Att se sina begränsningar

Jag har nu hamnat i en situation där jag måste inse mina begränsningar.

Brukar inte ha så svårt för det, eller jag testar och så inser jag ganska snabbt att det inte funkar och då ger jag upp, men nu gäller det saker jag alltid klarat av.

Jag har fått hem min arbetsstol från min AT (Arbetsterapeut) och den ska jag ha när jag måste stå länge. Men då det är en kontorsstol som är höj och sänkbar så kan jag ha den på så många fler platser. Så nu är det inprovning av stol överallt. I köket funkar det bra, kommer ta en period nu att vänja sig vid att sitta och göra saker men jag tror ändå att det blir bra med tiden.

Jag pratade även med min AT om förflyttningsmöjligheter ute då jag börjar bli begränsad även då.

Hon sa att hon har de manuella sakerna (rullstol och rullator) men hon trodde inte att det var något för mig, så hon föreslog att jag skulle kolla upp om en elskoter som jag kan ha istället för att gå när jag ska någonstans. För att sluta vara ute på det viset som jag är det tyckte hon inte att jag skulle. Så nu ska det bli ett samtal till AT på vårdcentralen som måste skicka en remiss om detta. Kunde vara så att den AT som var hos mig idag ändå skulle bli inblandad om jag valde att ha en skoter, men det är om det gäller förvaring av skotern då den måste stå där nere någonstans och det finns vissa regler till detta och då kanske det anpassas i bostaden som det heter och sånt har kommunen hand om. Ja, det är ganska många regler kring det där, men man lär sig nog med tiden, annars så har dom ganska bra koll på varandra då dom arbetar ganska tätt.

 

Men att se alla dessa begränsningar jag börjar få är svårt för mig. Jag kan SE dom men jag INSER det inte riktigt att jag tydligen redan är där... Men det kommer nog med tiden det också.

Jag vill ju inte sluta göra roliga saker och det sa både läkaren och denna AT att jag inte ska göra, utan man ska kunna leva som vanligt hemma (med hjälpmedel) och istället ta bort det som ställer till det för en.

 

Jag var på arbetsförmedlingen och träffade en ny handläggare där i fredags. Vi pratade kring mitt läkarintyg som kommit in och sen om den arbetsprövning jag ska göra. Hade pratat om det lite lätt innan och då snackade dom om ett ställe som heter Kristianstad Lego AB och det är ett ställe där man kan prova arbeten inom vården och industri och det tyckte inte min nya handläggare var aktuellt längre. Utan nu är det Furuboda som gäller. Där ska jag testa vad jag kan göra, hur mycket jag kan göra det och om det går att planera ihop någon typ av arbete som jag skulle klara av som är mer anpassat till mig och mina behov.

Detta är nog det som jag har svårast att inse, att jag inte mer ska kunna jobba på ett "vanligt" jobb. Jag vill ju kunna jobba som alla andra och klara mig själv. Men det är bara för mig att försöka vänja mig vid tanken, men det är svårt. Jag vet ju att kroppen inte klarar det och att den inte blir bättre, men jag vill ändå kunna jobba en dag. Och det är den tanken som är så svår att släppa.

Men jag kommer nog dit efter hand nu ju mer hjälpmedel jag kommer behöva hemma.