Vikthistoria...

Jag har alltid fått kommentarer om min vikt.
Jag är ju SÅ smal och folk tror då att man är en sån som inte äter eller sliter hårt för att behålla de kilo man har lyckats dra på sig.

Som det är nu:
Jag äter mer vitaminer än man borde tror jag.
Försöker äta min VitaMax Kvinna på morgonen tillsammans med en extra c-vitamin brus och Omega 3. Detta tar jag till frukosten som alltid består av minst en macka, idag med makrill och majonnäs samt ett glas mjölk.
Äter oftast något mellanmål mellan frukost och lunch.
Lunchen tar jag alltid innan jag hämtar Fredrik på skolan. Till lunchen försöker jag ta en annan vitamin tablett som är bra för gravida (minns inte vad den heter, men är köpt på apoteket).
När han kommit hem så brukar han vilja ha något mellanmål och då blir det oftast en macka.
Sen äter jag en stadig portion middag på kvällarna.
Vissa säger att det är konstigt att jag inte går upp i vikt med tanke på mängden mat jag petar i mig. Kan säga att jag äter mer än T, mycket mer... Och ändå så går jag inte upp så mycket i vikt. Nu gör jag ju det pga graviditen men jag är ganska säker på att de kilona kommer rasa ganska snabbt efter.

Hur det har varit fram till nu:
I min kropp så blev det något fel efter jag hade fått Fredrik.
När jag väntade honom gick jag upp 12 kilo, helt normalt.
Två dagar efter han var född hade jag rasat de första 10 kilona.
En månad efter så var jag nere på start vikten, detta helt utan att anstränga mig.
Fortsatte att äta som jag alltid gjort.
När Fredrik var 6 månader så sökte jag hjälp för då hade jag gått ner ytterliggare 10 kilo.
Innan jag fick stopp på viktraset så hade jag tappat 2 kilo till.
Nu mådde jag inte bra.
Min vikt var nere som lägst på 47 kilo och jag åt som en karl...
Läkarna hittade inga fel på mig och jag fick kontakt med dietist samt att jag då fick recept på näringsdrycker. Att få dom på recept reducerade priset lite, men det var ju ändå dyrt. Men jag kämpade på.
Dietisten rådgav mig sånt jag redan gjorde, men även att jag skulle öka mängden fett jag stoppade i mig. Hon sa att jag hellst skulle dricka ca 1 dl vispgrädde extra varje dag. Det var för att få igång viktökningen.
Visst stannade viktraset men att komma upp till hälsosamma 55 kg tog lång tid.
Jag fick inte börja träna förrän då och läkarna sa att jag skulle börja med det för det kan stabilisera ämnesomsättningen lite.
Att gå upp från 47 till 55 tog 2 år.
Jag drack inte näringsdrycker hela den tiden, men då och då gjorde jag.
Kände mig konstant mätt och fortsatte ändå att peta i mig mat.
Då jag åt så pass fet mat och extra grädde så kollade jag kolesterolet då och då. Fick alltid jätte bra svar på det. Hade fina värden på alla blodprov som togs. Kände mig ibland som en nåldyna...
När jag kom upp till 55 kg så började jag träna så smått.
Körde med Bodypump på ett gym där jag bodde och använde vikter som jag anpassade helt efter mig själv.
Nu började jag öka lite mer i vikt, men muskler väger ju.
Men jag hade inte fått bygga muskler innan jag kom till 55 för annars så hade jag bara fördärvat kroppen genom att bryta ner de muskler jag redan hade sa läkaren.
Efter 1 år med Bodypump vägde jag äntligen 58 kilo.
Här började det hända lite andra saker i livet.
Jag började må dåligt.
Jag var även utan jobb så jag hade inte råd att träna på gym längre.
Vikten började sakta sjunka igen.
För 4 år sedan när jag flyttade ner så vägde jag 55 kilo igen.
Fortsatte att rasa i vikt igen...
Hamnade nere på 50 kg.
Detta trots att jag åt lika mycket mat fortfarande... Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Har aldrig varit snål med godis och chips heller...
När jag vägde 50 igen så gick jag till apoteket och köpte näringsdrycker.
Minst en sån extra om dagen. En sån är näringsmässigt som ett helt mål mat.
Viktraset bromsades upp.
Jag började köpa något som heter Bulk på hälsokostbutiken istället för den innehåller cirka samma som näringsdryckerna men man får själv blanda ut den med vätska. Det är ett pulver för såna som tränar och bygger muskler. Men enligt förpackningen kan man även ersätta ett mål mat med en sån dryck om man vill hålla igen lite.
Jag blandade det med mjölk, lite grädde och O'boy för att det skulle bli gott. Drack en sån extra om dagen istället och det hjälpte faktiskt.
Viktraset stannade helt och började sakta öka.
Sedan dess så har vikten gått lite upp och ner och jag har kunnat styra det lite genom att dricka Bulk. När jag känner att det är påväg ner så dricker jag sånt och när jag känner att jag ökar i vikt så drar jag ner på dom. Bättre man kan lyckas öka i vikt utan att stoppa i sig en massa sånt extra.
Nu när jag blev gravid och skrev in mig hos Barnmorskan så vägde jag 53 kilo. Dom är jag stolt över. Jag har ju helt fått sluta med Bulk nu som gravid och andra kraftigare näringstillskott då man inte ska dricka/äta sånt när man är gravid. Men nu tar jag helt vanliga vitaminer från apoteket.
Jag fortsätter att äta vanligt.
Nu, halvvägs in i graviditen, så väger jag 59 kilo. Har alltså ökat 6 kilo, men det är ju Bebiskilo. Har inte vad jag kan se ökat något nämvärt i "fett" på andra delar av kroppen utan är lika smal som vanligt.
Nu för tiden så tränar jag ju fast att jag inte väger 55 men tar det då lite lugnare, men jag har som krav att inte gå ner till under 50. Jag stoppar det alltid innan jag når dit.
Jag har ju hela hösten tränat ishockey, men innan det så tränade jag genom att simma och springa och röra mig extra hemma, lite situps och armhävningar bara, samt att jag har min crosstrainer här hemma.

Framtiden:
Jag har haft träningsuppehåll nu ett tag och ska dra igång igen tänkte jag, men måste bli frisk först. Jag ska börja simma igen, det är skön träning som är utmärkt nu som gravid också. Ska även börja med min crosstrainer igen, den är framplockad och står nu på balkongen, där finns även lite hantlar. Så nu ska jag försöka träna upp mina muskler lungt och stilla som kroppen klarar.
Mitt mål är inte att gå upp till några 60 kilo eller tvinga mig att ligga på något speciellt i BMI. Jag skiter i vikten och BMI nu för tiden. Är bara bra att ha som mått när man känner att något inte är som det ska. Väger mig inte heller så ofta längre.
Jag vill må bra.
Det är mitt mål.
Och att komma dit är en lång väg även för smala personer.
Jag vet att det är svårt att banta och vara överviktig, men det är lika svårt att vara ofrivilligt smal. Vissa dagar är jag avundsjuk på de som klagar på 10 kilos övervikt. Tänk så "lätt" att bara skippa godiset, laga nyttigare mat och röra på sig lite mer. Nu vet jag att det inte är lätt att ändra sin livsstil på det viset, men att gå upp i vikt är lika svårt.
Många säger att jag bara ska äta lite mer godis så kommer jag snart vara uppe i vikt, det är bara det att jag har alltid ätit godis men även allt det andra... Jag har inte haft den bästa kosten som finns, jag har ätit pizza och hamburgare mer än vad som räknas som hälsosamt, men ändå inte lyckats bli överviktig.
Nej, jag får kämpa på så som funkar för mig, det tar lång tid, men det funkar.
Nu har jag ju tyvärr varit väldigt mycket förkyld och inte kunnat träna som önskat, men det kommer. Att röra mig har jag ju inte slutat med. Är en aktiv person och tycker det är kul att vara ute och gå. När Fredrik tränar så går jag ofta fram och tillbaka i ishallens långa korridorer, vet inte hur långt det blir, men att traska där i 30 minuter gör mig ganska trött.
Saknar min ishockey. Ska börja med det igen så fort Bebis kommer och säsongen dragit igång.


Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och jag vet inte hur många som orkar läsa det, men jag anser att det är viktigt att i denna bantningshysteriska värld även kommer fram att det finns personer som jobbar hårt på andra hållet. Vi blir ofta bortglömda...