Igår när jag nattade Fredrik och hade läst klart sagan så frågade jag om han ville vi skulle testa om vi kunde få Bebis att sparka lite.
T har ju fått känna Bebis ju.
Fredrik ville gärna testa det.
Så vi petade och petade på magen och till slut så började Bebis röra sig där inne.
Jag satte Fredriks hand på rätt plats och kände en spark, väldigt liten spark.
Fredriks ansikte lyste upp och han sa "En liten liten spark från en mycket liten fot!!"
Han hade lyckats känna den lilla sparken.
Efter det kom en liten spark till som han också kände och Fredrik var en lycklig storebror.
Han fick känna Bebis och VET nu att där är en Bebis där inne i magen och jag inte bara är rund som en boll...
Han brukar klappa mig på magen och sånt och har varit positiv till att bli storebror från början. Det känns så mysigt när han gör det.
En sak med detta är kanske att jag och T varit så öppna med Bebis från början och han har fått ställa vilka frågor han vill och visat bilderna, berättat hur stor Bebis är och allt sånt. Han får liksom vara med om allt även att han inte får följa med på ultraljuden, vilket jag tycker är synd. Men såna är reglerna, allt för att personalen där ska få jobba i lugn och ro.
Men jag har lovat Fredrik att han ska få följa med till barnmorskan en gång och lyssna på Bebis hjärtljud, för till BM får han gärna följa med sa hon. Men det ska ju passa med tiderna och skolan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar