Fråga från läsare

Fick en fråga i en kommentar på ett annat inlägg och det kräver ett eget inlägg för att svara på.
Frågan var vilka svårigheter jag har pga min ADD-AD/HD.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja i mitt svar, för jag har inte funderat så noga just nu på detta, men det är något jag har funderat mycket på det senaste året.
Det som är mitt största problem är att lyckas planera ihop min vardag utan att känna mig stressad, samt att få rutin på saker.
Jag har INGA rutiner över huvudtaget. Alla har rutiner sägs det, men inte de som har ADD eller AD/HD. Här är jag inget undantag. Allt som ska göras under dagen måste planeras in. Allt från att stiga upp till att lägga mig och ALLT där imellan. Detta låter kanske konstigt för många, men jag vet att det finns fler där ute som kan känna igen sig. Innan jag stiger upp på morgonen hinner jag planera att klä på mig, gå på toa, väcka Fredrik, äta frukost, packa hans väska och få iväg oss i tid till bussen.
Detta eviga planerandet gör att jag alltid tycker att jag har så mycket att göra. Många stiger upp "automatiskt" och gör vissa saker utan att behöva tänka på dom. Det är saker som man liksom "bara gör". Så när jag ska göra saker som tvätt, städ och disk, så måste också detta PLANERAS in i dagens aktiviteter.
Detta planerandet gör att jag får svårt om det händer något oväntat så måste jag planera om den närmsta tiden eller hela dagen beroende på VAD som hänt. Detta för att inte glömma det som är viktigt. Men då kommer också prioriteringen om VAD som är viktigt just IDAG.
För att kunna prioritera så måste jag också veta vad Fredrik behöver, jag behöver/måste göra för att jag inte ska skjuta upp för mycket och om vi ska iväg någonstans.
Då får man tänka på VAD måste jag INTE göra just idag...
Måste jag diska? Måste jag plocka undan i vardagsrummet? Eller vad jag nu har planerat in att göra. Detta eviga planerandet tar sin tid, speciellt om jag måste planera om dagen. Och det måste man göra ganska ofta när man har barn. Eller om någon "tar" min uppgift ifrån mig. Då måste jag bestämma något nytt att göra istället och då kan jag ha svårt att välja vad som ska göras istället.
För att förklara lite... Tänk min dag så här.
Min plan:
Stiga upp, klä mig, väcka Fredrik, frukost, fixa hans väska och bussen med honom till skolan.
Promenad hem, lite vila och fika, datorn en stund, mat och vatten till katterna och sen plocka ordning i lägenheten.
Lunch, promenad till Fredriks skola, buss hem med honom, mellanmål och läxa.
Damsuga, laga mat och diska, natta Fredrik och sen hålla kväll.
Det som kan "störa" mig är att T kommer hem och damsugar och lagar maten.
Då kan jag garantera att jag inte vet vad jag ska göra de timmarna där istället. Det tar ju ändå sin lilla tid att damsuga och laga mat. Jag har då väldigt svårt att hitta på nya saker att göra istället. Städa annat, fixa något som har väntat länge kanske eller bara ta det lugnt.
Detta extra "planerandet" tar ganska mycket kraft från mig.
Och om det blir mycket saker som planeras in så känner jag mig lätt stressad och då känns det som om jag inte ska hinna med fast att jag egentligen VET att det inte är några problem med tiden, men precis som om jag inte hinner stänga av förra saken innan jag måste göra något nytt.
Jag måste nämligen hela tiden börja om på en sak när förra tagit slut. Måste göra saker klara innan jag börja med nästa. Har svårt för att bryta mitt i om jag inte känner mig klar, som att damsuga hela lägenheten men inte ta Fredriks rum då det är lego på hela golvet... GAHH... Städa upp allt lego så jag kan damsuga klart... Då tar ju städningen helt plötsligt MYCKET längre tid.
MÅSTE alltså känna att jag är klar med saker, att dom är avslutade INNAN jag börjar med nästa sak som är inplanerad. Så tvättar jag blir det ofta så att jag endast tvättar, för om jag börjar med något annat så kanske jag inte hinner klart med tvätten och då känner jag mig bara stressad.

Ett annat problem som har lite med planeringen att göra är att jag har mycket svårt att motivera mig att börja med något. Har jag en tid att passa, typ en timme fram, så har jag svårt att börja med något IFALL det skulle hända något oväntat som gör att saken tar längre tid. Detta för att jag VILL bli klar med det jag gör.
Så att börja städa när Fredrik är i skolan är svårt för jag kanske (!!) måste avbryta det för att hämta honom och då känner jag mig stressad för jag måste hem och fortsätta. Då känns det mindre stressande att inte göra det alls...
Eller att jag börjar med något så att jag "glömmer" tiden. Att jag liksom fastnar i något som är väldigt intressant och inte märker hur fort tiden går.
Livrädd för att missa tiden så jag inte kommer i tid till det jag SKA göra. Är i detta rädd för att göra folk besvikna för att jag är sen eller glömmer att ringa.
Sen är jag i detta också en tidsoptimist, jag är säker på att en sak inte tar så lång tid som den faktiskt tar att göra. Detta är jag väl medveten om och därmed är rädd för att göra saker då jag är rädd för att jag planerat tiden fel...

Sen som andra problem är ju att jag har 2000 tankar som far runt och ska analyseras in i detalj innan jag känner att jag kan släppa dom. Det är alltså alltid fullt i skallen. Detta gör att jag blir glömsk, tankspridd och lätt förvirrad ibland. Detta gör ju att jag lätt missar att göra det jag ska göra. Alla möten som planeras in med andra MÅSTE finnas i min kalender och gärna med ett alarm så jag blir påmind om det i god tid.

Sen har jag svårt att sortera de uttryck man får av saker runt sig. Ljud, rörelser och allt annat går in och det sorteras inte. Vilket gör att världen runt mig känns rörig och bullrig. Att sitta i ett rum med andra gör att jag hör ALLT som händer men inte riktigt kan sortera vad som är viktigt och därmed kanske missar det jag borde lägga märke till, eller jag missar det inte men det registeras inte som viktigt. Har lättare att vara tillsammans med bara EN person istället för ett helt gäng för jag kan då inte bestämma mig för vilket samtal jag ska medverka i, då jag ändå "hör" alla...
Detta "sorterandet" sker automatiskt för de flesta men jag måste verkligen koncentrera mig på det jag gör. Att vara på ett kalas i några timmar med mycket folk som pratar i olika mindre grupper gör att jag tillslut bara sitter och försöker att inte lyssna alls... För jag har svårt att sortera ut de röster som jag sitter närmast och borde samtala med, jag hör alla i rummet och då blir samtalen väldigt osammanhängande.
Detta har även att göra med att samtala samtidigt som radion är igång... Jag har svårt att sortera bort radion så jag bara koncentrerar mig på samtalet. Eller Fredriks tv-spelsljud och mitt tvprogram, jag hör bägge och blir tillslut så trött av att försöka sortera bort att jag inser att jag inte hör det jag vill höra, bara sitter och försöker sortera bort det som inte är intressant.

Detta är nog mina största problem, men dessa medför ju andra saker som ställer till det för mig. Men jag har svårt för att ta exempel nu så att det blir lätt att förstå för det är nog mest småsaker, men det kan bli många småsaker på en dag...
Hoppas att mitt svar har varit lätt att förstå och inte för rörigt. Jag skriver mycket som jag tänker just nu, men försöker att hålla ihop det så mycket det går. Undrar ni något så släng in en fråga i kommentarsfältet, så ska jag reda ut det åt er.