Tänker...

Så nu känner jag att jag har fattat vad som egentligen har hänt.
Har fått en lättad känsla inom mig.
Jag vet VARFÖR jag funkar som jag gör.
Det känns bra.
Nu ska man bara se om man kan fungera mer "normalt".

Men sen kommer det en massa tankar också. Inte om framtiden.
Utan om mitt liv.
HUR hade det varit om det upptäckts när jag var yngre? Typ i tidiga tonåren. Hade mitt liv varit som det är nu.
JAG VET ATT MAN INTE SKA TÄNKA SÅ HÄR!!!!
Men det är inte lätt att stoppa vissa tankar, utan dom måste analyseras klart först innan man kan släppa dom.
Man kan INTE veta eller komma fram till hur det hade sett ut om det varit så.
Känner en besvikelse på att man inte fångades upp.
Inte på mamma, inte alls! Hon gjorde vad hon kunde annars hade jag inte klarat det så bra som jag gjort. Men skola och sånt, där jag hade problemen. Där jag BAD om hjälp och stöttning, men inte fick det.

Jag vet nu iaf att mamma hade rätt när hon stoppade mig från att tänka "jag är dum i huvudet" när jag var yngre. Alla dessa nattlånga samtal som vi hade om ALLT. Det höll mig på rätt köl, att jag inte seglade så långt iväg.

Sen kommer även tankarna... Hur hade det varit om mamma hade släppt mig mer fri???
Kaos, festande och missbruk tror jag. Jag hade inte mått bra iaf.
Allt som jag gick igenom då hade varit så mycket värre...
Har svårt att se mig själv i en sån situation, men ändå känner jag att jag hade kunnat hamna där.

Kan säga att jag är tacksam för att jag har haft min mamma, syskon och vänner runt mig. Dom har hållt mig ovanför ytan genom att omedvetet skapa de rutiner och vanor jag behövde för att få dagarna att funka.

Nu har jag Freddan, han styr mina dagar. Vakna, frukost, skola, hämtas, middag, badas, nattas och läsas saga.
De perioder som han inte är hemma av olika anledningar kan jag säga att jag inte riktigt får ihop. Förvirrad och missar saker som ska göras. Tappar kontrollen.
Men jag hoppas att det också ska bli bättre nu.

Tycker att det är lite läskigt att börja i morgon men jag vet att jag har massor med stöd runt mig och det känns BRA.

Berättade allt för mamma ikväll och mailade henne länkar till ställen där hon kan läsa på mer om hon vill. Känns skönt att hon vet allt. Det är ju ingen hemlighet, men jag har inte snackat med så många om det än, dom som vet har läst min blogg. Men nu kommer jag nog få prata med alla, bara så att dom vet hur jag har det.

Nej, nu blir det film, Tokyo Drift på kanal 6 och sen sova gott.