Skov

Det sägs att vi som har EDS inte har skov.
Skov förklaras med en tillfällig försämring där man ofta kommer tillbaka igen sen, man kan ha lite försämring som är permanent.
Och det är precis så jag brukar ha det om vintrarna men att jag med våren brukar återfå ganska mycket krafter.
Visst har jag haft kvar försämringar, men jag har ofta sluppit mycket av smärtorna framåt våren. Denna vintern har jag inte haft ett långt skov utan flera korta, där jag faktiskt kommit tillbaka till ett normaltillstånd igen, mitt normaltillstånd inte en frisk persons.
Jag märker dessa skoven på att värken ökar och att jag får ta värktabletter mer regelbundet än annars. I vanliga fall tar jag dagen efter som jag gjort något mer ansträngande, eller redan på kvällen samma dag om det varit riktigt illa. Men när jag har mina skov så kommer det dagar där jag tar minst en värktablett om dagen.
Nu låter detta kanske inte så illa, men mitt största problem är den enorma muskeltröttheten som jag har alltid. Smärtorna brukar jag inte medicinera om det inte närmar sig eller passerar ca 6 på VAS-skalan, en skala på 10 där 0 är ingen smärta och 10 är värsta tänkbara. De senaste dagarna har jag sett denna ökning av värken och intaget av smärtstillande. Jag skriver upp när jag tar, tid och datum, så jag har koll och kan se förändringar.
Denna värken som jag får i skov kommer smygande och den började dyka upp smått den 11 april, men efter det har den bara ökat och jag behöver värktabletter för att klara eftermiddagen/kvällen. Igår började min värk i händerna komma tillbaka på allvar, den har varit ganska lugn sedan jag fick Ebba. Så nu har mina händer börjat domna av lite av smärta. Precis som om musklerna är helt slut som benen borde kännas efter ett långlopp löpning, eller som dom gör efter ett spinningpass på gym.

Jag hatar verkligen dessa skov då dom hindrar mig lite från att göra det jag vill och efter jag diskat efter mig och barnen så har liksom händerna gjort sitt för dagen.

Men jag vill inte heller gnälla, men jag måste bara få det ur mig ibland.
Jag vet att det finns de där ute som mår just nu mycket sämre än mig. De jag känner finns i mina tankar väldigt ofta.
Men min värk är ändå min värk och den hindrar mig från att leva det liv jag är van vid och vill leva.
Hoppas att detta skov går över snabbt.