The Davici Code, den var bra. Natten var toppen och censurerad...
På morgon så var det bara mysigt och alldeles toppen. Sen var det frukost och då passade vi på att se en film till, Pirates of the Caribbean 2: Död Mans Kista, den var också bra.
Efter det var det planering så jag kunde åka hem. Ville inte det och jag hade gärna stannat längre.

Freddan kom hem på lördagskvällen och vi käkade pizza och hade riktigt kul. Han kom i säng sent men det var ju lördag.
Söndagen var lugn och det var bara jag och Freddan. Jag blev lite förkyld och det blev värre ju längre dagen led.

Måndagen var lite jobbig då jag var riktigt förkyld och Freddan kräktes lite. Han blev piggare sen och på kvällen var han helt frisk igen och åt hur mycket mat som hellst.

På kvällarna, efter Freddan somnat, så har jag pratat med Matte i telefon och det tycker jag är trevligt, hade dock hellre sett att han var här så jag slapp telefonen men så här är det i början av ett förhållande. Vi har mycket gemensamt och han är himmla snäll. Hoppas att vi får träffas snart igen.

Idag har jag varit på ytterliggare en anställningsintervju och det var här i Enköping, på kommunen. Det var för ett hemtjänstjobb, kanske inte drömjobbet, men det är helt okej för mig. Får jag bara ett jobb så jag tjänar lite pengar så kan jag leva det liv jag vill, skaffa större lägenhet och en bil. Just nu är det detta som prioriteras, så jag och Freddan kan få det riktigt bra.

Gå på dejt.

Peter ska ha Freddan mellan fredag till lördag, kanske längre.
Jag ska vara helt själv då, har inte varit det på mycket länge så jag ser fram emot det ganska mycket. Ska inte sitta hemma själv utan jag ska på dejt. Spännande men läskigt, jag har inte varit på det på länge av ett naturligt skäl. Innan Peter var jag inte heller på så många dejter, utan träffade mest killar på krogen eller på privata fester.
Vet ej riktigt vad jag ska förvänta mig av dejten utan det känns som om det är bättre att bara ta dagen som den kommer.
Han jag ska dejta bor i Sollentuna och heter Matte. Han är född 80 så vi är lika gammla. Vi har haft kontakt ett tag nu, först via passagens dejting sida och sen via msn och nu den sista tiden via telefon. Han verkar jätte trevlig och är söt, i alla fall på de bilder jag sett.
Tror att dejten kommer att gå bra, fast lite nervös är jag allt.

Igår skulle jag jobbat men med min vanliga tur så åkte Freddan på feber och jag var tvungen att stanna hemma. Jag ville så gärna jobba då det var länge sedan jag var där, saknar jobbet när jag går hemma så här. Det har jag inte gjort med andra jobb. Detta jobb på Alba har jag verkligen fastnat för, trivs väldigt bra där. Så jag hoppas just nu på att jag får en tjänst där eller i alla fall att jag får mer timmar där. Jag vet att det är några som ska sluta nu så jag hoppas bara att dom vill ta in mig mer.
Fast blir det inte mer där så får jag hoppas att det går bra på anställningsintervjuer. Jag var på en förra veckan och hoppas på ett possitivt svar. Dom skulle svara denna veckan. Idag ringde en dam från kommunen här i Enköping och bokade en intervju nästa vecka. Känns skönt att jag äntligen blir kallad till intervjuer, det var snålt med sånt förr men nu rullar det på, snart är det väll någon som vill anställa mig också.
Man får hoppas på det bästa.

Idag har jag migrän igen och det känns som om huvudet ska sprängas snart. Jag har bara en liten lampa tänd i köket och ändå tycker jag att det är ljust. Jag har ställt ner ljuset på datorskärmen till det minsta och det är helt okej men jag måste titta bort ibland. Hoppas att det försvinner lite innan det är dax för tv ikväll, det är ju LOST ikväll, sista avsnittet sen är det vinteruppehåll. Är så trött på detta att jag håller på att bli tokig.

Svammel svammel. Känner just nu att det bara går runt i skallen på mig och det är dax att sluta skriva. Har lite som måste göras innan jag kan natta Freddan, har ju en timme på mig nu när det är Bolibompa :-)

Utan dator...

Har varit utan dator ett tag nu. Fan vad det är jobbigt.
Peter tog hem sin men nu lånar jag en annan av honom. Ska köpa en egen när jag får råd, hoppas det blir snart. Har kännt mig nästan handikappad nu när jag varit utan, har haft så mycket tid att göra annat på att jag håller på att bli knäpp... men det har gått bättre än förväntat...

Mellan mig och Peter står det fortfarande stilla och han är här ibland och hälsar på Freddan och äter lite... Det gör inget då jag bjuder honom på mat då vi ändå ska äta... Jag gör ju så att det räcker ändå. Freddan sitter just nu och tittar på Bollibompa på tv och jag har det fritt i köket.
Carolina och hennes vilddjur var här idag, alltid lika trevligt fast barnen bråkar ganska mycket just nu men dom är i den åldern så det är bara att stå ut. Det gick ändå ganska bra idag, har varit värre...

Ikväll är det IDOL och jag hoppas Johan ska åka ut ikväll, har hoppats på det dom sista veckorna men han håller sig kvar. Fattar inte varför då han ändå inte är så bra. Felicia var mycket bättre men hon åkte ut förra veckan... Fast att jag röstade på henne åkte hon...
Bara Markus inte åker ut före Johan så blir jag nöjd. Markus ska vinna allt då han är både skit duktig och snygg ;-)

Var på anställningsintervju i onsdags och det känndes som om det gick ganska bra. Får svar från dom nästa vecka någon gång. HOPPAS att jag får det då det var en tjänst på 75% och det behöver jag. Får jag inte det så hoppas jag på att jag får mer timmar på Alba då jag gillar det stället. Trivs bra där. Jag vet ju att det är några som slutar nu så jag vet att det blir mer där men jag skulle ju vilja ha en schemarad så jag vet hur mycket jag ska jobba. Men man kan bara HOPPAS just nu.

Singel igen...

Ja, så är det.
Jag är singel igen.
Vet ej hur det känns ännu då Peter ska flytta ut sina saker i morgon.
Denna veckan som har varit skitjobbig för alla parter. Jag har inte kunnat sova och för att fördriva tiden har jag spenderat mycket tid vid datorn, där jag fick kontakt med en kille, som är väldigt snäll (skriver inte mer om honom här ännu). I alla fall så har vi pratat massor via msn, har gjort det då Peter ej varit hemma eller när han har sovit.... Vill inte sitta framför ögon på honom med det, känns inget bra. Peter märkte dock att det var något som hänt så han frågade och jag svarade. Så nu är det slut.
Känns konstigt då vi varit tillsammans så länge men jag är av någon anledning inte så ledsen... Bara för Freddans skull men jag vill att Peter och han har en bra kontakt ändå så jag hoppas att Peter vill ha honom på helger och när jag jobbar ändå. Känns som en ganska viktig sak. Freddan kommer att klara det bra om han får ha fortsatt kontakt med Peter, Peter har ju varit frånvarande många gånger ändå så jag tror att för Freddans skull kommer det att kunna flyta på nästan som vanligt. Den ända skillnaden är väll att dom kommer att träffas hos Peter och inte här...

Har pratat med en vän från skåne (tror du vet vem du är...) och hon sa att hon trodde jag gjorde rätt, fast då sa jag inte riktigt allt...
Min vän här i Enköping tror också att detta är den bästa lösningen på vårat problem.
Jag tror också det. Känns inte som om Peter och jag någonsin kommer få tillbaka det vi hade i början, vi är FÖR olika för det. Lever ju helt olika liv och dessa går inte att föra samman utan att någon av oss kommer må dåligt. Då är det bättre att avsluta detta nu innan det går allt för långt...

En vecka har gått sen sist.

Dags att uppdatera vad som hänt.
Peter och jag ska separera men det tar lång tid. I måndags så sa han att han skulle sova två nätter till men det verkar inte bli så att han flyttar före helgen... Ville ju att det skulle bli klart så fort som möjligt så jag får möjlighet att känna efter om det är så jag vill ha det. Han är inte hemma ikväll och har försökt vara borta mycket i veckan men han kommer ju alltid hit och sover och sånt.
Jag vet inte när han kan flytta in i lägenheten för det händer inget i den. Vad jag vet har det inte hänt något sen helgen... Det börjar göra mig lätt irreterad. Han sa ju....

Jag orkar inte bo så här så länge. Det är ju typ slut och ändå så bor han kvar. Hade inte irreterat mig om han kom hit och hälsade på Freddan och sen åkte hem men nu är han här.
Förstår att det kan ta tid att fixa en lägenhet men den är ju inte så stor så den borde ju snart vara klar. Det är jobbet som är kvar är det Janne ska göra i hallen och sen är det tydligen lite kvar i badrummet som tydligen bara ska ta en halvtimme typ...
Färdig gnällt....

Jag har börjat leva ensam nu och planerar enligt mig och Freddan. Lagar mat när vi är hungriga och äter det VI vill. Planerar även matlilsta och handlar hem efter det. Nu måste jag ju planera mer när jag måste handla när Freddan är på dagis då jag kommer att GÅ till ICA och göra det. Måste då veta vad det är som måste inhandlas och det får inte bli så tungt. Kommer nog att försöka handla här på NETTO som ligger nära mest men allt finns inte där.
Det går bra att sköta allt själv om jag vet att jag måste göra allt själv men att Peter är här och bor men ej hjälper till kan göra mig grymt trött på att sköta allt. Vet man bara om det så är det ju bara att planera så man hinner, och det är ganska skönt att göra det också.

Kommer bli ensamt när Peter väl flyttar ut men jag tror att det ska gå bra. Jag har lite vänner som jag kan träffa och det blir lättare för mig att göra det om jag kan bestämma något, det gick ju inte att göra med Peter. Nu behöver jag inte tänka på honom mer än om han ska ha Freddan eller han vill hälsa på Freddan här.

Det ska faktiskt bli skönt att bo själv.

Ändrat lite.

Ja, nu ändrade jag bloggen igen. Jag var inte riktigt nöjd med hur den såg ut så jag hittade denna istället. Får se om jag gillar denna bättre. Det vet jag om ett tag när jag testat den lite. En tråkig sak är att mina länkar jag hade försvann, men det är något jag får leva med.

Snackat med mamma.

Pratade med mamma idag om allt fast att jag inte riktigt ville prata med henne om det. Men man får inte alltid vad man vill. Man får ta lite vad man får. Vi pratade i alla fall ganska länge och jag fick faktiskt bra respons av mamma, hon lyssnade och lät mig babbla på, hon lade sig inte i men sa vad hon tyckte. Det gick bättre än vad jag trodde det skulle göra.
Jag kom väll inte på så mycket mer men jag fick allt ur mig och fick rensa huvudet lite. Det behövde jag verkligen. Mamma tyckte som jag, att det är bra att jag och Peter får lite tid på olika håll, i var sin lägenhet. Hoppas att det gör oss nytta och att jag hittar tillbaka.
Vad jag vet så ska Peter flytta till sin lägenhet till helgen. Det känns konstigt, både bra och dåligt. Ska bli skönt att få sköta allt själv igen utan att behöva bry sig om någon annan mer än Freddan, men samtidigt känns det lite sorgligt då vi har nu spenderat så mycket tid tillsammans här i denna lägenheten att det kommer bli lite tomt utan honom. Fast jag tror ändå att Peter kommer vara här lite för Freddans skull så helt utan honom blir jag inte. Det vore bra för Freddan om deras relation kan fortsätta som vanligt. Peter är ju ändå Freddans pappa på alla sätt och det tänker jag INTE ändra på. Dom ska ha det dom alltid haft.
Känns som att allt kommer att lösa sig på ett bra sätt vad som än händer.

Pratat...

Jag och Peter har nu pratat om allt.
Vi ska försöka ett tag till men han ska bo i sin lägenhet och jag i min och vi ska leva så ett tag.
Får se hur länge det blir.
Kändes konstigt att snacka med Peter om problemen då jag själv inte vet så mycket. Fast det verkade som om han förstog. Fast det verkade också som om han ville att alla problem skulle vara lösta bara för att vi hade snackat, det är dom ju inte. Vi måste ju jobba på det. Båda.
Jag blev glad när han sa att han kan flytta hem till sig snart. Känns som att jag ska få mitt liv tillbaka. Det känns som om det är Peters liv som skullat gå före nu när han har bott här och det är inte så jag vill ha det. Jag vill att vi ska kunna göra saker tillsammans som BÅDA tycker är kul men det har varit VÄLDIGT mycket Peter. Orkar inte ha det så. Han och hans jobb har gått före och lämnat mig och Freddan utanför. Det är så mycket jag velat att vi skullat göra men antingen så har Peter inte haft tid eller så säger han bara blankt NEJ till det. Jag ställer upp och hjälper han med det han vill och så men när det gäller mig så känns det inte som om det är så viktigt bara jag städar och fixar i lägenheten så går det bra. NEJ, jag är inte en så person som tåler att bli behandlad så. Jag vill få göra det jag vill också. Tänk bara, jag som varje sommar badade i havet flera gånger på sommrarna, har inte gjort det nu på 4 år för att Peter inte vill följa med för han tycker att det är jobbigt att gå i sanden.... Vill kunna göra sånna saker tillsammans. Inga konstiga saker men VANLIGA saker som alla andra i sverige gör. Tänka att få promenera i lugn takt en vacker solig höstdag. Det har jag inte gjort för det kan han inte heller säger han, men att åka till Öregrund, Thailand eller var som hellst och festa och gå mellan krog till krog, det går bra. Är så trött på att inte vara den som ligger högt på hans prioriteringslista. Han har legat nästhögst på min, bara Freddan före, men det hoppas jag Peter står ut med för Freddan kan hänga med på det mesta jag vill göra.
Jag hoppas bara att Peter fattar allt detta så att jag känner mig älskad. Då kanske mina känslor kommer tillbaka. Men just nu så har känslorna en paus och jag vet ej hur jag ska göra med dom.
Tycker ju om Peter så mycket men just nu är han bara en mycket god vän... Vi har ju faktiskt inte bråkat så mycket dessa åren ändå. Vet dom som bråkat mycket mer.


Från en sak till en helt annan...
Jag har börjat planera min USA-resa. Vet vad biljetterna kostar, vet vad ett billigt hotell kostar och vad maten kommer att gå på och har ökat allt detta med ganska mycket pengar då man måste planera för ändringar och annat som kan hända. Gör jag inget speciellt så kommer resan kosta 32000kr men jag hade tänkt göra en massa kul så jag ska spara ihop ca 100000kr innan jag drar iväg. Då ska jag klara mig bra i ca 4 veckor.
Önska mig lycka till.

Peter vet....

Peter vet nog att jag tvivlar på oss. Det är jätte jobbigt då jag själv inte riktigt vet på vilket sätt jag tvivlar. Älskar ju honom än, men jag känner inte det som jag gjort innan. Känns mer som en vänskap än kärlek. Vänskap är viktigt men inte allt, vill känna det där lilla extra också och det gör jag inte nu. Kanske kommer tillbaka.
Vi har i alla fall spenderat dagen tillsammans idag och han har varit deppad hela dagen och inte velat säga vad det är. Han väntar kanske på att jag ska ta upp det. Men det tänker jag inte göra än. Vill ju vara mer säker på mig själv.
Vi snackade lite om hans lägenhet (då den snart är färdigrenoverad) och då sa han att han kan flytta dit igen om jag vill att han ska göra det. Det tror jag att jag vill att han ska göra. Åtminstånde för ett tag. Jag måste nog ha lite paus. Det är skitjobbigt att känna sig så här kluven. Samtidigt som jag vill ha en paus så vill jag det ändå inte för jag är en sån som aldrig tyckt om pauser i förhållanden. Jag har alltid varit så säker förut men inte nu. Om man ska ha en liten paus, hur lång ska den då vara?? En paus kan ju vara förevigt om det vill sig illa.... Och det vill jag inte. Jag vill veta hur jag vill ha det innan jag bestämmer något. Det hjälper nog inte ens att resa ner till mamma ett tag heller för jag orkar inte med hennes frågor. Vill ha någon att bolla mina tankar med och då vill jag hellst ha en utomstående, som känner mig.... men dom är väldigt få... om dom finns.... hmmm.... jo, kanske två, men vi umgås inte så mycket mer. Slutade umgås när vi tog studenten. Har fortfarande kontakt men inte alls på det vis som i skolan då vi kunde prata om allt.
De flesta av mina vänner kör väldigt mycket sitt eget race och ser inte mig så mycket. Kanske för att jag inte behövt det så mycket förr, men nu gör jag och då är dom borta... FAN.
Hade behövt en riktig vän just nu. En som känner mig och som vågar vara ärlig. Känns jobbigt att behöva ta det själv. Behöver min syster här, hon är den enda som är riktigt ärlig och säger vad hon tycker. Hon är dessutom bra på att lyssna, och hon har en bra axel att luta sig mot...
Har bara 60 mil dit... Börjar jag gå nu är jag framme nästa vecka... Vill inte ha Peter eller Freddan där när jag ska prata med henne för då känns det så fel. Kan ju inte ha Peter med då det är han som jag vill prata OM och för Freddan vill jag inte visa att jag är ledsen.
FAN vad jobbigt där är att bo här just nu.
Jag blir så trött av allt detta också. Kan ej sova och om jag skulle somna så vaknar jag knappt. Orkar inte. Vill bara somna och inte vakna förrän allt är bra. Migrän börjar jag få nu med.

Jag och Peter har varit tillsammans i mer än 4 år nu. Lång tid. Vi har haft det bra och det har hänt mycket under denna tiden. Slutet av min graviditet, Freddans bebis tid och dessa tre och halvt år med honnom, flytt hit, jobb och en massa annat som jag inte orkar rabbla upp här. Efter allt detta som har blivigt så bra. Hur kan det då bara ta slut kännslomässigt?? Är det för att jag har kunnat känna efter nu och inte bara trampat på framåt??? Jag har INGA svar.
Det hade varit bra om någon kom och sa: "Så här är det!!". Men det händer inte. Kommer aldrig att hända. Nu sitter jag själv vid datorn och är ledsen istället... och vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Försöker vara stark så Freddan inte märker något.
Vad händer om det nu ska ta slut? Hur blir det för Freddan? Kommer han få träffa sin pappa Peter? Kommer jag klara det själv? ORKAR jag själv?? JAG VET INTE!!
Frågorna har jag men jag har inga svar. Vill ha svar. VILL ha svaren nu! Orkar inte med detta längre.
VAD SKA JAG GÖRA???

Grattis Maria!!

Vill gratta min kompis Maria till den söta dotter hon fått.
Fick veta nyss att Maria fått en liten Isabel. En frisk liten normalstor tjej :-)
KRAM på er!!!

Klurat på livet ett tag.

Jag har nu haft några dagar att klura på livet. Jag funderar alltid på något som är ganska viktigt. Hoppas att jag snart kommer på den lösning som jag kommer att trivas med. Jag har i alla fall insett att jag måste ändra mitt liv för att jag ska vara nöjd, glad och en bra mamma till Freddan.
Har börjat med att göra sånt jag tycker är kul i alla fall, pysslar med min konst och skissar en massa.
Började kanske inte med det lättaste men jag måste få den ur huvudet, en bike, den jag vill ha när det är dax för att köra motorcykel. Den har tagit sin tid och är ännu inte klar. Lägger kanske in en bild sen när den är klar. Har lite att lära mig för att klara det, t.ex hur en motor ser ut och hur man kan förändra den. Det är lite krångligt så jag har printat ut bilder på andra bikes som jag har som mallar. Hur den annars ska se ut vet jag men just motorn måste jag också veta hur den ska se ut för att bli nöjd med bilden. Lättare att skissa av en färdig bild av något för då har man ju en mall och man kan inte ändra något men när man designar något måste man kunna ändra lite. Krångligt det här men jag ska nog få den färdig. När jag fått bilden klar så jag är nöjd med den så ska jag försöka få tag i ett proffs och se vad han tycker. Vill ha just denna killes åsikter då jag verkligen gillar hans bikes. Han är en helt otrolig designer och jag hoppas att han kan komma med några riktigt bra åsikter.
Ett sätt är att åka till USA och träffa denna kille och se om han vill ge mig lite råd. Gillar han den kanske han till och med vill bygga den... (tror dock ej det).
Har kollat lite vad det kostar att åka till USA och den del av landet som jag vill se. Måste bara få ihop ca 80000kr sen drar jag :-) Har börjat och 1000 kr till min resa, sparar jag lite varje månad kanske jag kan komma dit och 3 år... Ja, man ska inte sätta orimliga mål i livet. Själv vill jag ju typ till våren men att få ihop så mycket pengar innan dess är helt omöjligt om jag inte skulle vinna på triss eller lotto...
Vill ju åka dit helt själv så jag slipper anpassa min resa efter någon annans önskemål. Peter vill ju att jag ska följa med till Thailand men det är inte dit min drömresa går. Den går till Orange County, New York. Det är där jag kan få testa det amerikanska livet med fiske, golf, bikes och riktig småstadskultur. Det är ju det jag vill uppleva så jag ska inte åka till ett stort ställe.
Hoppas bara att jag kommer att gilla det (men inte för mycket för då stannar jag där) och ha kul på min resa. Vill ju inte ens ha Freddan med mig. Hoppas bara att jag hittar någon han kan bo hos så länge när det väl är dax. Jag kommer att stanna i minst en månad kanske längre om jag anser att jag har råd.

Annat som jag klurat på är Peter. Jag känner mig helt kall mot honom. Jag älskar honom men inte alls som jag gjorde för bara en månad sen. Konstigt vad fort kännslor kan förändras... Jag vet inte ens om mina kännslor vet vad dom vill... Jag vill vara med Peter men nästan allt säger att jag kanske borde vara ensam ett tag. Men det är därför jag skulle vilja åka iväg nu. Jag vill inte att Peter och jag ska ta en paus bara utan ska jag vara själv ska jag vara riktigt själv. Så detta är inget jag vågar ta upp med honom än. Vill ju inte att han ska lämna mig och sen visar det sig att jag har haft fel och bara varit i en ordentlig känslomässig svacka som senare släpper... Jag vet inget och därför vågar jag inte göra något. Den enda kontakt jag vill ha med Peter just nu är en vänskapskontakt. Han tycker detta är jobbigt naturligtvis. Inget gos och inga kramar. Jag undrar hur länge detta ska pågå då jag vet ej hur länge han står ut med att ha det så här...
Vill bara att jag ska komma på hur jag känner så att denna besvärliga situation kan lösa sig.

Jag får helt enkelt klura vidare på detta...

Fler av dagens tankar.

Jag trodde att jag skulle strypa Peter idag. När han kom hem idag så bad jag han att hjälpa mig med köket. Ja, det skulle han sa han... Efter ett tag säger han "Jag tar soporna i morgon när jag går till jobbet"... Jag sa okej det är lugnt, men då hade jag naturligtvis inte varit i köket än... Det såg lika dant ut som förra gången jag var där. Han hade inte gjort ett piss. AAAHHHH....
Trött man kan bli på sånt här... Visst kan han vara trött efter jobbet men det är jag efter en hel dag med Freddan också. Jag hade dessutom städat en massa idag och plockat undan massor med annat och hade lite ont i ryggen men det är väll bara att stiga upp tidigt i morgon och ta köket också. Jag som ska ha gäster i morgon....
Måste sova. Kan inte koppla av. Fattar inte varför.
Vill bara sätta mig på flyget till New York eller så alldeles själv och vara borta en månad. FAN vad skönt det hade varit. Det bara är so fucking dyrt... Klarar inte det med den inkomst jag har.
VILL BARA FLY UNDAN OCH GÖMMA MIG ETT TAG.

Peter är en underbar kille som får mig att skratta. Han är den bästa kille jag någonsin varit ihop med. Jag kan se mig bli gammal med honom men jag måste då få komma iväg ibland och leva mitt egna liv. Han har sitt med resor till Thailand och mycket annan fritid men jag har inget.
Jag bor, lever och lever på ett sätt som är bra men det är något som saknas.
Kan vara den egentid jag hade förr, den har jag inte längre. Jag bara måste ha den snart innan jag gräver ner mig i ett hål...

Känner att det är svårt att prata med Peter om detta för det känns inte riktigt som om han förstår. Det är det eller så har jag mycket svårt att förklara mig för honom. Vi talar ju inte riktigt samma språk. Har vi aldrig gjort, kommer ej heller göra. Kanske är det bättre att han läser detta här. Oftast blir jag tydligare när jag skriver än när jag pratar.
Konstigt med tanke på att jag har haft svårt med det skrivna ordet hela min uppväxt. Visst kunde jag läsa ganska bra redan i småskolan men jag hade svårt att ta in det där stog. Fattade alltså inte vad jag läste. Men när jag skriver på dator nu så kan jag nästan skriva en hel roman utan att få svårt att få fram det jag vill. Har ibland fortfarande ett problem och det är att jag svävar iväg lite (nästan som jag gör nu....)

Äntligen fattade jag....

Äntligen fattade jag hur jag konverterade musik från vanlig cd till mp3 på datorn. Har inte fattat det innan. Så nu har jag massor med musik på datorn och kunde lägga in ny ringsingnal på telefonen. Så nu har jag Basshunters Hallå där som ringsignal.
Tänk att man ska ha varit ganska aktiv datoranvändre i flera år innan man kommer på detta. Fan det var ju skit enkelt.

Fan jag ska bli den där MC-tjejen jag var förr. Trivs i den stilen. Hittade mitt gamla skärp igår när jag sorterade kläderna. Har ökat storleken med TVÅ hål... men så har jag inte använt det sen innan jag blev gravid med Freddan... Det är ju 4½ år sedan.... Har ju rätt att öka höftmåttet på den tiden. För det sitter direkt på höftbenen och jag kan inte banta ner mig heller :-) Alltså är det Freddans fel allt ihop ;-)
För att återgå till styckets början så är jag ju den tjejen ändå men jag gillar dessa sköna, lite slappa kläderna. Dessutom så gillar jag ju Bikes också... Finns bara inte så många här i lilla Enköping. Får väll ta mckort själv så jag kan öka antalet med 1 bike. Vill nu ha en riktigt häftig chopper men den ska inte ha så lång framgaffel, det gillar jag inte.
Sitter och kollar på "American chopper" på Discovery channel och tycker att OCCgrabbarna bygger några häftiga åk, men jag skulle aldrig kunna köra en sån själv. Om jag skulle designa min egna skulle den vara insperad av deras "Black widdow". Den är så häftig. Har den och designern (Paul Teutul Jr) som skrivbordsunderlägg på datorn så jag får se den varje dag. Kan säga att den är svart och röd med kromat spindelnät lite här och där. Finns på deras hemsida som jag länkat till här bredvid.

Bestämt mig...

Nu har jag äntligen bestämt mig hur denna sida ska se ut så att den passar mig bäst. Den har varit vit, beige, blå, rosa och nu svart. Så här får den stanna nu. Jobbigt med beslutsångest.
Har även inte riktigt bestämt mig hur mycket om mig och mina tankar jag ska skriva. Vet ej om jag vågar lämna ut för mycket. Tänk om någon som inte bör veta råkar läsa.... men så är ju det en risk med att skriva på nätet. Hade jag fortsatt i en bok här hemma hade ingen läst och bara jag vetat vad jag tänker på.

Nu är det bara jag uppe, är så nu för tiden... Jag sitter uppe medans Peter och Freddan ligger och snarkar i rummet intill... Jag har bara för mycket i huvudet för att sova. Bara skit på tv och jag kan inte koppla av.

Kan inte ännu skriva allt jag tänker på då jag inte sorterat det rätt ännu. Jag kämpar med det men det kan ta tid ibland. Det har i varje fall med min relation till Peter att göra.... Tänka, tänka, tänka. Jag vet ej hur jag ska tänka. Har ej heller en bästa vän längre som jag kan bolla tankarna med. Behöver därför skriva av mig lite.

Varför blir det så när man blir lite äldre och flyttar?? Vännerna försvinner trotts att man kämpar med att hålla kontakten. Jag ringer gärna och snackar lite men det är ingen som ringer till mig. Inte ens på flera månader. Mamma ringer men med henne kan man ju inte prata med allt om. Jag är så less på mina "vänner" från Kristianstad. Orkar liksom inte ringa dom och berätta att jag ska ner heller för det är igentligen ingen som vill träffas. Känns som det i varje fall. Det är inte bara jag som ska ringa dom. Dom kan ju göra det då och då också.
Förstår att dom inte kan komma hit på besök men ett samtal en gång i månaden kan man väll kosta på sig... men NEJ, jag hör inget. Orkar INTE med det längre.
Fast det känns mer som att dom förlorar på det och inte jag. Vet ej men något direkt utbyte har jag nog aldrig haft med dom. (Misstolka inte detta nu. Jag älskar mina gamla vänner) Vi har festat och hittat på saker och haft en jävla massa kul men vi har även gått igen MYCKET jobbiga saker till sammans, bråkat och det har varit skitsnack mellan vänner. MEN vi har alltid löst det och kommit tillbaka. Men nu känns det som att ingen orkar längre. Inte jag heller.
Varför ska jag om ingen annan kämpar???
Jo, någon måste ju visa att det fortfarande finns någon som bryr sig.
Kompisar får barn, mår dåligt och flyttar... UTAN att berätta för varandra. Man får sen veta det genom någon annan som igentligen inte är innom gänget.... Konstigt hur det kan bli.

Mycket att tänka på men ingen att bolla det med... JOBBIGT. Då får man ta till det skrivna ordet och kanske någon läser och får en liten tankeställare och lyfter luren för att bara prata som man gjorde för bara några år sedan.

Ett tag sen jag skrev sist.

Det har väll hänt lite. Peter har kommit hem, jag har jobbat, Freddan på dagis och jag har handlat på IKEA....

Det var kul att Peter kom hem från Thailand. Hade saknat honom massor. Han var dock trött och sliten efter resan men inte lika trött som förra gången han varit där.
Han hade med sig 7 par byxor, 3 passade mig och resten passade Carolina (en vän till mig), fast just nu ville hon bara ha två. Får se om hon vill ha dom andra annars så säljer jag dom till någon annan...

Jobb, jobb och jobb. Det trivs jag med. Känner att jag utvecklas och att det går bättre för varje dag som går, det är ju lite svårt med hur man ska prata med en som är sjuk och vill göra sig illa. Men peppning, peppning och beröm är vad dessa kämpare behöver i sin svåra vardag. Mycket rullar bara på, börjar till och med lära mig busstiderna i huvudet... Då har det nästan gått för långt. Fast jag hinner läsa ganska mycket nu :-)
Är glad att Freddan älskar sitt dagis just nu. Han har ju sina perioder då han inte alls vill dit men nu är det bara bra. Han nästan längtar tills det är dags att gå dit igen. Fast nu går han oftast inte så jätte långa dagar och inte så ofta som innan. Jag jobbar ju skift och Peter och jag försöker avlösa varandra här hemma så ofta det går.

Var på IKEA för ett tag sedan och handlade två nya byråar... Den ena är byggd och en är kvar. Orkade inte när jag kom hem för det tog tre timmar att bygga den första. Nästa ska nog gå fortare då jag vet hur det ska vara nu. Peter hjälper inte till (får ej) då jag vill ha det helt och användbart efter. Det finns en risk att det åker ut genom föstret i småbitar om Peter hjälper till ;-)

Jag har hittat ett nytt tvprogram jag vill följa, American Choppers, på Discovery. Tyvärr har vi inte den kanalen hemma, har den dock på jobbet men jag får inte se alla avsnitt där. Är om ett gäng killar, far och söner Tuetul och några vänner, som bygger choppers och designar dom själva. Det blir snyggt. Sen är det ju ett plus att den ena killen i programmet är snygg, måste ju ha något att vila ögonen på när Peter inte är i närheten...

Fredagen den 13 är avklarad för denna gången :-)

Hemma igen.

Ganska skönt att vara hemma igen. Åkte hem i Fredags så vi har snart varit hemma i en vecka.
Har sen vi kom hem hunnit med ganska mycket.

Freddan har fått testa fingerfärg hemma :-)
Det gick bra och han höll sig på papper och underlag. Han tyckte att detta var mycket roligt och kommer att få göra det igen då han var så duktig. På bilden visar han sin hand och man ser hans fina teckning.
Även jag målade lite men det blev inte lika fint, då jag inte är (har aldrig varit) bra på att måla med olika färger.

Vi köpte sängbord med korglådor, tyvärr luktar korgarna lite illa (typ kaninmat eller nått sånt...), så försvinner inte det om ett tag så åker dom och vi införskaffar några andra.

Har även slipat och målat nästan hela Freddans byrå (bara två lådor kvar). Den kommer bli fin när den är klar, blev inte den färg jag först köpt då den inte täckte så bra fast att jag slipat bort gammal färg och målade med 3 lager.... Så det blev en annan färg med mycket bättre kvalitet som täckte det mesta på första strykningen och behövdes bara fläckmålas sen :-) Freddan tycker att den är fin och han kan inte vänta med att börja använda den.

Har även jobbat lite, trivs jätte bra där jag är nu. Jobbar som Behandlingsassistent på ett behandlingshem för psykiskt sjuka ungdomar. Bra kollegor och tycker att jag gör stor nytta. Lär mig även nya saker varje dag och hela tiden dyker det upp något nytt och spännande. Ingen dag är den andra lik där. Skönt att inte riktigt veta vad som kommer att hända nästa dag på jobbet.

Varit på middag hos svärföräldrarna. Dom är som vanligt alltid lika snälla, goa och roliga. Tycker att jag har de bästa svärisarna man kan ha. Dom har tagit Freddan som sitt barnbarn och älskar honom som deras riktiga fast att det inte finns några blodsband. Dom är i alla fall helt UNDERBARA.
I morgon ska vi dit igen. Freddan ska dessutom sova där en natt sen :-) Det tycker han är toppen kul. Får se om han tycker att det ska bli lika roligt denna gången som alla andra gångerna.

Peter kommer hem på fredag :-) Vi som längtat så. Har haft sporadisk kontakt via MSN, SMS och mail under tre veckor. Han kommer tidigt på morgonen och vad jag vet så är det jag som ska hämta han på Arlanda. Ska prata mer om det i morgon när han vet när han ska landa och vilken terminal dom kommer in på. Hoppas i alla fall att resan går bra och att han kommer hem hel. Han ska ha köpt en massa byxor åt mig där nere och nu hoppas jag att dom passar också. Det var tydligen mycket konstiga storlekar på jeans i Thailand.

Ledig och bortrest.

I morgon är det vår tur att åka iväg. Fast vi håller oss inom Sveriges gränser, ska ner till Skåne. Ska åka till min mamma och hälsa på, ska stanna ca en vecka sen får vi se, blir det jobb åker jag hem då annars kanske vi stannar lite längre.
Så idag förbereder vi oss massor, handlat mat som vi kan äta i bilen så vi slipper McDonalds. Jag är så trött på det, det blir oftast sån mat nr vi kör ner och hem. Så nu tänkte jag rädda ditresan i alla fall. Får se vad jag slänger ihop men det blir säkert gott.

Hoppas vi får träffa alla vi känner och att alla mår bra.

Peter i Thailand.

Idag lämnade vi Peter på Arlanda då han skulle åka till Thailand i tre veckor.
Blir jobbigt utan honom men vi brukar klara oss bra. Han har varit iväg länge förr så vi är ganska vana. Hoppas bara att han har kul och och att allt går bra.
Han ska köpa med byxor till mig, massor, men det behöver jag.
Freddan verkar inte sakna Peter än men han har ju nyss landat i Bankok... så han har bara varit iväg i cirka tolv timmar.



Är det mycket stavfel i texten så beror det på att jag är supermegajätte trött.
Ska nu snart ramla i säng.

Vilka är vi?

En kort beskrivning av oss:

Mia.
Är född september 1980. Jobbar som timvikarie på ett behandlingshem i Uppsala. Trivs bra där och hoppas på att få en tillsvidaretjänst där.
Kommer från Kristianstad (Skåne) men bor i Enköping (Uppsala län) sen 2003. Gillar stan men vill flytta till landet i ett hus. Letar efter det nu men det är så dyrt.
Har 3 äldre syskon och mamma som bor i Skåne än.
Pojkvän (Peter) bor mestadels av tiden hos mig men har en egen lya om han vill komma undan ett tag. Vi har varit ett par sen september 2002.
Är mamma till Freddan.

Freddan.
Är född januari 2003. Föddes på Ackis (Uppsala Akademiska sjukhus), bodde första halvåret i Kristianstad och följde sedan med mamma till Enköping.
Går på dagis de dagar mamma jobba och gillar det massor.
Är en mycket social kille med ett välutvecklat språk och massor med humor.