Skrotat Bettan

Bettan var är den bilen som jag hade när jag flyttade tillbaka till Kristianstad från Enköping. Hon har varit otroligt hjälpsam och förtjänade inte att sluta som hon gjorde...
Stående på parkeringen här alldeles för länge.
Hon gick i sönder och jag hade som plan att fixa henne.
Jag upptäckte dock snart fler fel än det som skulle fixas och det skulle bli en dyr historia.
Jag började spara och sånt, men jag kände också att det var dyrt för en så gammal bil.
Hon fick därmed vänta när jag behövde pengarna till Fredriks hockeyutrustning, ny cykel och en massa andra saker som dök upp.
Bettan blev stående.
Men nu lyckades vi (jag och T) få igång henne och körde henne till skroten.
Det var någon som försökt göra inbrott i henne och dom hade saboterat låsen på förardörren och bagaget samt slagit av en backspegel. Dessa problem + det som bli när en bil står för länge + de första felen gjorde att jag tagit beslutet om skrot.
Med hjälp av startkablar och envishet så startade hon och vi körde iväg.
Hon såg ganska pigg ut för att inte kört på länge men hon visste kanske att hon skulle slippa stå och bara bli skitigare och skitigare.
Nu är hon på ett ställe som tar tillvara på det som funkar och sorterar det andra enligt konstens alla regler.
Fredrik blev lite ledsen när vi hade lämnat Bettan på skroten och jag fick förklara vad dom skulle göra med henne. Så han vet nu att Bettans hela delar ska hjälpa andra bilar som inte är i lika dåligt skick som Bettan var. Då blev han glad igen. Han trodde nämligen att dom bara skulle låta henne stå och rosta isönder.
Ganska gulligt av Fredrik som såg Bettan lite som familj... Vi hade ju faktiskt många minnen i den bilen. Jag och Fredrik packade den bilen full med kläder, katt, dator och leksaker när vi flyttade hem till mamma några veckor innan vi fick denna lägenheten. Vi körde mycket med Bettan, hon var superbillig att köra. Inte ens 0,5 liter bensin per mil drog hon...

Jag kan säga att det är ganska skönt att slippa ha Bettan på parkeringen nu. Jag slipper ju tänka att hon ska flyttas på eller kommer kosta mig pengar i reparation eller annat.

Så nu är jag inte bilägare längre.

Det där med att kalla bilen för Bettan är något jag alltid gjort, detta var egentligen Lillbettan, då jag kallade min första bil för Bettan och då fick detta bli Lillbettan då den också var vit men mindre. Fredrik ville döpa Ts bil också nu så den heter Gurkan, för den är grön... Och Fredrik tycker om gurkor.