Vänner

Jag har många vänner, flera av dom träffar jag väldigt sällan men har mycket kontakt med dom ändå. Sen har jag såna vänner som jag knappt pratat med på flera år. Tyvärr, men så blir det ju lätt när man bor på annan ort ett tag. Nu är jag ju tillbaka i stan och har bott in mig igen så nu känner jag att jag kan ta tag i mina gammla vänner igen. Har gjort det nu i veckan.
Träffa JK och hans sambo först i torsdags på fika och sen igår (lördag) hemma hos dom. Freddan föjde med då och vi snackade, kollade på hockey och andra chansen till Melodifestivalen och någon film. Så KUL! Detta få vi göra fler gånger, gärna fler vänner också och kanske någon gång då och då även när jag är barnledig...
Sist JK träffade Freddan var för 4-5 år sedan så ni kan ju tänka er att vi har lite att ta igen... Men det är bara kul när man bara kan ta upp kontakten igen. Vi känner mycket gemensamt folk också och då blir det bara roligare.

Jag kan säga att jag har saknat mycket folk i denna stad de åren jag bodde långt borta, jag var ju tvungen att då välja vissa som jag kunde ha kontakt med men sen har jag ändå tänkt mycket på alla andra. När man väljer bland vännerna som man ska ha kontakt med så är det ganska lätt att välja, för det blir ofta dom som faktiskt hör av sig själva ibland. Många blev bara tysta när jag flyttade, många snackade man med ibland på msn och via andra ställen på internet men det blev aldrig av att man träffades. Sakta men säkert så kommer många vänner tillbaka nu och det är ju alltid kul.
Nu har jag ju samma problem med dom som jag lyckades skaffa mig i Enköping, eller där i trakterna. Blir lätt att man glömmer men jag lovar att komma och hälsa på snart och sen är ni alltid välkomna ner här också.

Har även lyckats få kontakt med en kille jag har oroat mig för i ca 13 år... Denna kille var en kille jag var (väldigt) kär i men jag klarade inte av att vara tillsammans med honom pga det liv han valde att leva. Jag fick, efter jag bröt kontakten med honom, veta att han bara sjönk djupare ner i "helvetet" och jag förväntade mig en dag att få veta att han inte fanns mer. Han är nu på tillbaka gång i livet och jag kan bara säga att jag är mycket glad att han klarat sig. Håller nu tummarna mycket hårt för att han ska komma på fötter igen. Kram på dig DH.

När man sitter så här och reflekterar lite på livet så känner man sig ganska gammal, men just nu är det inget som skrämmer mig, jag blir bara så förvånad över att det kan ha hänt så här mycket under denna tid då man minns saker som om det var igår det hände...
Åldersnojjan kommer kanske mer sen när jag inte har ens 1 år kvar innan man blir 30, jag har ju 1½ år kvar nu...
Hoppas iaf att jag får ha alla mina goa vänner kvar då och att jag kan ställa till med en värsting fest, jag hade ju ingen när jag blev 25, såg inte alls det som en stor grej, bara en annan dag liksom. Jag hade nog inte ork eller tid att ens bry mig då, men jag känner att jag vill fira mig "big time" när jag blir 30. Får börja planera det redan nu...
Fast detta året är det många andra som ska bli gammla först. HAHA
Bror min blev 30 i januari, min andra bror blir 35 i augusti, syrran 40 i september och mamma 60 i oktober. Det var bara familjen det, sen har vi ju vännerna, MB (brors sambo) 30, LA 30, MZ 30, kan vara någon till som jag missat just nu...
Haha Tanter blir ni :P och var lugna jag kommer också komma dit...

Vad skulle jag göra utan mina härliga vänner?? Jag älskar er! KRAM