Mycket nu

Ja vad ska man säga. 

Jag har den sista tiden haft känningar av min utbrändhet igen. Det är en jobbig känsla jag inte vill ha. Är liksom inte sugen på att bli utbränd igen. Jag försöker vila så mycket det går, men jag måste jobba, mår bra i kroppen av att träna och sen är ju då allt det andra som ska göras. Just nu har det bara känt som mycket, men jag borde komma ikapp tycker jag. 

Feberkänslan jag har på kvällarna borde släppa snart, hoppas jag. Jag har ingen feber, men det känns som det i kroppen. 

Sömnen är inte så bra heller. Har i perioder varit bättre men just nu får jag inte ens sex timmar varje natt fast att jag ligger tillräckligt länge i sängen för att kunna sova minst sju timmar... Detta är något jag måste få bukt på, så jag kämpar på. Försöker hitta rutiner som passar, men det är liksom inte så lätt. 

Trodde det skulle bli lättare när det blev ljusare ute, men jag märker ingen skillnad än. Men jag försöker ha tålamod. 

Det är inte så att jag är olycklig på något sätt alls, jag trivs på jobbet, har bra vänner runt mig (även om tiderna ser ut som dom gör) och jag är lycklig med mannen i mitt liv.