torsdag, augusti 04, 2011

Amma eller flaskmata...?

Ja, nu har det dykt upp kommentar om detta av en vän.
Det är inte synd om barn som blir flaskmatade, inte ens om det bara är ersättning i flaskan.
Alla kan inte amma, alla barn kan inte ta bröstet och det finns fler anledningar till att man väljer bort detta med amning.
Jag testade att få igång amningen på BB, men efter 2 dagar utan mat så bad jag om att få ersättning till Ebba. Hon fick bara små droppar från mig då.
När vi kom hem sen så började det rinna till och jag kunde äntligen få pumpa ut och ge henne.
Lagom till detta så bet katten mig i handen (olyckshändelse) och jag var tvungen att börja med antibiotika. Ebba fick ont i magen av min mjölk och jag fick kasta min mjölk i vasken.
Ebba hade redan från början fått dricka ersättning och det funkade hur bra som hellst. Visst är det drygt att hälla ut min mjölk i vasken, men det var ju inte för evigt, bara ca 10 dagar.
Nu har jag idag tagit sista tabletten och i morgon eftermiddag ska Ebba börja få min mjölk igen.
För att ta det lugnt ifall jag fortfarande har antibiotika i "systemet" så ska vi börja med lite i taget och sen sakta öka mängden, sen kan hon tillslut få mitt och de måltider som jag inte har mjölk till så ska hon få ersättning. Jag vet nämligen att min mjölk inte räcker till alla måltider hon behöver.

Men jag kan ärligt erkänna att jag ammar inte. Jag flaskmatar.
Jag vet att bröstmjölk är det viktigaste och nyttigaste för en bebis och jag gör det jag kan för att Ebba ska få det i sig, men amma gör jag inte. För hon kan inte ta tag, och då pumpar jag hellre än att få såriga bröst för att hon inte kan ta ett ordentligt tag.
Ersättningen är också mycket bra om man ser till näringen.
Tänker man bara på det här med närhet så får Ebba hur mycket närhet som hellst, både av mig och T. Båda kan ge henne mat och få den kontakten med henne. Hon sover mellan oss i sängen och när hon har behov av närhet så får hon gärna ligga i min eller Ts famn. Kan även säga att hon ibland sover väldigt nära mig när hon har svårt att koppla av.

Ebba är mitt andra barn, Fredrik är mitt första och med honom så flaskmatade jag också. Han fick inte heller ett riktigt tag så jag valde även då att pumpa ut och ge mitt för att sen fylla ut med ersättning så han blev mätt.

Detta med att ge sina barn mat i början är ett ganska "hett" ämne i föräldrakretsar.
Jag är ganska trött på det.
Mätta och friska barn är det viktigaste, inte vilken mat dom får och hur dom får det.

Så några fler "Det är synd"-kommentarer vill jag faktiskt inte ha, inte av någon...

2 kommentarer:

jenny C sa...

Håller med dig. Det viktiga är att Ebba blir mätt och mår bra. Nelle blev inte mätt på min mjölk så jon fick både och. Det mådde både jon och jag bäst av.

Anonym sa...

Ja det är väl ett ämne som aldrig blir nog snackat om. Visst hoppas jag kunna amma i framtiden jag med men vet att det är chans det inte alls går... dels pga bröstreduceringen och dels för att ingen i familjen fått det o funka längre tid. Syrran kunde med nöd o näppe 2 månader fast då med ersättning oxå. Mamma kunde inte ge nån mjölk till nån av sina 5 barn. Är själv uppvuxen på enbart ersättning.

Att det är synd eller inte kan man väl hålla för sig själv. gör man så gott man kan är det ju viktigast... Håller med om att sålänge hon får det hon ska i mängd och näring... ja, då räcker ju det. Visst, finns massa forskning om modersmjölkens positiva saker... men ändå... kan man inte så...
Dessutom kan du ju ännu... Du pumpar ju.
...I dont get the problem...
du gör vad du kan och det är fantastiskt

<3

Kram fina

Jessica D