Arg... men det är skönt.

Nu har jag ilsknat till. Fast det är skönt att känna så för det är en känsla som jag hanterar mycket lättare än att känna mig sårad och bara vara ledsen.
Vad är jag arg på då eller vem ska jag väl säga... Jo, det kan ni säkert gissa...
Hade igår ett ganska så "hett" samtal med P.V på msn. Hade verkligen inte tänkt att det skulle vara så för när han hade kommit hem från jobbet hade jag tänkt ringa honom och snacka lite kort och sen skapa en vän av honom men han var inte hemma...
Han lovade mig förra veckan att inte trycka upp deras förhållande i ansiktet på mig för att visa mig respekt. Förra veckan så skrev han på Facebook att han saknade sitt hjärta... Dom hade INTE ens träffats sen dom beslutat att försöka. Kan säga att det gjorde mig väldigt ledsen men jag sa inget, för jag vill ju inte komma i mellan dom två, vill ge dom en ärlig chans.
Igår under dagen så skickade jag och P.V många sms till varandra och inte en enda gång sa han att han skulle hem till henne efter jobbet. Sen efter en lång tid (för honom) så loggar han in på msn och är där hemma. Ingen förvarning och så bara tror han att det inte ska göra ont längre för att jag träffat A.K. Jag kan ju säga att A.K har inget med mina käsnlor för P.V att göra. Jag träffade honom för att jag behövde komma iväg och ha lite trevligt.
Det är alltså inget förhållande mellan mig och A.K. Vi känner samma sak, vi vill inte ha ett förhållande med varandra. Jag är långt ifrån redo för något nytt just nu och då fanns A.K till hands så slipper jag vara ensam varje kväll.
Iaf så säger P.V igår på msn saker som gör att jag blir lite irreterad, denna irretation har nu gått över till lite mer ilska. Tycker inte om att vara arg för det gör mig så känslokall, men just nu känns det ganska bra. Då kan jag liksom stänga av mina andra känslor för P.V och kasta dom i soporna.
Jag fick ur mig igår att jag vill inte ha någon kontakt med P.V mer nu. Orkar inte. Men då jag inte har något emot honom egentligen så hoppas jag att vi kan bli vänner sen, hade varit praktiskt också då vi umgås med samma folk. Men just nu behöver jag en paus från honom. Då kanske jag kan gå vidare.
Men innan jag går vidare och berättar för den killen att jag är intresserad av honom så måste alla andra känslor i mig lugna sig. Och det vet jag ej hur lång tid det kan ta.
Ja, det finns en kille jag känner mer än vänskap för. Han är en vän och dessa känslor liksom bara har dykt upp mitt i all denna P.V-röra... Så jag måste nu verkligen känna efter noga så jag inte gör fel. Denna killen vet naturligtvis inte att jag har detta "intresse" för honom men han kommer att få veta det när jag är redo att gå vidare och tills dess så får han vara en vän. Han kanske inte ens känner samma sak för mig och då är det något jag får ta då.

Nu ska jag duscha av mig lite ilska och sen ta bussen till stan och bara låta tankar och känslor glida av mig. Hoppas jag lyckas. Är så trött på allt detta nu, vill må bra igen. Gör inte det nämligen, känner ingen aptit alls och sover dåligt. Kan säga att det trillat några kilo av min lilla kropp. Vill få tillbaka dom så fort så att jag får mina krafter tillbaka, vill ju inte ner i den vikt jag hade för några år sedan men just nu känns det som om jag är påväg dit.