Skola...

Inte min skola det gäller utan Freddans... Han ska ju börja till hösten och jag har under vintern bestämt skola och satt upp honom på kö. Bestämde mig för att Antonskolan var ett bra val för Freddan. Där har han plats nr 3 i kön och får stå kvar där tills jag väljer att tacka nej till den platsen och det har jag inga planer att göra som det ser ut nu.
Kommun har nu gjort klart sina placeringar också... Gick inte bra för oss där heller. Jag hade valt Centralskolan här i centrum för det är den bästa skolan i närområdet och så stannar bussen precis utanför. Där kom han inte in heller.
Han har fått plats på en av stans sämsta skolor... Gustaf Hellströmskolan. Den ligger jättebra här i området och Freddan slipper gå över en enda väg för att komma dit. Dom har en dansinriktning och det är ju kul för barnen. Dom har en simhall mycket nära så jag kan tänka mig att dom är där då och då. Skolgården är helt okej, gungor, bollplan, klätterställningar och sånt som barn behöver... Visst låter det bra...
Men tyvärr har denna skolan ett hemskt rykte. Det är mobbing och vissa barn blir utsatta för rena misshandlar och INGET verkar hända... I ett sånt klimat ska INTE min grabb gå. Han ska gå på en lugnare skola. Ska försöka få tag på skolchefen idag.
Jag har inte kunnat sova i natt... har ångest över detta och det är skitjobbigt.
MÅSTE lösa det på något sätt...
Hoppas att skolchefen kan hjälpa mig på något sätt.
Kan hon inte det utan säger att det är typ kört så får jag gå den politiska vägen och få rätt på skolan här. Måste hända något. Jag kan inte bara sitta och se på.
Denna skolan har så mycket möjligheter men det tas inte till nytta.


Eftermiddagen:

Har nu pratat med skolchefen i området här och sa att beslut om skolplacering på Centralskolan nog inte var klar och att jag därmed inte fått besked från dom. Hon tyckte att jag skulle ringa dom och kolla läget så det gjorde jag. Det var inte klart, dom hade inte ens fått in papper om Freddan, men hon skulle be Gustaf Hellström att faxa det till henne och så skulle dom sedan starta med placeringarna. Detta ska vara klart och besked bör komma inom 2 veckor.

Så nu får man ju bara hoppas att han kommer in på Central eller på Anton, hellst Anton... Jaja, bara att vänta och se men det blir en jobbig väntan...

Roude awakening...

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”
Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”ja, min son”.
En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen ”Ja”…
Och här kommer videon till denna historia:



En enorm prestation och framför allt insperation för mig. Får en att tänka på hur lätt man egentligen har det. Och visst skulle jag göra samma sak om Freddan frågade mig...
Så nu är det slut på att tycka synd om sig själv och bita ihop och kämpa som attans så man kommer igenom vardagen.

Hittade denna video genom LN som lade upp den på Facebook. Tack för tankeställaren. Vi alla kan behöva det ibland.

Vänner

Jag har många vänner, flera av dom träffar jag väldigt sällan men har mycket kontakt med dom ändå. Sen har jag såna vänner som jag knappt pratat med på flera år. Tyvärr, men så blir det ju lätt när man bor på annan ort ett tag. Nu är jag ju tillbaka i stan och har bott in mig igen så nu känner jag att jag kan ta tag i mina gammla vänner igen. Har gjort det nu i veckan.
Träffa JK och hans sambo först i torsdags på fika och sen igår (lördag) hemma hos dom. Freddan föjde med då och vi snackade, kollade på hockey och andra chansen till Melodifestivalen och någon film. Så KUL! Detta få vi göra fler gånger, gärna fler vänner också och kanske någon gång då och då även när jag är barnledig...
Sist JK träffade Freddan var för 4-5 år sedan så ni kan ju tänka er att vi har lite att ta igen... Men det är bara kul när man bara kan ta upp kontakten igen. Vi känner mycket gemensamt folk också och då blir det bara roligare.

Jag kan säga att jag har saknat mycket folk i denna stad de åren jag bodde långt borta, jag var ju tvungen att då välja vissa som jag kunde ha kontakt med men sen har jag ändå tänkt mycket på alla andra. När man väljer bland vännerna som man ska ha kontakt med så är det ganska lätt att välja, för det blir ofta dom som faktiskt hör av sig själva ibland. Många blev bara tysta när jag flyttade, många snackade man med ibland på msn och via andra ställen på internet men det blev aldrig av att man träffades. Sakta men säkert så kommer många vänner tillbaka nu och det är ju alltid kul.
Nu har jag ju samma problem med dom som jag lyckades skaffa mig i Enköping, eller där i trakterna. Blir lätt att man glömmer men jag lovar att komma och hälsa på snart och sen är ni alltid välkomna ner här också.

Har även lyckats få kontakt med en kille jag har oroat mig för i ca 13 år... Denna kille var en kille jag var (väldigt) kär i men jag klarade inte av att vara tillsammans med honom pga det liv han valde att leva. Jag fick, efter jag bröt kontakten med honom, veta att han bara sjönk djupare ner i "helvetet" och jag förväntade mig en dag att få veta att han inte fanns mer. Han är nu på tillbaka gång i livet och jag kan bara säga att jag är mycket glad att han klarat sig. Håller nu tummarna mycket hårt för att han ska komma på fötter igen. Kram på dig DH.

När man sitter så här och reflekterar lite på livet så känner man sig ganska gammal, men just nu är det inget som skrämmer mig, jag blir bara så förvånad över att det kan ha hänt så här mycket under denna tid då man minns saker som om det var igår det hände...
Åldersnojjan kommer kanske mer sen när jag inte har ens 1 år kvar innan man blir 30, jag har ju 1½ år kvar nu...
Hoppas iaf att jag får ha alla mina goa vänner kvar då och att jag kan ställa till med en värsting fest, jag hade ju ingen när jag blev 25, såg inte alls det som en stor grej, bara en annan dag liksom. Jag hade nog inte ork eller tid att ens bry mig då, men jag känner att jag vill fira mig "big time" när jag blir 30. Får börja planera det redan nu...
Fast detta året är det många andra som ska bli gammla först. HAHA
Bror min blev 30 i januari, min andra bror blir 35 i augusti, syrran 40 i september och mamma 60 i oktober. Det var bara familjen det, sen har vi ju vännerna, MB (brors sambo) 30, LA 30, MZ 30, kan vara någon till som jag missat just nu...
Haha Tanter blir ni :P och var lugna jag kommer också komma dit...

Vad skulle jag göra utan mina härliga vänner?? Jag älskar er! KRAM

Idag var det fint väder när jag lämnade Freddan på dagis så jag tog bussen till stan och satt på McDonalds och åt frukost och läste i "Liftarens guide till galaxen" - Douglas Adams. Tog en McBeagle och O'Boy... Satt där ganska länge och sen tog jag bussen nästan hem. Handlade lite snabbt på Netto innan. Köpte årets första glasspaket. Sia-glass Knäck/vanilj, tycker att den är så god. Gick hem och mumsade i mig lite sånt, sen skulle jag plugga... försökte lite men solen lockade för mycket. Har varit en lång mörk vinter så jag var tvungen att gå ut. Tog en promenad in till stan och gick och tittade i så många skoaffärer jag hittade. Kollade på skor till mig och när jag var i sportaffärerna så kollade jag även på inlines både till mig och Freddan. Måste ju åka på något sen när vi inte kan åka i ishallen. Var lite tidigt ute för inlinesen men det kommer inom de närmsta 2 veckorna i alla butikerna. Iaf hittade jag ett par skor till mig. Käpte dom på TeamSportia och det var sista paret i den storleken av denna modellen.



Visst är dom snygga :) Jag har tittat på dessa ett tag och nu provade jag dom och dom satt ju så skönt. Var bara tvungen att köpa dom. Så nu står dom här hemma i hallen och jag är så nöjd med mitt köp fast att dom kanske var lite dyra... Får köpa billiga inlines till mig sen så jämnar det ut sig, var ju tvungen att köpa nya skor, mina förra dojjor trillar ju i sönder när jag tar på och av dom. Följer med lite av insidan varje gång och dom är inte så sköna längre. Hoppas jag kan ha dessa länge.

Sitter och lyssnar på Alice Coopers alla album. FATTA vad många det är...
37 stycken. Den första jag har kom 1969 och den sista 2008. Kan säga att man inte känner igen honom i de första skivorna. Låter mest lite som Beatles och inte rockiga Alice Cooper, men det blir mer och mer rockigt för var skiva. I skrivandets stund så sitter jag och lyssnar på skivan Alice Cooper goes to hell, som kom 1976. Har alltså lyssnat på 10 skivor med honom redan, inkl. sammlingsalbum. Han har gjort mycket bra musik, men också lika mycket skräp tycker jag.

Nej, nu är det nattning av Freddan som gäller och sen är det nog ganska snart sängen för mig också då jag har lyckats få huvudvärk... Alvedon, vatten och en film får det bli i sängen för mig.

Fortsatt tankekaos...

Helgen har bestått av ganska mycket tankar, så det har inte blivit så mycket gjort. Eller har ju varit med Freddan på skridskoskolan, varit på kalas för min brors sambo MK, varit hemma hos AE samt försökt plugga lite.
Det har varit samma tankar som jag skrev om i förra inlägget och jag känner att jag kanske börjar komma ur det nu. Har iaf börjat sova lite bättre och då lugnar även tankarna ner sig. En jobbig nedåtgående spiral som är ett helvete att bryta, men nu tror jag (HOPPAS) att det är pågång. Har mina kära vänner att prata med om det iaf. Ni är bäst!!
Annars då... Det är inte så mycket på schemat i skolan just nu, men då blir det mer att göra hemma istället. Sitter med mina böcker och försöker få in något i den redan överansträngda hjärnan... Sitter vid datorn som bråkar och försöker skriva lite Java-kod. Tycker att det är kul men när programmen man använder bråkar så är det bara BLÄ. Jaja, det brukar lösa sig till slut. Får sitta med det i morgon igen. Annars så kan jag alltid skriva tråkiga dokument som också måste till för att få projektet godkännt. 3-4 veckor till tenta så man hinner iaf att plugga. Har redan börjat men det är ganska segt att läsa tjocka böcker som är på engelska och mycket fackspråk. Fast det är ju ett måste om man ska komma någonstans i denna datavärld.

Nej, känns ganska negativt att skriva här i just nu men när man känner man nått botten så sägs det att det bara kan bli bättre så det kommer väl.
Jag som normalt känner mig som en mycket positiv person har varit ganska negativ ett tag. Men jag har fortfarande hopp om bättre tider iaf :)

Kan ju berätta hur det går med min vikt. Jag har ju haft problem med den också nu...
Där kommer jag med positiva besked iaf. Jag väger nu 53kg. Inte så mycket men det är ju ändå mer än vad det var för några veckor sedan. Var ju nere på 50kg. Sakta sakta så ökar det. Har nu ett BMI på 18,5 men vill upp på 20 för att jag ska må riktigt bra. Men med den kosthållning jag har så ska det väl inte ta allt för lång tid. Sen när jag är där igen så kan jag minska på fettet igen och vara lite mer aktiv så jag kan bygga lite mer muskler och sedan öka i vikt på det viset.

Foten då... Den har de senaste dagarna blivit lite bättre. Hoppas nu att det ska gå ganska snabbt. Svullnaden har gått ner mer och smärtan är bara kännbar när foten ansträngs. Men jag höll på att sabba allt idag... Gick i en rulltrappa (dom på station i Hässleholm står ofta stilla) och då råkade jag böja och vrida foten lite konstigt så det gjorde grymt ont men det gick nog bra för jag känner inte mycket av det nu. Men jag vet att jag iaf fortfarande ska vara försiktig med den. Fast på torsdag så blir det nog ishallen med Freddan och spela lite hockey, då får man nämligen ha puck och klubba där. Men då åker man lite mer försiktigt annars så får jag inte med mig pucken... Är ju inget hockeyproffs precis, fast kul brukar vi ha jag och Freddan.