och jag längtar till lediga dagar och fint väder så jag kan ge mig ut och vandra i skogen.
Behöver andas in lugnet som finns i naturen så jag kan må bättre och få ny energi.
Det är en hel del i mitt liv just nu som händer som jag faktiskt inte kan skriva om utan att hänga ut någon annan, så ni får inte veta vad allt detta är.
Men jag kan säga att det är saker som stressar mig och jag är orolig över hur allt ska lösa sig, men samtidigt jag säker på att det kommer att lösa sig. Men jag kan inte koppla bort mina känslor i det här så det tar på krafterna.
Men jag kämpar och försöker göra dagarna lätta för alla inblandade, även mig själv. Det är inte alltid så lätt när man är iväg så mycket som jag är, men det går.
Denna veckan har jag varit iväg på jobb i Varberg och Landskrona, men bara en hotellnatt. Så det är skönt, även om dagarna har varit långa.
Har varit kul på detta som jag varit på i veckan, mycket trevligt folk och vi alla har lärt oss nya saker. Jag tycker om att utvecklas på detta viset.
Men visst, att vara social hela dagar tar på mina mentala krafter, mest för att jag i dessa situationer inte riktigt kan vara mig själv. Jag är helt enkelt en slipad, professionell version av mig själv. Så den typiska AuDHD-masken är på och när man kommer hem så är den viktig att ta av igen.
Just det här med att göra så här är ju otroligt vanligt bland kvinnor, då vi lärt oss att vi måste vara på speciella sätt för att passa in. Så jag har personligheter för alla tillfälle, och detta blir man väldigt trött av.
Jag har bara ett par personer i min närhet som jag är mig själv med, helt och hållet mig själv. Och det är min dotter här hemma, mina tre bästa vänner och min nya kärlek.
Ja, han fick faktiskt mitt riktiga jag direkt, då jag så snabbt kände mig helt trygg med honom. Den där känslomässiga tryggheten är så ovanlig för mig att känna. Och jag blir så avslappnad bara jag pratar med honom. Då vi bor en bit ifrån varandra så pratar vi mycket i telefon, men ibland så grejar vi med annat på var ett håll, men har varandra i telefon och bara vet att den andra är där.
Att ha hittat någon som på så kort tid vet allt om mig och ändå tycker om mig så mycket, som jag tycker om på samma sätt tillbaka på, är helt fantastiskt. Känns som bara han finns där så kan vad som helst hända utan att jag ska falla till botten igen. Att han förstår hur mycket kaos saker kan skapa, även små, det gör så stor skillnad i sättet hur jag känner att jag faktiskt kommer klara av det kaos som kommer.
Att inte känna att man behöver skämmas, dölja eller förminska sina känslor och hur saker upplevs...
Det är en trygghet som jag aldrig känt att jag skulle få uppleva.
Men nu har jag den.
Och jag är så kär.
Har svårt att förstå att det är mindre än en månad sen som jag träffade honom.
Hoppas jag får finnas i hans liv för alltid och leva det liv som passar oss båda.
Jag är ju en person som varit tvungen att leva den typ av liv som samhället anser att man ska ha, och som mina partners i föregående relationer verkar vara lyckliga i.
Men jag är lite annorlunda.
Så det förhållande som passar mig och som även passar min kärlek inte alltid kommer se likadant ut som alla andras, men vi kommer att ha det på det viset som vi vill ha det. Så jag hoppas att ingen försöker lägga sig i och försöka ställa till något. Hoppas att alla som ser att det inte som det "brukar" bara kan acceptera att vi har den relation som vi mår som allra bäst av och att vi alltid är helt öppna och ärliga med varandra.
Jag är lycklig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar