måndag, maj 10, 2010

Skolans maktkamp

Att vara populär i skolan har nog alltid varit många barns högsta dröm. De som är populära har högst status och bestämmer de flesta regler på skolan, de oskrivna reglerna.

När jag gick i grundskolan så var vi inte så många och att vara populär var att få skolans snyggaste kille, bli uppbjuden mest på disko och att alla såg upp till en, lyssnade på det man sa och sånt. Ritualen att bli populär var inte så tuff som det tydligen är nu. Och man skulle helst röka för det var coolt på 90-talet.

http://www.dn.se/insidan/exempel-pa-olika-maktlekar-1.1091249
http://www.dn.se/insidan/nar-leken-pa-skolgarden-blir-fortryck-1.1091231

Visst fanns mobbing och olika kränkningar. Även visst våld förekom. Men våldet (det jag såg) var mest rättvisa slagsmål. Visst jag vet att det fanns orättvisa saker, där flera gick på en ensam. Jag råkade ut för det själv, men det var inte i maktkampen om att bli populär, det var personligt.

Dessa "maktlekar" som det pratas om här är inget jag känner igen. Måste vara ganska nytt.
Visst lekte vi lekar, men jag såg inte det som att man var tvungen att vara med. Man blev inte mer mobbad om man inte var med än om man var med i leken. De lekar jag minns att vi lekte var Ryska posten och ibland Nåd. Men vi hade också något med en kortlek där man slog på knogarna. Fast om man blev utmanad så var det inte kört för ens popularitet om man sa nej. Det var inte så grovt som det beskrivs i artiklarna heller. Sen har jag inget direkt minne av dessa lekarna när man väl kom upp i högstadiet. Då gällde det mest att skaffa sig rätt kompisar på skolan.
Fick man hänga med de snygga populära och äldre tjejerna så blev du själv populär. Fick du som kille hänga med de coola, snygga och äldre killarna så blev du också populär. Det var ganska ytligt. Gällde att man såg bra ut. Alla dessa snygga coola som alla ville vara som rökte och skolkade så där lagom mycket.

Skolkade man för mycket och var kaxig mot lärarna så var man inte populär då var du värsting, hängde man med andra värstingar så var du värsting, detta förde också respekt med sig, men på fel sätt, folk blev lite rädda för dessa eleverna. Dessa eleverna skapade lite kaos var dom än var någonstans.

En annan grupp som fanns på skolan var de som var helt vanliga och gick i skolan och skötte sig och brydde sig inte så mycket om vad andra gjorde och tyckte. Dessa var flest. Många av dom önskade att dom var populära men dom hade det ändå bra på skolan då dom fick gå på vissa fester och fick sitta med de populära då och då på rasterna och blev bjudna på några fester.

Den "lägsta" gruppen var de som antingen pluggade för mycket, de smarta, eller de som helt enkelt inte passade in bara. Dessa hade lägst status bland eleverna, här var du inte cool. Kvittade hur mycket du än försökte.

Nu är det kanske någon som undrar i vilken grupp jag fanns i. Jag vet faktiskt inte, oftast tillhörde jag nog värstingarna, men jag var ingen värsting. Jag var bara inte på lektionerna, jag kunde vara kaxig mot lärare och så. Men jag bråkade inte. Jag var inte cool. Jag var inte snyggast och hade snyggast/dyrast kläder. Jag hade kompisar i alla "grupperna". Jag försökte inte passa in någonstans heller. Tror inte "maktspelet" var något för mig.

Min oro över hur allt sånt här utvecklats under åren kommer nu då jag själv har barn i skolan. Nu har han precis börjat, men maktspelet är i full gång. Nu gäller det att ha vissa saker. Tror inte barnen mobbar varandra i denna åldern än men det är status att äga vissa saker och kunna hänga med i snacket om vissa saker, musik och film/tv.
Våldet har inte börjat än. Visst leker dom "krig" ibland, men det verkar inte vara så ofta. De lekar jag hör talas om är fotboll, lego och bilbanor. Kärlek är uteslutet då pussar och tjejbaciller är äckligt.
Det som oroar mig mest är hur lärarna på skolan ska kunna se om sånt här pågår. Jag vet att vi i en klass på 19 elever kunde dölja mobbing till en viss gräns, mest för att skolgården såg ut som den gjorde. Fanns ytor som inte syntes från lärarrummet och rastvakten kunde ju inte vara överallt. Men hur blir det då i en klass på närmare 30 barn? Kan läraren se alla?

Har redan fått indikationer på att saker missas på grund av tidsbrist. Att barnen kallar varandra fegisar är ju en början på att maktspelet har börjat, och att föräldrarna måste ta upp detta är ju ett tecken på att lärarna inte har sett/hört det.
Det är ju även nu som barnen ska lära sig att säga nej. Kan man inte det utan att bli kallad saker så kommer man ju aldrig våga säga nej.

Har inga direkta lösningar på problemet men kommer jag på några så lägger jag upp dom här i bloggen. Kanske någon som har idéer om sånt här som kan skriva en kommentar. Alla åsikter är välkommna.

5 kommentarer:

MammaMu1980 sa...

Hej Mia!
Jag känner inte heller till de nya lekarna. På mina barns skola leker de mycket "Kungen" alla får visst vara med, och det är ju bra! Men jag har inte fattat riktigt hur leken går till.
Din text om högstadiet stämmet ju så jävla bra...men jag tillhörde inte heller de coola...jag vet inte om jag tillhörde ngn grupp alls...men jag var dum och började röka iaf. Så dum blev ALDRIG du <3
Många kramar till dig!

Maria sa...

Vi behöver ju inte förstå hur lekarna fungerar bara vi ser att ingen blir mobbad eller inte får vara med.
Jag var inte så dum att börja med rökningen för jag hade "turen" att ha astma just då =) Jag blev inte mobbad för min astma heller eller fick nördstämpeln då jag "hängde" ofta med värstingarna... Försökte mig dock på rökningen några gånger. Men det var inte värt livet att vara så cool.
Kram

Unknown sa...

Jag kollade på listan och vissa saker känner jag igen, faktiskt.

Speciellt "Gula bilen"; det är ju en lek som funnits hur länge som helst. Jag kommer inte ihåg vad vi kallade den, men min fru som kommer från USA kallade den "punch buggy"; på den tiden så var det bubblorna, småfolkorna, som gällde. Den som såg den först fick slå den andre på axeln.
(Den leken refereras till fortfarande i t.ex. Lilo & Stitch: när Stitch kastar en folka i huvudet på en av de andra rymdvarelserna så säger han "Punch Buggy"...)

Anonym sa...

Hej Maria!
Din sympatiska text med dina sympatiska tankar stämmer. Det var inte såhär när du och jag gick i skolan. Och det är inte heller å för mina barn som nu går i skolan på mellanstadiet respektive högstadiet.
Det här med nadish och slavlekar är det barn och ungdomar från invandrardominerade förorter som håller på med. Inget generellt problem bland svenska ungdomar på skolgårdar i Sverige. Men det presenteras som så.
Från de kulturer dessa ungdomar har med sig hit till Sverige kommer lekarna. Där är aga, pennalism, och den starkares makt en självklar del i uppfostran.
Så låt oss tala klartext: det är ett invandrarproblem. Ett mycket allvarligt sådant eftersom svenska ungdomar drabbas av den brutala kriminalitet som "lekarna" till slut kan utmynna i för en del av dessa invandrarungdomar.
Open up your eyes please...

Maria sa...

Avilan: Hej. "Gula bilen"-leken för mig inte en maktlek utan en tävling som man leker med barn och räknar vem som ser flest bilar. Men detta har jag för mig ska göras utan slaget på axeln, eller iaf så slår man inte hårt, bara "uppmärksammar" att man är först. Men som det förklaras i artikeln så verkar det vara så att man ska slå ganska hårt.

Anonym: Om det är ett direkt "invandrar"-problem har jag lite svårt att ta till mig. Tror det mer beror på att barn/ungdomar idag är uttråkade och måste hitta på saker som utmanar för att få spänning i vardagen. Man utövar våld så som vi kanske hade tävlingar om vem som sprang snabbast, hoppade högst eller var bäst i olika sporter.
Kanske är läge att ta tillbaka mer idrott i skolan så barnen blir fysiskt utmanade och trötta i kroppen och inte behöver utmana och leva på gränsen när det gäller sånt som faktiskt är farligt för dom.
Men jag kan se att delar av ditt resonemang håller då vi inte på samma sätt har det maktspelet i vårt samhälle. I vissa kulturer är det den starka som leder eller iaf den som kan göra mest skada på andra utan att bli skadad själv. Men det finns nog på fler skolor än de som har hög andel invandrare. Det är något i vårt sätt i samhället som har gett det möjlighet att bli så här.
Kan det vara så att stressen i samhället inte ger oss tid att faktiskt visa respekt för andra och lära barn/ungdomar att man vinner på att visa respekt än att vara "starkast"??

Saker som kan tålas att tänka på.
Man kan inte bara skylla på invandringen.