"Vi trodde det var tryggt"

Snacka om korkad grej på flera sätt.
Jag har vid flera tillfällen både hört och sett att man kan spåra mobiler på nätet, det gäller vänner och familj oftast. Vet att Lunarstorm hade denna grejen för några/något år sedan och vet inte om den är kvar. Men jag gillde inte det då och jag gillar fortfarande inte detta.
Att tillåta folk att veta var man är alltid är för mig lite jobbigt.
Jag vill inte att folk har koll på var jag är. Gillar mitt privatliv.
Kanske låter lite konstigt då jag skriver mycket här i bloggen, men då kan jag ju välja vad jag vill att andra ska veta och när dom får veta det.

När jag först sprang på detta fenomen med mobilspårning så undrade jag om det var helt säkert. Är det GARANTERAT att bara de JAG godkänner kan se mig, eller finns risken att andra också kan göra det...

Nu är det uppenbarligen så att det är ganska lätt att komma åt uppgifter så att denna tjänsten inte är säker. Det finns program som knäcker koden och det tog bara 5 minuter sen kunde man ha koll på vilket mobilnr som hellst.

Att sen en styrelseledamot för bolaget säger så här...
– Vi trodde det var tryggt men uppenbarligen finns det folk som vill runt detta, så vi får ha mer komplexa koder, säger Fredric Gunnarson.
...tyder på att det är väldigt naiva personer som har skapat tjänsten. Att tro att INGEN vill utnyttja detta är väldigt naivt. Det finns ju hur många saker som hellst som jag kan se att en viss typ av personer vill ha denna tjänsten till. Och det är inte saker som jag ser som positiva. Men detta borde ju ändå skaparna av tjänsten insett och gjort det väldigt svårt och säkert mot att bli hackat från början.

Jag kan också se flera bra saker med tjänsten, om man inte använder den för att ingripa på personers privatliv. Att föräldrar har kopplat sina barn till den är ju praktiskt, men bara om det används begränsat om man verkligen känner sig orolig för barnet, men att använda det för att spionera på sina barn är inte rätt.

Tillit till sina barn är ju så otroligt viktigt. Lita på att dom inte hittar på något och att dom är rädda om sig, istället för att ta för givet att dom tänker göra saker dom inte får.
Och om det skulle hända något så kan man ju få hjälp av polis att hitta sina barn, men oftast så behöver man bara ringa till kompisar eller kompisars föräldrar. För dessa borde man som förälder ha kontakt med.

Skippa tjänsten och använd istället facebook, twitter och andra tjänster där ungdomar och deras vänner ändå håller till på internet och skriver vad dom pysslar med. Engagera er i deras liv och bekanta er med deras kompisar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7056547.ab