Adhd

Då jag fått många nya gäster på min blogg tänkte jag skriva om adhd igen. Den stora anledningen till det är att jag själv har adhd, fick diagnosen så sent som i februari detta året. Men även att adhd hos just flickor/tjejer/kvinnor måste uppmärksammas bättre, samt att allmänheten vet väldigt lite om problemen det för med sig.

Allmänt
Attention Deficit Hyperactivity Disorder eller ADHD fokuserar på uppmärksamhetsproblemen och problemen med impulskontroll och hyperaktivitet.
ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem enligt ovan men som inte är hyperaktiva/impulsiva.
DAMP står för Deficits in Attention, Motor control and Perception, alltså uppmärksamhetsstörning i kombination med brister i motorikkontroll och perception ibland kallat för DCD (Developmental Coordination Disorder).

Enligt aktuell forskning kvarstår i vuxen ålder allvarliga problem hos 1/3 av dem som diagnostiserats i barndomen, 1/3 klarar sitt vardagsfungerande men mår inte särskilt bra, och 1/3 är symtomfria. Många får sina svårigheter diagnostiserade först i vuxen ålder och kan under lång tid ha sökt hjälp eller vårdats inom psykiatrin utan att ha fått adekvat behandling.

Symptom
Kärnsymtomen är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet, antingen var för sig eller i kombinationer. Vid damp tillkommer problem med motorikkontroll och perception.

Uppmärksamhetsproblem
Personen verkar inte höra på vad andra säger, kan ha svårt att uppfatta instruktioner, är allmänt slarvig, kommer inte igång med uppgifter, avslutar inte vad man påbörjat, är oorganiserad, verkar splittrad och disträ, tappar tråden när hon ska berätta, fastnar i ovidkommande detaljer etc. Hos vissa tar det sig uttryck i att de lätt störs av saker som händer i omgivningen som de inte kan avskärma sig från. Hos andra verkar det snarare som om de söker stimulans utifrån för att de blir ovanligt fort uttråkade. Karakteristiskt för de flesta är en bristande uthållighet och svårighet att mobilisera energi för att genomföra en uppgift, speciellt om den är tråkig och inte ger direkt tillfredsställelse. Förmågan att rikta uppmärksamheten på det väsentliga och sortera bort det oväsentliga samt att fördela uppmärksamheten på ett ändamålsenligt sätt är ofta också nedsatt.
Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar hos vuxna. Det kan visa sig som dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. När vardagen fungerar på rutin och inget oplanerat inträffar märks inte problemen. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts städningen för att man hittar en obetald räkning och i stället betalar den. Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och är dålig på att lyssna. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem.

Impulsivitet
De personer som tillhör den impulsiva/överaktiva gruppen brukar beskrivas som extremt handlingsbenägna. De kan inte låta bli att reagera på stort som smått och de reagerar dessutom ofta utan reflektion och eftertanke. Handlandet styrs utifrån kommande stimuli och impulser för stunden. Nuet och det mest påtagliga för stunden tar överhanden och livet präglas av kortsiktighet, planlöshet och bristande målinriktning. Man vill ha sina behov tillfredsställda omedelbart hellre än att verka mot långsiktiga mål. Motivationen är avgörande om man klarar en uppgift eller inte. Man har ofta svårt att tåla motgångar eller hinder. Impulsiviteten innebär ofta att man reagerar på ett överdrivet känslomässigt sätt och ibland kan ha svårt att kontrollera sina affekter. Man har svårt att stanna upp och lyssna in andra människor och detta påverkar naturligtvis samvaron och samspelet med andra. Vissa har svårt att styra och planera sina rörelser vilket medför en motorisk klumpighet och ett yvigt rörelsemönster. Impulsiviteten blir mer påtaglig i situationer som är ostrukturerade, om uppgiften kräver mycket egen reflektion och eftertanke, om det saknas yttre styrning och tydliga mål och belöningar.

Överaktivitet
Det som förr beskrevs som överaktivitet eller hyperaktivitet brukar numera snarare betraktas som en svårighet att finna lämplig aktivitetsnivå i förhållande till vad en uppgift kräver, den blir antingen för hög eller för låg. Personen far runt på ett planlöst sätt, kan inte sitta still, är splittrad och uppvarvad för att i nästa stund verka helt utbränd på energi och bli passiv och nästan apatisk. Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, dvs de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och otålighet. Små motoriska tecken kan också finnas. Rastlösheten tar mycket kraft och för med sig en onödigt hög muskelspänning. Det blir svårt att koppla av när tillfälle till pauser ges. Barn som är hyperaktiva och till detta har diagnosen trotssyndrom löper stor risk att drabbas av negativa konsekvenser av sitt funktionshinder som vuxna. De ”ställer ofta till det för sig” på ett allvarligt sätt och är illa rustade vad gäller förmåga till konfliktlösning.

Tillkommande problem
Man ser ofta också andra svårigheter så som språkliga svårigheter, kognitiva problem, inlärningsproblem/dyslexi, svårigheter i samspelet med andra, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och Aspergers syndrom eller andra autismliknande svårigheter förekommer också relativt ofta.
Vuxna orkar med stigande ålder inte alltid att upprätthålla sina strategier för att bemästra sina svårigheter, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir då andra symtom såsom fysiska smärtor, depression, ångest, fobier eller paniksyndrom. I försök att bemästra svårigheterna är det lätt att utveckla missbruk. Sömnstörningar är vanliga liksom en rubbad dygnsrytm.

Orsaker
Biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av adhd och ärftlighet spelar en stor roll. Olika riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll. Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringar till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller dylikt skulle kunna förklara uppkomsten av adhd. Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenserna blir. En förstående, anpassad och stödjande omgivning kan förhindra att funktionshindret utvecklas till ett allvarligt handikapp.

Flickor och kvinnor med adhd
Flickors huvudsakliga problem är ofta uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter. De är mindre hyperaktiva jämfört med pojkar. Deras problem är oftare överdriven pratsamhet, socialt undandragande, svårigheter att organisera sig, glömska, intensiv ångest och överdriven fokusering på t.ex. skola i försök att kompensera för sina svårigheter. Flickors uppmärksamhetsproblem verkar kvarstå oförändrade i uppväxtåren, medan en stor del av pojkarna visar minskade problem. I tonåren har flickor oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Flickor verkar ha mer somatiska problem som t.ex. huvudvärk och magont.
Det finns studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symptom är jämförbara med pojkarnas.
Det är fler kvinnor i vuxen ålder som söker hjälp än det finns flickor som uppmärksammats för adhd under barndomen. Eftersom kvinnornas hälsohistoria inte stämmer med männens så riskerar de att få fel diagnos. Kvinnorna har, till skillnad från männen, inte uppmärksammats i barndomen för svåra beteendeproblem och därmed misslyckad skolgång. Däremot kan kvinnor berätta om skolsvårigheter och misslyckanden, som beror på igångsättningssvårigheter, koncentrations- och uppmärksamhetsproblem. När det finns skyddande faktorer som hög begåvning, en stödjande familj och bra social förmåga maskerar detta ofta uppmärksamhetsproblemen som blir uppenbara först när kraven på självständighet ökar i studier, arbetsliv och familjeliv.
En erfarenhet från kliniskt arbete är att det verkar finnas ett samband mellan hormoner och adhd. Det är vanligt att problematiken förstärks i tonåren och kvinnor med adhd mår ofta bra under graviditeten.

Diagnostik
För att fastställa adhd krävs en noggrann utredning där man samlar information från olika källor samt värderar och drar rätt slutsatser av denna. När det gäller barn innebär detta intervjuer med föräldrarna och ibland barnet självt, information från förskole- och skolpersonal, frågeformulär, psykologiska testningar och bedömningar samt medicinsk undersökning. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man både bedömer den aktuella situationen och symtom under barndom och uppväxt. Utredningen är ett teamarbete där främst psykolog, läkare och pedagog medverkar. Andra yrkesgrupper kan ibland också behövas såsom logoped, sjukgymnast och arbetsterapeut.

Behandling
De psykosociala och pedagogiska insatserna består till stor del av rådgivning och utbildning i vardagsbemötande. Barnet kan ha stor nytta av direkt träning i sociala färdigheter, samspel med andra, problemlösning, impuls- och ilskekontroll, planering och organisation, koncentration och uthållighet, minnesträning etc. Insatser i skola och förskola är ett viktigt inslag i stödet och behandlingen. Dessa kan bestå i utbildning och handledning till lärare om pedagogiska arbetssätt, anpassning av skolmiljön och samarbete mellan hem och skola. Ofta behöver barnet också särskilda specialpedagogiska eller andra elevvårdande insatser.
De psykosociala insatserna, när det gäller vuxna, kan vara information och rådgivning till anhöriga och arbetskamrater, anpassning av arbetsplatsen, hjälp i hemmet för att klara vardagsbestyr, stresshantering, självförtroendeträning, hjälp att hitta strategier att hantera svårigheter, så kallad coaching; ett slags social färdighetsträning genom en uppmuntrande och stödjande kontaktperson (coach). För vissa kan psykoterapi vara en hjälp att förstå och hantera de vanliga problemen, t.ex. sviktande självkänsla, problematiska relationer till andra och återkommande misslyckanden i utbildning och arbetsliv.

Medicinering ska alltid kombineras med psykosociala och pedagogiska insatser, såsom föräldrautbildning och insatser i förskola och skola när det gäller barn och rådgivning och annat stöd när det gäller vuxna.
Läkemedel som används vid adhd kan delas in i två grupper: En grupp som behandlar de primära symptomen som adhd ger upphov till. Här används i de allra flesta fall centralstimulerande mediciner. Den andra gruppen mediciner som kan komma i fråga är läkemedel som mer behandlar de pålagringar som funktionshindret ger. I de flesta fall handlar det här om antidepressiva läkemedel.


Källa: http://www.lul.se/templates/page____1108.aspx