Hur många känslor kan man känna på en och samma gång??

Jag har fått kontakt med en snygg och otroligt trevlig, snäll och go kille. Han kommer hit ikväll och hälsar på. Har fjärilar i magen och allt bara känns bra. Längtar efter honom och vill bara få ha honom nära. Känns nästan läskigt så mycket känslor han har väckt inom mig.
I alla denna lycka så kommer…
Telefon ringer och det är mamma, hon har lite dåliga nyheter säger hon.
Pappa är tillbaka i Sverige efter sin flykt utomlands. Varför kunde han inte bara stannat borta? Han har redan börjat terra mamma och det dröjer väl inte lång tid innan han hittar mig heller. Vill inte behöva gå och vara nervös för att han ska komma hit eller kontakta mig på annat vis. Tycker inte alls om detta. Känner ilska och rent hat.
Dessa två helt olika känslotillstånd på en dag gör att jag känner mig helt apatisk och kan inte göra något alls. Har tvingat mig att städa lite, byta i sängen, handla och diska lite, har lite disk kvar men det är okej, orkar jag ta sen efter jag bloggat lite. Skulle varit i skolan nu på eftermiddagen men jag hade inte kunnat koncentrera mig ändå och jag orkade inte, så jag stannade hemma och iaf kunde fixa fint här hemma. Jag som vaknade i morse med massor av energi och var lycklig för jag skulle träffa denna underbara kille. Han kommer hit och han vet att jag fått jobbiga nyheter så han vet att jag är lite nere. Men han ville gärna träffa mig ändå och vill så gärna ha hit honom. Dom glada känslorna börjar nu få övertaget igen och det negativa börjar lägga sig.
Jag vill verkligen inte att detta med pappa ska fördärva min lycka. Hoppas att han inte hör av sig till mig och att nu kan låta mamma vara. Jag talar alltså om en ganska så sjuk man som gör allt för att sabotera för sin ex fru och hennes familj. Jag vill inte behöva gå och vara nervös för att jag ska möta honom på stan. Han bor så pass nära att det skulle inte förvåna mig att han en dag kommer dyka upp i stan och jag kommer att se honom. Vill verkligen inte det. Jag vet inte hur jag kommer reagera. All denna ilska som jag byggt upp under tonåren mot honom är inte bra för mig. Han har förstört så mycket, inte bara i mitt liv utan i mångas, vi är många som mått dåligt för hans ego-tänk.
Under tiden han bott utomlands så har jag inte behövt bekymra mig för att jag skulle råka möta honom då jag ändå inte reser. Han har varit som död för mig. Varför måste han komma hit till Skåne nu? Vill verkligen bara slippa honom.

Så det var skönt att skriva av sig lite, liksom få ut tankarna från min lilla hjärna.
Denna helgen kommer trotts allt negativt nog ändå vara den bästa på mycket länge.
Kram på er alla som läser detta…