Ensamhet

När man går igenom något som ingen annan varit med om så är man ensam. Här i denna bloggen kommer jag inte berätta vad det är, utan det kan man få veta privat vid sidan. Men det är inte något "vanligt".

Kan säga att jag är van vid att inte ha så mycket folk runt mig, men några meddelande eller ett samtal då och då brukar det bli. Men detta senaste halvåret så har jag blivit ensam. 

Jag förstår om folk inte riktigt vet hur dom ska prata med mig om det, men det behövs inte heller. Att bara fråga hur man mår vore trevligt. Det är inte bara jag som går igenom det som pågår just nu.

I det stora hela så funkar ju livet för mig väldigt bra just nu. Men jag har fått söka hjälp, hos en kurator för att få hjälp med det som är. Jag måste nämligen få prata med någon. Och en kurator kan hjälpa mig med hur jag ska tänka, på sätt att göra saker, bekräfta att det jag känner är fullt normalt. 

Men en kurator kan inte ersätta en vän...