Man måste vara frisk för att klara vara sjuk...

Jag har som jag berättat förr försökt få en utredning om ADHD.
Den 12 januari gjorde jag ett test, uppmärksamhetstestet, som alla som utreds ska göra. Det visar om man har uppmärksamhetsproblem. Det går till så att man sitter vid en dator och klickar på alla bokstäver som kommer fram förutom X i ca 20 minuter.
Låter lätt va?
Tydligen så är det lätt även för en som har koncentrationssvårigheter... Jag fick VÄLDIGT bra resultat, bara 6% möjlig risk för ADHD enligt detta.
Denna dagen var jag utvilad och hade haft en bra dag. Kände mig inte stressad och hade tagit en promenad till läkaren så jag skulle bli av med rastlösheten i kroppen. Jag satt dessutom ensam i rummet.
Helt fel dag att göra detta testet alltså, för så ser ju inte mina dagar ut egentligen. Jag är jämt stressad, trött och rastlös...
Jag var hemma med Freddan då han var sjuk så jag hade inte varit iväg som jag egentligen skulle varit. Hade dagen varit som den skulle varit egentligen så hade jag varit uppe tidigt, åkt tåg till Lund, varit på en 3 timmars lång föreläsning och sen åkt tåget till Kristianstad igen, stressa så jag skulle komma i tid för att göra testet.
Någon som vill ge sig på en gissning hur jag brukar må då?
Jo, jag brukar vara helt slut och stressad, inte ha någon möjlighet till längre koncentration alls. Kan gissa att mitt resultat hade sett annorlunda ut.

När resutatet kommit fram, det gör det direkt, så satte jag mig med läkaren och pratade om det och på detta resultatet så stryker han mig helt ur utredningen. Jag frågar om det inte finns något sätt han kan förklara varför mina dagar inte ser ut som det gör för andra. Varför jag har så många problem som är TYPISKA för ADHD. Han har inget svar på det och lämnar mig med det svaret. Men han säger ändå att han ska prata med teamet som han jobbar i och ska återkomma till mig med svar.

Efter 2 veckor (idag) ringer jag honom och frågar varför han inte hört av sig. Han svarar med att det ska nog komma ett brev idag eller i morgon...
Jag hade innan jag ringde honom pratat med en neuropsykolog (det är hon som ställer diagnoser om ADHD) om hur testet ska genomföras... Enligt henne så ska testet göras under översikt och att man ej kan ställa en diagnos utifrån det. Man kan inte heller säga att man inte har ADHD om man får bra resultat, för det kan variera väldigt mycket. Man kan alltså utan problem göra det flera gånger. Det är ett test som alla gör, barn som vuxna, så det är väligt simpelt.
När jag pratar med min läkare så tar jag upp förutsättningarna igen och han tycker att han har gjort allt och kan ej hjälpa mig mer. När jag frågar var jag då ska vända mig då jag tydligen inte kan få hjälp någonstans så vet han inte. Han sitter i luren med en tjej som gråter och behöver hjälp för att få dagarna att fungera och ser detta som en sista utväg. En tjej som inte kan ge upp och bara skita i allt då hon har barn att ta hand om. En tjej som ropar på hjälp och han säger bara "Vet ej var du då ska vända dig..."
Jag frågar om det inte finns någon annan man kan prata med där, typ kurator eller liknande. Jo, det finns det ju säger han. Men det är jag som måste be om att få det. Han hör inte att jag kanske skulle behöva det. När jag är så arg och ledsen över allt och säger att jag inte kommer klara detta själv...

Jag avundas dom som inte har ett tankekaos om dagarna, dom som kan göra klart en sak innan koncentrationen tar slut, dom som inte glömmer bort viktiga saker, dom som kan planera men ändå i det vara flexibla om det skulle dyka upp något annat...
Det fixar inte jag.
Jag kan verka frånvarande då jag sitter och funderar på saker som jag sen inte kan redogöra för, har 1000 projekt igång för att jag inte kan koncentrera mig länge på en sak, glömmer bort viktiga saker ofta (även saker som händer ofta) och planerar jag min dag så gäller den att det bli så för händer det något oförutsett så får jag inte dagen att fungera...
Detta är bara det som jag märker av varje dag.
Att sen sitta i skolan och tappa koncentrationen på föreläsningen när någon nyser eller om jag måste vända sida i anteckningsblocket... Det händer ju inte varje dag. Att tankarna börjar flacka iväg på andra saker när jag egentligen ska lyssna på föreläsaren redan innan första pausen, det brukar jag kunna styra av någolunda, men det blir oftare och oftare ju tröttare jag blir och jag blir trött av att kämpa med koncentrera mig på att lyssna...
Känner just nu att pluggandet går åt helvete fast att jag har godkänt på allt jag lämnat in. Har en tenta som jag har skullat göra nu ett tag som jag glömmer bort hela tiden. Vet att jag har den och tänker på den ofta men har inte tid att göra den just då för den tar lite tid, men de dagarna som jag har tid så finns inte ens i tankarna. Inte ens om jag lägger fram böckerna och har dom framför mig hela tiden. Jag VILL verkligen lämna in det, skjuter inte fram den medvetet, men vet ändå att jag gör det...

FAN vad det är svårt att förklara.

Jaja, iaf så ska jag få tid till en kurator, men att jag ska behöva bryta ihop och tjata om det i telefon när jag pratar om det med min läkare är FEL.
Hade jag inte varit en skötsam tjej som faktiskt VILL må bra så hade jag gett upp nu och hittat på skit istället. Att följa den impuls som skriker "SKIT I ALLT och ta dig en riktig fylla så är det bra i morgon!!!" Det var ju så jag löste mina problem när jag var 20... Det funkade INTE. Jag var utbränd och helt slut.
Det var ju detta som Freddan fick mig att sluta med. När vännerna som jag umgicks med tyckte att jag blev tråkig och slutade festa... Jag festade ju för att jag mådde dåligt.
Jag är bara glad över att jag inte gick till tyngre saker fast att det fanns lätt tillgängligt där jag var.

Det enda som hindrar mig från att hamna där igen är Freddan. Utan honom så hade det inte gått. Jag är inte så stark. Han gör att jag orkar ta det ett steg längre, men när jag ringde psyk i sommras så kändes det som sista utvägen och nu när jag väl kommit dit så vill dom slänga ut mig... FAN!!
Jag är ARG!!!
Jag är LEDSEN!!!
Jag känner mig ENSAM!!!