Vecka 37

Oj, så här långt trodde jag knappt för ett tag sen att jag skulle gå. Men dagarna tickar på ganska snabbt och det är skönt. Bebis mår ju bäst av att ligga där inne.
Då är det dags att kolla vad http://www.familjeliv.se/ och experterna där säger.

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.

Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Bebis: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.


Livmodern har sjunkit, och det känns lättare att andas, men det gjorde den redan förra veckan.
Bebis låg enligt UL igår med rumpan neråt så det blir att åka till förlossningen på måndag och försöka vända på Bebis om den inte gjort det själv nu i helgen. Hoppas hoppas hoppas.
Förlossningsbrev har jag inte skrivit och förstår inte riktigt vitsen med det heller, jag kan berätta hur jag vill ha det när jag kommer dit och sen hoppas jag att T kommer att föra min talan om jag inte är helt kapabel att göra det själv, jag litar på honom.
Bebis växer och växer och allt utom njuren och ureterena verkar vara som det ska. Så nu är Bebis välkommen ut när som hellst.