Vecka 13

Ja, då har man kommit fram till vecka 13.

Enligt www.familjeliv.se så ska det vara så här:
Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Du känner dig lite lugnare, då största risken för missfall är över.
Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress.

Bebis: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Gå upp i vikt har jag redan börjat med och ser faktiskt fram emot en ökad viktuppgång. Jag är kanske en av få som gör det...
Men den där lugnare känslan har jag, har inte varit så orolig för missfall men ändå så finns den tanken där. Men nu är jag lugn.
Några fosterrörelser har jag inte kännt än, vad jag vet, men det kommer när det kommer.

Idag var jag hos Barnmorskan (BM) på inskrivning.
Prat om ALLT naturligtvis, blodprov, vikt, järnvärdet och sen så gjorde vi en sak till...
Blodproven får jag svar på senare.
Vikten låg på 53 kg enligt deras våg, men jag hade ju skorna på mig...
Järnvärdet låg på 114 och ska pressas upp till minst 120 till nästa gång.
Blodtrycket låg på fina 110/76, så det var bara bra.
Jag frågade när man kunde lyssna på bebisens hjärtljud...
BM sa att hon kunde försöka hitta det men det var inte säkert så här tidigt. Så jag hoppade upp på britsen och knäppte upp byxorna.
Kallt klet på magen och sen började hon leta, min puls hittade vi... tystnad och SEN... DÄR kom bebisen hjärta.
SÅ HÄFTIGT!!!
T som aldrig hört sånt innan tyckte naturligtvis att det var riktigt coolt och så även jag.
Har ju lyssnat på Fredrik förr men det är ju så häftig varje gång och nu är det en ny bebis. Så härligt att höra att den är där inne. Känns tryggt.
Vi fick tid till läkare, Ultraljud och nästa gång hos BM också.
Så nu känns det att det är på riktigt.

WOW säger jag bara!!