Pratat...

Jag och Peter har nu pratat om allt.
Vi ska försöka ett tag till men han ska bo i sin lägenhet och jag i min och vi ska leva så ett tag.
Får se hur länge det blir.
Kändes konstigt att snacka med Peter om problemen då jag själv inte vet så mycket. Fast det verkade som om han förstog. Fast det verkade också som om han ville att alla problem skulle vara lösta bara för att vi hade snackat, det är dom ju inte. Vi måste ju jobba på det. Båda.
Jag blev glad när han sa att han kan flytta hem till sig snart. Känns som att jag ska få mitt liv tillbaka. Det känns som om det är Peters liv som skullat gå före nu när han har bott här och det är inte så jag vill ha det. Jag vill att vi ska kunna göra saker tillsammans som BÅDA tycker är kul men det har varit VÄLDIGT mycket Peter. Orkar inte ha det så. Han och hans jobb har gått före och lämnat mig och Freddan utanför. Det är så mycket jag velat att vi skullat göra men antingen så har Peter inte haft tid eller så säger han bara blankt NEJ till det. Jag ställer upp och hjälper han med det han vill och så men när det gäller mig så känns det inte som om det är så viktigt bara jag städar och fixar i lägenheten så går det bra. NEJ, jag är inte en så person som tåler att bli behandlad så. Jag vill få göra det jag vill också. Tänk bara, jag som varje sommar badade i havet flera gånger på sommrarna, har inte gjort det nu på 4 år för att Peter inte vill följa med för han tycker att det är jobbigt att gå i sanden.... Vill kunna göra sånna saker tillsammans. Inga konstiga saker men VANLIGA saker som alla andra i sverige gör. Tänka att få promenera i lugn takt en vacker solig höstdag. Det har jag inte gjort för det kan han inte heller säger han, men att åka till Öregrund, Thailand eller var som hellst och festa och gå mellan krog till krog, det går bra. Är så trött på att inte vara den som ligger högt på hans prioriteringslista. Han har legat nästhögst på min, bara Freddan före, men det hoppas jag Peter står ut med för Freddan kan hänga med på det mesta jag vill göra.
Jag hoppas bara att Peter fattar allt detta så att jag känner mig älskad. Då kanske mina känslor kommer tillbaka. Men just nu så har känslorna en paus och jag vet ej hur jag ska göra med dom.
Tycker ju om Peter så mycket men just nu är han bara en mycket god vän... Vi har ju faktiskt inte bråkat så mycket dessa åren ändå. Vet dom som bråkat mycket mer.


Från en sak till en helt annan...
Jag har börjat planera min USA-resa. Vet vad biljetterna kostar, vet vad ett billigt hotell kostar och vad maten kommer att gå på och har ökat allt detta med ganska mycket pengar då man måste planera för ändringar och annat som kan hända. Gör jag inget speciellt så kommer resan kosta 32000kr men jag hade tänkt göra en massa kul så jag ska spara ihop ca 100000kr innan jag drar iväg. Då ska jag klara mig bra i ca 4 veckor.
Önska mig lycka till.