Gnäller lite på allt

Ont och vet fortfarande inte varför.
Ska till läkaren om en vecka. Börjar bli drygt att vänta.
I natt så hade jag ont i höfterna och det var precis samma smärta jag har i händerna, men det blev så mycket värre där. Kunde ju inte ligga men var tvungen att sova…
Resultat av detta är ju att jag är trött idag igen.

Vill bara gnälla, gnälla och gnälla… Men det hjälper ju inte… Hoppas bara läkaren kan förklara mig smärta så jag vet vad det är och då förhoppningsvis även få hjälp för den.

Orkade inte duscha i morse som jag brukar göra varje morgon, så nu känner jag mig inte så fräsch som jag vill. Men jag ska inte träffa någon idag ändå så jag skiter i det.

Måste till affären idag. Har inte orkat det på allt för lång tid nu så det börjar bli akut brist på vissa saker här hemma. Jobbigt att handla bara då jag måste bära hem grejerna. Tungt, speciellt nu när jag har ont. Köpte kattsand igår när jag hämtat Fredrik. AJAJAJAJAJAJAJAJAJ i händerna. Det blev iaf bättre efter ett tag så jag kunde greja med det jag skulle, men ont hade jag ändå.

Var på föräldraråd på Fredriks skola igår också. Fredrik var hos mamma under tiden. Såna möten är inte alltid så kul, men det var iaf viktiga saker som vi tog upp. Vi var inte många heller. Kallelsen hade inte nått alla, samt att de flesta klasserna inte ens haft föräldramöte än. Så det var 4 från personalen på skolan, brukar inte vara fler, men av föräldrarna så var det bara 4 som kom. Brukar vara många fler. 2 av dom var dessutom helt nya i föräldrarådet och har barn i förskoleklassen, så de hade ju ingen aning om vad vi ”brukar” snacka om. Men det kommer man snabbt in i.
Hoppas det kommer fler nästa gång som är i november.

Regn, regn och regn hela dagarna gör att jag inte känner för att göra så mycket, men har ändå varit på bra humör. Jag känner att jag ska vara rädd om mig så mycket jag kan då jag vet att denna årstiden inte är så bra för mig. Har svårt för att det blir så mörkt.
Jag är en person som blir mycket påverkad av ljuset. Pigg på somrarna och helt borta på vintern… Men det brukar gå bra, fast förra vintern var jobbig och jag är ju inte tillbaka på topp än så jag måste ta det lugnt.
Jag kämpar på med allt som jag ska.

Vikten är ”stabil” och jag är noga med vad/när jag äter. Tror att om jag bara lyckas få rutin på det här med matlagning och inköp så kommer jag gå upp i vikt. Jag har ALDRIG haft rutin på sånt.
Har aldrig haft rutiner för något…
Allt har alltid varit planerat annars så har det inte hänt.
Har inte haft saker som man bara gör vissa dagar eller vissa tider utan att tänka på det speciellt. Sånt som bara sker.

Detta är typiskt för ad/hd-personer. Och rutiner är precis det som är viktigt för att man ska fungera… Därför jobbar jag hårt med att planera min tid på ett så effektivt vis utan att känna mig stressad, men det är så mycket som ska göras om dagarna att det ibland känns omöjligt.

Studierna pressar mig inte, inte Fredriks hockey och skola heller, inte mitt jobb. Det som stressar mig är allt det ”lilla” man ska hinna med hemma, sånt som städa, diska, tvätta, laga mat och handla.
Hur hinner folk med?
Ni som har heltidsjobb och barn, hur gör ni hemma? Hur får ni tiden att gå ihop och ändå få sova några timmar varje natt?

Jag lyckas då inte. Ska jag hinna med allt som ska göras hemma så hinner jag inte med sömn och då har jag ändå skippat alla nöjen de dagarna och blir sur och grinig…

Och försöka hinna med en relation i allt det också, gör man det? Iaf inte en som inte funkar som den ska. Måste vara försiktig med min energi så det räcker till Fredrik och mig först. Att gå och vara irriterad på någon gör inte mig piggare.

Visst har jag fått hjälp med min ad/hd, har ju Concertan och den gör livet lite enklare, men visst fan är där massor kvar att jobba på.
Concertan hjälper ju mig genom att det är ”tyst” i hjärnan. Inte så att jag hör röster eller så, men alla tankar som far fram i 110km/h som man inte hinner sortera innan nästa kommer gör att det blir fullt.
Tyvärr tar inte Concertan lika bra när jag är trött som den gör när jag är pigg och då blir resultatet att jag blir lite glömsk och ännu tröttare.

Känns som jag sitter i en ond spiral som liksom inte tar slut, fast den går SÅ SAKTA…
På hela denna stressen så kommer ju sen bristen på pengar… Nu har jag iaf fått beslut från FK, tog bara 3 månader. CSN har inte lämnat besked än och Soc säger att jag ska klara mig helt själv nu… Då jag ska få CSN samt att jag har lön… Problemet här är då att lön inom kommunen inte är så hög samt att CSN inte ger besked så snabbt.
Detta skapar också en stress som är extra jobbig ovanpå ALLT ANNAT.

Har nog gnällt klart nu…