Så trött...

Nu har jag varit trött för länge.
I måndags slog det över helt i en ångest jag inte haft på flera år. Jag bestämde mig snabbt att avbryta arbetsprövningen. Tog det lugnt hela tisdagen och åkte sen dit på onsdagen och pratade med en arbetsterapeut för att berätta helt hur jag mådde. Han lyssnade och jag stack hem igen. Kändes skönt att avsluta det för stunden.
Efter detta har jag bara varit helt slut och haft svårt att sova. Eller jag har sovit men inte så bra som jag har behövt. Har inte vaknat utvilad, så jag har vilat vidare.
Nu har jag inte blivit pigg ändå och nu har jag tröttnat på att vara trött och inget händer så hjärnan börjar nog komma tillbaka igen.
Detta har varit en mycket jobbig vecka för mig.
I morgon ska jag på avslutningsmötet för arbetsprövningen, är lite nervös för vad arbetsförmedlingens arbetsterapeut kommer säga om allt. Efter detta så är det sen handläggaren på arbetsförmedlingen som bestämmer vad som ska hända, men jobba kan jag inte, det känner jag. Vill inte behöva känna mig tvungen att åka iväg på annat, jag fixar det inte. Jag får inte ork och tid till det jag har här hemma. Hinner inget.
Hoppas dom lyssnar och förstår.
Detta är sista steget innan jag ska börja få igenom sjukskrivning och få sjukpenning från försäkringskassan. Och beroende på vad som står i papprena från arbetsprövningen och arbetsförmedlingen blir det lätt eller svårt att få igenom allt för mig.
Men det är i morgon.
Nu ska jag försöka börja ta tag i allt här hemma på allvar.