Ja, det är något jag försöker få Fredrik att förstå.
Han förstår det när det gäller ishockeyn, men…
Det känns som om han är den enda 7 åriga killen som inte kan cykla utan stöd. Han har inte stödhjul på cykeln, det har jag vägrat honom, för då kommer han aldrig att lära sig. Utan han får snällt kämpa på utan.
Det är inget fel på hans balans så han borde kunna cykla, han har bara inte insett hur kul det är och hur stor nytta han faktiskt kan ha av att kunna det.
Efter vi varit och handlat så gick jag ut med honom så han fick försöka igen. Han ville börja på gräsmattan så vi gick dit. Gick inte så bra, han fick ju aldrig upp farten. Jag sa att det fanns en grusväg lite längre bort så vi tog oss dit. Han försökte och fick upp farten lite lättare, det var svårt och han blev trött. Men han lyckades faktiskt cykla själv ca 10 meter!!! Så långt har han aldrig klarat innan. Kan säga att han upptäckte att det var kul, men han var helt slut. Vi tog oss så sakta hem men han vågade inte cykla på asfalten ännu så då fegade han ur och gick. Men han säger att vill försöka cykla sen en annan dag snart igen.
Men snart kanske han även vågar på cykelvägarna här på området.
Blev ingen bild för jag hann inte med, men nästa gång bör jag göra det.
Nu står lasagnen i ugnen och vi tar det lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar