501

Det är så många inlägg (med detta) som jag skrivit i min blogg.
Kanske inte så många om man slår ut det på antalet år, men jag har ändå lyckats bli mycket mer aktiv de senaste åren.
Har bara haft denna bloggen, trivs bra med den.
Den har naturligtvis ändrats både i innehåll och utseende, men det är ju naturliga förändringar i livet som gör det. Dessutom så kommer Blogger (portalen som bloggen ligger på) på nya funktioner och hjälpmedel så man kan förbättra sin blogg och göra den mer personlig då och då. Naturligtvis så testar jag alla dessa nya funktionerna när dom kommer och därmed ser bloggen lite annorlunda ut ibland.
Bloggen startades för att jag skulle kunna berätta för familj och vänner vad jag gjorde om dagarna och hur det var med Fredrik, det var när jag bodde i Enköping och var långt "hemifrån". Men nu när jag är hemma igen så fortsätter jag blogga på samma sätt men mest för min egen skull. Det är skitbra att ha ett ställe där man kan gå tillbaka och kolla vad som hänt. Smidigt då man kan lägga in bilder och så också ju.
Ett ställe att samla sina minnen och tankar på...
Vet inte hur många som läser min blogg egentligen, men har en liten koll på statistik på www.bloggportalen.se och här genom Blogger själv. Båda ställen räknar besökarna lite olika men jag vet inte hur riktigt. Egentligen bryr jag mig inte hur många det faktiskt är, men att folk läser, det vet jag.
Jag älskar att få kommentarer från dom som läser, även såna som jag inte känner privat. De flesta som kommenterar vet jag vilka är och har träffat utanför bloggvärlden, men då och då får man en fråga som kommer helt från okänt håll och det är lite extra kul.
Några svarar jag snabbt på i kommentarsfältet, andra så får jag göra ett helt eget inlägg till och det är helt okej.
Vissa frågor man får kanske man inte själv egentligen tänkt att någon undrar över och som behöver ett ganska långt svar eller längre betänketid. Såna frågor är alltid välkomna.
Jag har bloggen öppen för alla, att läsa och kommentera. Gör inget hemligt.
Det jag vill ha hemligt skriver jag inte ut, men det är inte mycket. Jag är inte så bra på att ha hemligheter. Kan hålla ett samtal med en vän hemligt privat och inte snacka om det, men om mig själv känner jag att det är inte lönt att försöka ha hemligheter då jag alltid råkar avslöja mig ändå någon gång.
Dessutom känner jag att om jag kan vara öppen med mitt liv, det jag gått igenom med ADHD och som ensamstående mamma, så kanske det kan hjälpa någon i deras liv. Jag kan iaf dela med mig av MINA erfarenheter och hur jag har löst det. Kan iaf VISA att det funkar att komma igenom problemen som kan dyka upp.
Nu är jag ju inte ensam längre men jag har ju annat jag går igenom som jag "vädrar" här.
Ibland blir det dessutom lättare för mig att tänka igenom saker och se hur jag ska lösa problemen som dyker upp om jag samlar alla mina tankar i skrift. Här kan jag ju dessutom få hjälp med att någon ställer frågor till mig som jag måste svara på och det kan ju vara sånt som jag själv inte ens kommit på. Så det kan hjälpa mig i mina beslut att få kommentarer också.
Naturligtvis så snackar jag med vänner och familj om mina grejer också, men det känns ändå skönt att skriva om det. Då skriver jag för mig själv, men ändå öppet för andra att läsa.

Detta inlägget vet jag inte ens vem det var till, men det är alltid kul att bara låta tankarna flyta iväg. Börja på ett inlägg och sen se var inlägget och tankarna jag har för stunden låter mig skriva. Att börja helt utan en plan är ganska bra ibland, men kan vara rörigt för andra.

Nu börjar det dessutom bli långt så jag ska nog sluta nu.
Ni som läser får ha en trevlig kväll (natt/dag beroende på när ni läser detta...)!!!