Gårdagen forts.

Innan jag hämtade Freddan på skolan igår så smet jag förbi apoteket och skulle plocka ut mina mediciner. Försökte mig på det på onsdagen också men då hade receptet blivit fel så jag fick inte ut något. Iaf så kom jag dit, tog mitt nr och väntade, bara två nr innan mig. Det blev min tur, plockar fram mitt körkort och hon hittar mina recept.
SAMMA FEL!!! Fast att jag hade pratat med läkaren om det och han sa att han fixat ett nytt som skulle gå att plocka ut. Men NEJ, han hade gjort samma misstag på detta nya.
Snälla damen på apoteket går och ringer honom om det, hon kom även ihåg mig sen en månad sen då det också var lite strul och hon fick ringa honom... Naturligtvis så får hon inte tag på min läkare. SUCK!! Snälla damen går in och ÄNDRAR så hon kan ge mig medicinen ändå och lägger en anteckning om att hon ska ringa min läkare om det senare. Underbara snälla apoteketdam.
Jag börjar nu förstå lite mer om varför det tar sån tid ibland på apoteket. Det som skulle ta 5 minuter tog igår 15 minuter. På onsdagen tog det 20 minuter och då fick jag ändå inte ut något...
Trodde det skulle gå snabbare med e-recept...
Jaja, jag fick mina mediciner igår så jag blev glad för det.

När jag kommer till Freddans skola har det hänt en grej som han inte hade vågat berätta för fröknarna, han var rädd att dom skulle berätta för kompisarna och att kompisarna sen skulle säga dumma saker. Jag och Freddan blev först lite ovänner då han vägrade att berätta hur det hade hänt, men sen sa han det och jag var naturligtvis inte arg på honom, men han måste prata med mig så jag kan hjälpa honom med hans problem.
Iaf så hade han haft detta problem i minst 40 minuter utan att någon märkt något. Bara en av kompisarna som inte heller hade sagt något.

Det blev lite samtal om detta med en av fröknarna och jag tyckte att sånt borde dom ju märka. Men fick svaret att vi kan inte ha tid att springa och kolla ALLT hela tiden... Hmm...

Hade lite andra frågor som jag ändå hade tänkt ta upp igår, fick liknande svar där. Har inte möjlighet att ha koll på vissa saker samt att det är lite upp till föräldrarna att lära sina barn hur man gör vissa saker.
Det var ju just det jag ville göra.
Låter larvigt när man säger att detta handlar om spelkulor. Såna man själv spelade med på skolgården när man gick i lågstadiet. Jag ville veta vilka regler som spelade efter på deras skola så jag kunde engagera mig och spela med Freddan hemma. Men då fick jag svaret att dom inte hade tid att ALLA lärare sprang runt och kollade upp spelreglerna och sen hålla koll på att dom efterföljs.
Det var inte heller det jag bad om. Det räcker ju att EN vuxen är med och kanske skriver ner reglerna som barnen spelar efter och sen kan dela ut detta till de föräldrar som vill ha eller lägga upp på hemsidan. Dom behöver ju inte ens göra en paperskopia längre om det skulle vara till besvär. Dessutom så var jag den ENDA föräldern som hade frågat om sånt här.
Är det MINDRE viktigt om det bara är EN än om det är FLERA?

Jag ville veta reglerna så jag kunde hjälpa Freddan lära sig dom så han inte skulle förlora lika mycket mot kompisarna, träna hemma så han blev bättre liksom.

Jag sa att jag hade sökt efter regler till sånt på internet men det fanns inte så mycket och mest bara det som vi körde när jag var liten. Men att jag då sett flera skolor som iaf hade lite förhållningsregler för kulspelande.

En skola hade låtit elevrådet sätta upp lite förhållningsregler.
De förhållningsreglerna var:

• Ingen ska känna sig tvingad att spela.
• Det är viktigt att alla är överrens innan man börjar spela.
• F-1 och 2-3 spelar var för sig. OM F-1 spelar mot 2-3 så är det bara på lek och kulorna lämnas tillbaka efter avslutat spel.

En annan skola skrev så här:

"Ett säkert vårtecken är att barnen börjar spela kula på skolgården. För barnen i F-klassen gäller att man får ha med sig max 10st kulor för att lära sig spela. Man kan inte vinna några kulor och man kan heller inte spela bort och förlora några kulor. Barnen får delta för att lära sig, men har alltid samma kulor kvar efter varje spel."

Det var lite sånt här som jag strävade efter. Att man liksom iaf ha specifika regler som man kan ta fram om det skulle bli konflikter. Något man kan komma fram till tillsammans med barnen. Dessutom blir det då lättare för barnen att säga nej om att spela eller att säga till om visst fusk.

När jag och Freddan kom hem sen så pratade vi mer om allt detta och han visade även ett sätt att spela som han spelar med sin bästa kompis. Inget svårt spel och det är lätt att öva på hemma. Så det gjorde vi en liten stund, sen var det läggdags.