Jag är van vid att ha ont. Låter kanske inte så bra men det är jag.
Har ont varje dag någonstans och har sen tonåren alltid haft ont i knäna. Detta skulle växa bort men det gjorde inte det. Men det är inte det jag ska tycka synd om mig över idag, ska inte ens tycka synd om mig för jag har ont i händerna eller handlederna (ska till doktorn om detta i morgon igen).
Utan nu är det så att jag har sammandragningar som gör ont.
Det började igår och håller i idag också.
Feg som jag är vågar jag inte ringa och fråga om det ska vara så här eller om det är något fel. Vill ju verkligen inte få höra att det är något fel...
Det gör ju inte ont hela tiden och det ÄR sammandragningar. Det känner jag.
Men varför gör dom så ont?? Gör liksom ont där äggstockarna sitter... Nästan bara där på sidorna. Kan det vara för att äggstockarna och allt där omkring flyttar på sig nu??
Har jag ont i morgon också så ringer jag och pratar med BM.
Lovar att göra det!
Men jag vill verkligen inte få ett negativt besked.
Oron gör väl inte allt bättre heller...
Ikväll är det träning och jag ska dit, men ta det jävligt lugnt. Vill inte hoppa över träningen. Hoppas att vi ska ha lite teknikträning så det inte blir så tufft på isen som det blev förra gången. Då var jag helt slut... Men det ska vara fysträning också idag... Fast alla vet att jag är gravid och måste lyssna på min kropp så det är ingen som klagar om jag inte gör mina sittups.
Är rädd om mig, jag lovar. Gör inget om jag får ont av det. Man ska ju lyssna på smärta då det är kroppens varningssignal.
5 kommentarer:
Hoppas det är bättre idag... tog du upp detta med läkaren?
Kram
Nej, då det är bättre tog jag inte upp det, dessutom så ska jag till BM på måndag och kommer det tillbaka så kanske jag ringer dit innan och hör med henne.
jag hade oxå sk sammandragningar eller nästan som mensvärk runt 12 veckan....de sa till mig att de inte var nåt konstigt med det. Man kunde tom få små blödningar utan att de var någon fara=) Hoppas du känner dig bättre!
Men varför utmana ödet?? SKIT i träningen! Jag hade en arbetskamrat som tränade mycket, o då hon blev gravid sa BM att det va ingen fara, hon kunde träna på som vanligt. Senare fick hon missfall... Året efter blev hon gravid igen, denna gången tränade hon inte o fick behålla barnet. Med andra barnet struntade hon osså i träningen, o fick behålla barnet.
Jag lovar, ishallen kommer att finnas kvar även efter att barnet kommit;-)
Mvh Maria Zimmer
Missfall får man om det är fel på barnet eller att något annat är fel, inte pga träning. Jag tränade, tog det lugnare och ännu inget problem, är faktiskt bättre sen efter träningen.
Jag kommer sluta träna OM/NÄR det kan utsätta bebis för fara. Men jag kommer inte sluta leva för jag är gravid. Både jag och T tycker jag ska träna så länge träningen inte gör ont eller är en direkt risk för bebis.
Skicka en kommentar