Försöker hitta tillbaka

Nu har vi väldigt länge haft en röra och ett kaos där jag inte kunnat följa mina rutiner och göra det jag vill hemma. Men den sista tiden så har detta vänt och vi har börjat göra så att vårt hem är vårt igen.
Detta göra att jag kan koppla av mer och känna ett lugn. Vilket är viktigt för mig så jag faktiskt kan få saker gjorda på mitt sätt.
Så idag har jag bara ägnat mig åt helt vanliga vardagssysslor. Känns skönt att vara tillbaka.
Började dagen med att stiga upp tidigt med Ebba som vaknade redan innan 7. Satte oss och myste i soffan med en film.
När Fredrik steg upp strax efter 7 så rullade det igång. Koka gröt, äta frukost med barnen och se till att Fredrik kommer iväg till skolan. Efter det så är det till att göra Ebba redo att gå till dagis. Och jag själv behöver ju då ha vettiga kläder på mig.
Lämnade henne kl 9 som vanligt och gick hem igen. Vattnade mina plantor (ännu bara frö i jord) lite och se om det har växt något sen igår, har en sallad som är på gång lite och sen är krassen på väg naturligtvis. Den är ju så snabb.
Satt och pausade en stund och sen började jag plocka med lite disk i köket, fixa med spisen, plocka upp från golvet. Efter det var paus igen.
Dammsög hela lägenheten och tog en kort paus innan det var dags att moppa golvet.
Nu har jag ätit lite lunch gjort på rester, rester och grönsaker. Var mycket gott faktiskt.
Strax ska jag ner och hämta Ebba igen. När vi kommer hem så blir det lite fika och sen vilar vi lite i soffan för då är hon också trött.
Det jag mer ska göra idag är sortera tvätten sen jag tvättade igår, fixa middag och ta kvällsdisken.
Detta är det jag hinner på en helt vanlig vardag när jag är hemma.
Minns när jag fixade allt det samt jobbade heltid och var på gym och tränade ibland.

Jag vet att det är många som undrar i tysthet om vad jag pysslar med om dagarna så jag tänkte att det är dags att redovisa hur det ser ut i mitt liv sedan HMS/EDS slog till på riktigt. Tror vissa kommer bli lite chockade över hur begränsad man är med en sån här diagnos.
Vet att jag aldrig kommer bli bättre men jag gör det bästa av dagarna utefter mina möjligheter.

Har ringt och försökt få tag i sjukgymnasten om tidsbyte och min AT angående rullstol men ingen har ännu hört av sig tillbaka, men sjukgymnasten ringer nog i eftermiddag sen.