En bra dag blir dålig...

När jag lämnat Freddan på skolan och jag kände att detta kunde bli en bra dag så skulle det naturligtvis hända något.
Jag sitter lugnt vid datorn och genomför lite enkla ärenden och annat som jag hade tid med men blir lite störd av att telefon ringer.
”Hej detta är NN från Socialförvaltningen.”
Jag blir undrande och förvånad över att dom ringer mig.
”Jag ringer angående en anmälan vi har fått in från förskolan.”
VA??? Tänker jag och frågar vad det gäller.
”Skulle uppskatta om du kunde komma in här idag så vi kunde reda ut detta. Har du tid?”
Ehmm.. Jo, men det var ju inte detta jag hade planerat att göra. Nu börjar hjärtat dunka hårdare och mycket fortare, känner det blir svårt att andas och jag börjar skaka.
Vi bestämmer en tid.
”Det är bra då ses vi i eftermiddag. Hejdå.”
Jag sjunker ner i soffan, har svårt att andas, skakar och tankarna flyger i rasande fart och jag vet inte var jag ska börja.
Pratar med en vän om detta och hon fattar inte vad det kan gälla och säger att jag är den siste som hon kunde ens tänka sig skulle få något sånt här.
Vi pratar en stund och jag lugnar mig lite.
Chocken släpper eller något men jag kan tänka klarare.
Ringer mamma och hon blir naturligtvis också mycket förvånad. Vi bestämmer att hon ska följa med mig dit och hjälpa mig tänka när jag är där. Bättre att två tänker och ställer frågor eller svarar så det inte missas något eller så jag inte missförstår det hela.
Efter samtalet med mamma så kollar jag runt lite på rutiner angående anmälningar till soc och får inte fram så mycket mer än att dom påbörjar utredningen genast. Det vill säga att denna anmälan kommit in nyligen. Trots detta så har jag de senaste veckorna bara fått höra att allt är bra med Freddan och att han ligger mycket bra till i allt och är snäll, go och rar till sina vänner. Inget som ens kan tyda på att något är fel.
Jag blir mer och mer arg på allt. VARFÖR pratar skolan inte med mig om saker dom tydligen oroar sig tillräckligt mycket för att skicka anmälan. Jag har ALLTID varit noga med att berätta och visa att dom kan ta upp allt med mig och att jag är mycket mån om att Freddan mår och har det bra.
Bestämmer mig för att äta lite så jag orkar med mötet med soc.
Mår inte så bra men lyckas ändå få ner ganska mycket mat.
Känner bara hur tankarna snurrar och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
Har ju ALDRIG varit i en sån här situation förut. ÅNGEST kommer krypande. Svårt att andas. Hjärtklappning. Skakar i hela kroppen.

VARFÖR?????????
Det är den frågan som snurrar mest, försöker hitta svar. Hittar inga.

ONT i magen…

Går till mamma så vi kan ta oss dit tillsammans. Tar en promenad dit och pratar lite på vägen.

Berättar resten när jag känner mig piggare.