måndag, maj 31, 2010

kbladet på twitter

Jag sitter och följer kbladet (Kristianstadsbladet) på twitter.
Dom är nere i Malmö och twittrar från rättegången mot 21-åringen i hovrätten.
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article888219/Silbersky-vill-ha-second-opinion.html
Intressant läsning kan jag säga.

söndag, maj 30, 2010

Sista tiden

Så nu har jag lite ork och styrka att börja blogga igen, eller att ens göra något över huvud taget. Blir så tungt ibland att jag bara vill lägga mig i sängen, tyvärr kan man ju inte det utan då blir det så att man gör det man absolut måste för att överleva, iaf så att Freddan har det han behöver.
Denna gången var det som vanligt vi denna tiden på året, jag tappar orken av all stress inför att få sommaren att gå ihop. Allt med sluttentor, sommarens ekonomi och hur jag ens ska överleva sommaren. Vad som ska hända till hösten och om jag ens kommer in på skola då...
Detta är den värsta tiden på året.
Ska man inte bli glad av att sommaren är på väg?
Jag kan njuta av solen strålar och känna mig piggare för stunden av det, men nu har det inte varit så mycket av den varan heller.
Min stress visar sig genom att jag till slut inte ens orkar ta mig in i duschen vissa mornar. Helt kraftlös. Detta är något som kommer smygande från slutet av mars.
Att känna stressen med att söka jobb man vet att man inte kommer få. Att känna paniken komma för jag blir tvungen att gå till socialen.
Att kolla upp vad man har för rättigheter och vilka skyldigheter man har för att få hjälp, detta är helt okej att göra, men att sen få det att funka i praktiken. Där kör jag fast. Att "få tummarna loss" att göra det i tid är näst intill omöjligt. ÅNGESTEN kommer så fort jag ens tänker ordet "socialförvaltningen". Paniken att kanske inte få hjälp denna gången heller...
Ja, det har varit så förr.
Jag har kommit dit när det hänt saker och jag inte fått in de pengar jag har haft rätt till. Jag fastnade mellan några stolar för 7 år sedan och blev vräkt för att jag inte kunde betala hyran. Detta hände när Freddan var nyfödd och föräldrapengarna inte kom från försäkringskassan fast att alla mina papper var okej. Soc vägrade betala ut pengar då jag skulle få från FK, men FK betalade inte ut då jag av en underlig anledning hade fått ny handläggare fast att mina papper hade godkänts 1 månad tidigare. Där satt jag... Första gångs mamma, ensamstående och helt utan pengar.
Någonstans står det att soc MÅSTE hjälpa en barnfamilj med boendet så att barnen har tak över huvudet, alltså se till att en barnfamilj inte blir vräkt eller hjälpa med annat boende. Nu satt jag fast mellan två statliga förvaltningar och fick inga pengar mer än barnbidrag, bostadsbidrag och underhåll. Det som var viktigast, mat och blöjor till Freddan köpte jag, allt annat fick vänta och pengarna gick till räkningar. Men hyran var för stor och jag blev vräkt.
Anledningen jag fick från soc var att jag var FÖR SKÖTSAM. Min handläggare sa till mig att om jag hade haft någon form av missbruksproblem, ex knark, så hade jag fått hjälp direkt.
Jag hade då tur och fick bo med min då ganska nyfunna pojkvän och jag lämnade stan.
När vi sen inte klarade att bo i hans lilla lägenhet så valde jag att flytta till eget istället för att vi skulle köpa större. Jag ville bo på olika håll. Klarade inte riktigt av samboskapet.
Jag och Freddan flyttade till en 2a och fick hjälp med hyran av soc och jag jobbade lite extra som lokalvårdare då. Men jag hade inte mycket möbler att fylla lägenheten med. Jag frågade soc vad man hade rätt till och ansökte om pengar till detta.
Avslag igen.
Vi skulle dela enligt sambolagen sa dom.
Fast det var ju det vi gjorde... Det som köps för det gemensamma boendet ska delas inget annat. Vi hade inte köpt mycket tillsammans när jag flyttade in och allt annat hade han haft sen långt innan. Mina möbler jag hade när jag blev vräkt var borta då de varit så gamla redan då att de inte överlevde en flytt...
Fixade sambolagen i pappersform och markerade all det som gällde hur det var vid separation och skickade in till soc med överklagan. Dagen efter så ringde högsta "hönset" på soc och bad så mycket om ursäkt för handläggarens beslut och betalade ut pengar så jag kunde köpa säng (till mig), soffa, matbord och tv/radio, dock fick man bara köpa begagnat sa dom och det gör inte mig något då jag alltid köpt begagnat.
Men även förra sommaren var det strul med soc, jag hittade ett jobb som jag skulle gå till, blev sjuk och sen ramlade denna stress över mig och sommaren sket sig, soc hjälpte mig inte då för jag kunde ju gå till jobbet eller sjukskriva mig.
Hade som tur väl en underbar vän som hjälpte mig ur krisen då.
Denna vän har jag bett om hjälp nu igen. Han ska rycka in som min ekonomiska rådgivare och hjälpa mig med alla myndighetskontakter. Om det behövs så är jag även villig att skriva på en fullmakt. Alltså jag litar på honom till 100% när det gäller allt.
Han vet hur jag haft det och förstår att jag har svårt att lita på att jag kommer få den hjälp jag behöver. Jag har dock funderat på om jag ska fixa någon form av "sjukintyg" så att det finns bevis på varför jag behöver hans hjälp. Men jag ska prata med min vän om det först.

Jaja, nu är det iaf så att jag kommer inte klara denna sista kursen utan kommer få göra någon form av omtenta, hur vet jag inte. Jag har 2 andra tentor som jag också ska skriva om, den ena är från hösten, men den är nog ganska lätt. Missade den för jag låg i maginfluensa, tror jag det var, och sen hann jag inte ikapp. Men jag ska sitta med dessa nu. Jag är ju ändå arbetslös och Freddan sysselsätter sig ganska bra själv. Blir vädret bättre så kan man ju även sitta ute och skriva.

Ber om ursäkt för ett ganska långt inlägg men nu tror jag att jag fått med det mesta, annars så fyller jag på vid ett annat tillfälle. Tror jag ska orka blogga mer nu igen.

onsdag, maj 26, 2010

Tyst i bloggen

Anledningen till att jag inte skriver så mycket just nu är för att jag inte mår så bra. Har en tuff period, brukar ha det just nu i maj. Skolan ska sluta och då också mina rutiner, inget jobb att gå till och där med inte heller några pengar... HATA HATA HATA livet lite just nu.
Har goa vänner där för mig och det är jag glad för.
Tack för att ni finns.

måndag, maj 24, 2010

Trött

Zeus är lite trött idag. Inte så konstigt kanske då han varit sövd. Han blev kastrerad.
Allt gick bra och jag tycker han kvicknade till väldigt fort. Men visst var han vinglig när han kom hem och vägrade ligga stilla. Såg ganska roligt ut när han tog sig fram.
Han fick även kattvaccinet så han ska dit igen men det kommer han inte gilla. Fast då blir det inte så jobbigt för honom som idag.

lördag, maj 22, 2010

Föreläsning om AD/HD

Var på en föreläsning på Studieförbundet Vuxenskolan i onsdags, AD/HD i allmänhet och hos flickor i synnerhet. Föreläsare var Marie Nilsson, mamma till en dotter med diagnosen AD/HD.
Mycket givande föreläsning tycker jag. Hon berättade först om sin dotters liv, egentligen om hela familjens liv men mycket hur dottern hade haft det.
Jisses vad mycket jag kände igen...
Småsaker och händelser som de hade varit med om var som plockade från mitt liv. Läskigt att känna igen sig så i någon annans liv.
Hon berättade även om symptom, diagnosen och vad man bör tänka på i vardagen. Så jag tänkte här skriva ner det som hamnade i mina anteckningar som jag förde medan jag lyssnade.

1. Problemen ”dyker upp” i början av skolan. Alltså dom märks mer tydligt då.
2. Utvecklingsmässigt ligger man på en nivå på ca 30% yngre än jämnåriga. Leker gärna ganska högt upp i åldrarna.
3. Leker gärna bara med en kompis åt gången och bestämmer gärna ”reglerna”.
4. Blyga och tillbakadragna, men får ofta utbrott hemma.
5. Struktur i vardagen är mycket viktigt. Kan vara bra att ha ett veckoschema som följs noga och som är lätt att förstå för den som har problemen. Och om man skulle iväg så är det ganska viktigt att man faktiskt kommer iväg på utsatt tid.
6. Man måste tänka på att syskonen i familjen far ganska mycket illa och liksom ”glöms bort”. De kan behöva ha någon att prata med och/eller verkligen ha egentid med föräldrarna.
7. Under högstadiet har tonåringar som det är redan ganska mycket problematik med att bli vuxen, detta kan förvärras på grund av utvecklingsproblemen. Detta är oftast en mycket jobbig tid för tjejer och i skolan kan dom stöta på mycket oförståelse.
8. Man dricker väldigt ofta stora mängder Coca-Cola om man har AD/HD.
9. Motoriska svårigheter förekommer ibland. Detta kan man också ha i munnen, då kan få ett lite sluddrande eller lite otydligt tal.

AD/HD är en störning i två delar, därför delas namnet med /.
AD = Uppmärksamhetsstörning
HD = Överaktivitetsstörning

Hyper = utåt (aggressiv, rastlös, gör saker hela tiden)
Hypo = inåt (lugn, svårt att komma igång) oftast flickor.
Detta är hur problemen visar sig, om man är utåt- eller inåtagerande. Och man kan göra båda vid olika situationer.

Diagnoser sätt i 3 delar med kriterierna som gäller enligt DSM IV 1994 och dessa är uppsatta för pojkar men används också till flickor.
Uppmärksamhetsdelen har 9 kriterier och man ska uppfylla minst 6 av dom.
Hyperaktivitetsdelen har också 9 kriterier där man ska uppfylla minst 6.

De största skillnaderna mellan pojkar och flickor är:
Pojkar:
Hyper
Utbrott i skola
Ganska lätt med kompisar
Snabbt klara med saker

Flickor:
Hypo
Utbrott hemma
Svårt med kompisar
Svårt att komma igång

Fler saker som är typiska för flickor:
Sömnproblem
Skrikiga
Inte nöjda
Pratar mycket
Svårväckta
Stökigt på rummet
Dagdrömmer
Fritidsproblem
Glömmer
Ont i huvud/mage
Svårt att veta vad som förväntas av dom
Svårt att vänta på sin tur
Svårstartade
Rastlösa
Utanför i skolan/konflikter med kompisar

Hennes hemsida är: http://www.miou.se

Böcker hon tipsade lite extra om:
Flickor med AD/HD (2002) av Kathleen Nadeau
Explosiva barn (2007) Ross W Greene

SvD:s Valkompass

http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/Valkompassen/

I år är det val. Har ni lika kass koll på partierna som jag har? Testa här. Det gjorde jag. Inte för att jag blev något klokare men det var lite kul att se vad man får för resultat.

I Blockkompassen så var jag tydligen rödgrön men i Partikompassen så tillhörde jag andra sidan... Så HUR ska jag då rösta...???

Tur det är några månader till så man kan göra lite efterforskningar och läsa på så man kan göra ett val. Annars så får det bli blankt om jag inte kan bestämma mig, men jag ska lägga en röst iaf.

fredag, maj 21, 2010

Svar till anonym

Fick en kommentar på mitt förra inlägg som jag vill svara ordentligt på. Då jag känner att mitt svar kan bli långt klistar jag in kommentaren här och svarar på den i delar.

Okej, nu är det ju rätt känt här i Skåne att Sydsvenskan är en pinsamt kass blaska - men det
här var väl ändå ett rejält bottennapp även vad gäller den. Hur vore det om man skippade hårdvinklingen och de "tårdrypande" rubrikerna och kollade upp fakta först...

Oj, negativ idag?

Ambulanspersonal har INTE skyldighet att stanna eller ta upp ev skadade om personalen utsätts för någon form av hot eller upplever att det är farligt (inte sällan inväntas ju just därför polisbeskydd när de närmar sig en stökig plats dit de kallats).
Det är högst sannolikt att det var just därför ambulanspersonalen vände och åkte därifrån även i detta fall. Ouppfostrade och fulla ungdomar kan vara f-n så otrevliga och hotfulla att ha att göra med! Vem utsätter sig för fara att ta i den skiten?


Nej, dom har inte skyldighet att stanna eller ta upp någon om de upplever att det är farligt, men om man upplever det som farligt så stannar man inte heller på platsen i cirka 10 minuter, då skulle dom ju väntat på polisen innan dom närmade sig platsen.
Vem har sagt att ungdomarna var ouppfostrade och fulla, otrevliga och hotfulla??
Kompisarna lade killen i framstupa sidoläge och larmade efter ambulans då dom inte kunde få liv i honom. Känns som att det är ganska bra killar om dom ens ansträngt sig för att komma ihåg hur man lägger någon så...

Knappast att de fulla 15-åringarna hade "stått och pratat" och sedan - hoppsan! - "plötsligt" blivit nedslagna. Citat: "De stod och pratade när den femtonårige pojken plötsligt fick ett slag med ett knogjärn mot tinningen."

Hahahaha! Yeah sure! Föga troligt scenario!


Något liknande har faktiskt jag varit med om, fick en kraftig spark i ryggen när jag var i samma ålder som killarna.

De hade väl muckat och bråkat med varandra och sen hade ett av fullona fått sig en smäll. Är det så konstigt? Sen hade de väl fortsatt den goda stilen med att vara lika otrevliga motambulanspersonalen när de kom - så att personalen inte vågade/ville ta med dem i ambulansen. Är det så märkligt?
Nej, snarare precis enligt regelboken.


Man måste inte vara bråkig själv för att åka på stryk. Ingen som sagt att dom var otrevliga, men det står att dom var rädda. Är man rädd och chockad så kan man säga saker som man inte vill men det ska ambulanspersonal också ha utbildning om.
Det står inget att om att killarna var fulla, dom hade druckit alkohol men inte hur mycket. Kanske blir du alltid FULL när du dricker alkohol, men alla har inte det som vana. Dom var ju inte så fulla att dom inte "vågade" ringa efter killens mamma...

Tycker blaskans reporter borde ha krävt MORSAN svar på följande:
1) Vad gjorde din underårige son ute kl 1 på natten?!
2) Varifrån hade han fått alkohol att supa sig full på? Från dig? Langning är ju olagligt?
3) Varför tillåter du ditt minderårige barn dricka alkohol överhuvudtaget?

1. Han är 15 år, det var fredag. Klart killen har rätt att gå på disco eller vara hos kompisar.
2. När jag var 15 hade jag väldigt lätt att få tag i sprit. Står fortfarande inget om hur full han var. Ja, langning är olagligt, men det är det oavsett VEM som langar.
3. Hon kanske inte tillåter det. Framgår inte av artikeln.

Men det hade kanske inte blivit någon stor rubrik och vinklad artikel av det? Eller?

Det är klart att det blivit stora rubriker och en vinklad artikel om killens alkoholvanor om hon köpte sprit åt honom och lät honom supa sig full på stan.

PS.
Tråkigt förvisso att 15-åringen skadade sig i slagsmålet med sina gelikar - men det kanske lär honom (eller hans morsa!) en och annan läxa: Sup inte. Mucka inte. Ränn inte ute mitt i natten.

Ja, det är hemskt att han skadade sig, då det kan ge men för livet beroende på hur stor skadan är. Han och hans vänner har säkert lärt sig en läxa, men det var inte det som det handlade om. Det var ambulanspersonalens agerande.
Att inte plocka upp en person med huvudskada är allvarligt.

Vet inte vad du har för inställning till unga personer men det verkar som att du tror att alla är likadana. Att alla unga super, slåss och ränner ute hela nätterna...
Så är inte fallet.
Man kan, även i den åldern, dricka med måtta, prata med varandra på stan utan att bråka och faktiskt bara vara ute på sånt som är okej för föräldrarna.

Misshandlad utan hjälp

För några dagar sedan blev en 15-årig kille misshandlad i en park och hans vänner ringde efter ambulans. När den kommer till platsen så skrattar ambulanspersonalen åt killarna och lämnar platsen utan den misshandlade killen, säger till vännerna att stanna tills polis kommer dit.
Killens mamma Lena kommer dit och kör honom till sjukhus där det visar sig att han är allvarligt skadad. På Skånes universitetssjukhus i Malmö upptäcktes det att han fått en hjärnblödning, hjärnskakning och fraktur i ansiktet, han stannar i två dagar. Men har sen händelsen fortfarande problem med minnet och är trött.

"Om vi inte tar våra barn och ungdomar på allvar, hur ska vi då kunna förvänta oss att de möter oss med respekt och förtroende?" säger Lena.
Detta undrar jag också. Vill vuxna att ungdomar ska behandla dom med respekt så får de vuxna faktiskt visa respekt tillbaka. Klart att dessa ungdomar tappar förtroendet för ambulansen.

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article879464/Nendslagen-overgavs-av-vardare.html

Hur svarar vården på detta då? Jo, med att dom tar det på allvar och att dom ska titta närmre på det inträffade.
Poul Kongstad, chef för Region Skånes prehospitala centrum har läst HSAN-anmälningen men inte hunnit höra ambulanspersonalen. Men han säger att dom haft problem med bemötande av patienter innan.

"Det är något vi jobbat med de senaste åren. Men det är inte säkert att så har varit fallet här. Det är viktigt att ta reda på om man har skrattat med eller åt. Jag skulle bli förvånad om man har skrattat åt pojkarna. Det ingår inte i vårt sätt att möta patienterna." säger han.

Om dom haft problem med bemötande, varför skulle då detta vara så förvånande...?
Och ska man lämna personer på en plats där de precis blivit misshandlade?

"Det finns i vårt uppdrag att vi ska titta på hela patientens situation. Där ingår att göra en bedömning om lämpligheten att vara kvar ute i en kanske farlig miljö. Men här kan det ha varit så att pojkarna sagt, ”Det är inga problem, vi stannar. Vi vet att mamma kommer snart.”" säger Poul.

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article879612/Varden-Vi-tar-detta-pa-allvar.html

Hmm... visst vet man inte här vad som sagts, men killarna är 15 år, en av dom är skadad, dom är rädda och det är mitt i natten. I den åldern är man inte så mogen som man vill vara och i en situation som de befinner sig i behöver man hjälp av vuxna. Om ambulanspersonalen inte hade ett annat brådskande ärende så tycker jag att dom iaf skulle stanna tills polis eller annan vuxen kom till platsen.
Tur att Lena kom dit ganska snabbt och fick in sin son till sjukhus och iväg kompisarna från platsen.

Aftonbladet skriver också om detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7160361.ab

Sen har jag för mig att slag mot huvudet alltid ska kollas upp ganska noga, speciellt om den slagna har svimmat. Dessutom har jag för mig att slag mot tinningen är väldigt farligt.


Efter lite koll på internet hittade jag detta:

Skallbenet vid tinningarna är extra tunt jämfört med resten av skallbenet. Innanför tinningarna, där skallbenet är som tunnast, finns flera stora blodkärl. Om de spricker eller slits av, till exempel vid ett slag mot huvudet, samlas blod mellan skallbenet och hjärnan. Blodet pressar ner hjärnan mot nacken där hjärna övergår i ryggmärg. Där finns andningscentrum. Om det kläms ihop blir den skadade medvetslös och slutar andas, vilket ofta leder till döden. Det är en av de vanligaste dödsorsakerna hos våldsskadade.

Något som kan vara farligt är att man inte behöver må dåligt de första timmarna efter våld mot huvudet. Först senare kan personen få huvudvärk, yrsel och illamående. Då kan det vara en hjärnskakning eller en blödning i eller mellan hjärnan och skallbenet.

Runt hjärnan finns vätska som fungerar som stötdämpare. Vid flera slag mot huvudet, framför allt om slagen kommer från olika håll, kommer hjärnan i obalans och slungas då fram och tillbaka mot insidan av det hårda skallbenet. Det leder ofta till att cellerna i hjärnan går sönder och viktiga funktioner skadas eller förstörs helt. Det kan till exempel vara närminnet, balansen och talförmågan. På sikt kan en sådan skada även ge epilepsi.

Många benstrukturer i ansiktets skelett är inte tjockare än udden på en blyertspenna eller en sida i en serietidning. Vid våld mot ansiktet är det mycket vanligt att ansiktets skelett går sönder.

http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Vald-och-overgrepp/Sa-skadar-vald-kroppen/

tisdag, maj 18, 2010

Mini


Mini är inte stor. Här ligger hon i mina händer och sover. Jag fick hålla henne en stund när Shiva ändå grejade med annat, men inte så länge så Freddan fick vara snabb med kameran.
Dagen har gått fint och Shiva är uppe och rör sig, har ätit bra och skött andra behov. Men hon lämnar inte Mini så långa stunder.
Jag bäddade rent och fint till dom i eftermiddags så nu kan dom mysa och gosa ostört i mitt sovrum, fast att Shiva ändå lätt kan ha koll på allt som händer här hemma.
Zeus han är mer "mammig" men det är nog för att han inte har någon att busa med samt att han inte riktigt fattat vad det är för något pipigt som Shiva hela tiden är hos.
Freddan är så glad för lilla Mini och är och klappar henne jämt, så kommer det vara tills hon springer runt och jagar hans fötter sen i sommar. Han är väldigt mån om att hon och Shiva har det bra.
Annars har det inte hänt så mycket här hemma, mer än att mamma kom på oanmäld snabbvisit. Freddan har lekt med Zeus på balkongen och jag har försökt få lite gjort med skolgrejer.
När jag ringde veterinären i förmiddags så passade jag på att boka en tid till Zeus, han ska bli kastrerad så vi inte får fler kissar sen, räcker med denna sötisen.

Mini är född :)

Det började i natt, jag skulle precis lägga mig. Shiva sprang runt och jamade. Jag la mig ändå men kunde inte sova så bra. Klockan 5 vaknade jag av att det var dags.
Mini föddes på golvet i mitt sovrum.
Jag fick hoppa in och torka lite så Mini fick luft då Shiva inte visste vad hon skulle göra.
När Mini började pipa så kom Shiva direkt och tog över. Hon tvättade rent och åt efterbörden sen låg båda och vilade, eller Mini diade.
8.15 kom en liten till men den fick jag inte liv i :(
Efter långt förlossningsarbete så orkade den nog inte mer. Shiva hade inte ont under själv arbetet men det tog ju lång tid.
När jag hade fått känna på Shiva om hon hade fler i magen så återgick hon till Mini.
10.15 ringde jag veterinär för att kolla om det var mer jag skulle tänka på, men dom trodde allt var bra och nu skulle Shiva bara vila. Om jag märkte något så fick jag naturligtvis höra av mig igen.
Efter detta så har Shiva och Mini fått vara lite själva fast jag har haft koll på lite avstånd. Allt verka bara fint.
Zeus han är lite förvirrad över vad som hänt men är så snäll. Han tittar till Shiva och tvättar henne då och då, men han verkar lite rädd för Mini.
Mini är väldigt troligt en liten flicka som nu är 9 timmar.

måndag, maj 17, 2010

Kommenterar kommentarer

Här kommer lite kommentarer som har skrivits till artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7133165.ab
Själv skrev jag ett inlägg för någon dag sen om detta: http://mariasegnalillablogg.blogspot.com/2010/05/besviken-pa-varden.html
Efter var kommentar som jag valt kommer jag skriva mina tankar om det som sägs.

McSlize, 30 år, RIMBO, Igår 11:25 Och? Det är ett fängelse. Ingen semester. Låt packet sitta. Alltid dessa snyfthistorier. Don´t do the crime if you can´t do the time.

Nej, det är inget fängelse, det är ett vårdhem. Att ens säga så här tyder på en väldig okunskap. Inte alla som sitter på dessa vårdhem som gjort kriminella saker, bara farliga.

TinLaa, 23 år, Igår 11:49 Ungdomshem är inte detsamma som fängelse. De ska inte vara värre regler där än på ett fängelse. Klart de behöver få luft. Bättre de på ungdomshem än de i fängelset får för de har gjort värre saker.

Det är inte bättre att ungdomarna får luft än att de i fängelse får det. Alla har rätt att komma ut, men det ska vara på rätt villkor.

PoliticalScience, 31 år, Igår 11:51 Tycker föräldrarna borde få ett större straff ifall deras ungar begår brott. Bristande föräldrarskap är trots allt den främsta orsaken till att unga begår brott. Och då pratar jag inte om att föräldrarna ska ha någon övervakning och kontroll av sina barn utan att de ska lära sina barn tålamod, disciplin och andra viktiga saker. Samt att de får växa upp i en trygg miljö.

Bristande föräldraskap har inte med saken att göra. Att ha olika neuropsykologiska störningar är inget som hårdare tag kan rätta till. Det krävs behandling och att det upptäcks tidigt. Att sen växa upp i en trygg miljö och att det finns starka föräldrar som kan hjälpa till med rätt stöd är ju aldrig fel. Men alla har inte den möjligheten.

eppin, 29 år, Varberg, Igår 11:58 @McSlize: Härlig empati du har. De flesta av dessa ungdomar kommer från hemförhållanden där föräldrarna, som många gånger har psykosociala problem, inte bryr sig ett skit om sina barn och deras blivande roll i samhället. Dessa barn och ungdomar får ett socialt arv som ingen skall behöva ha. Sen att dom hamnar i händerna på kräk som högst troligt kommer från liknande miljöer gör inte saker bättre. Vårdinrättningar av detta slag skall ej få finnas inne i städerna. Ut på landet med dom där de "intagna" har möjlighet att göra lite nytta och samtidigt få beröm för all nytta dom gör. Ge dom en ny chans att få förtroende för samhället och därmed andra människor. Blir man behandlad som ett djur förstår jag att man tappar företroendet gentemot andra individer.

Många av barnen kommer från dåliga hem men långt ifrån alla. Väldigt många barn som hamnar på dessa vårdhem kommer från trygga hemförhållanden.
Dessa vårdinrättningar fungerar lika bra i stan som på landet om det finns rätt förutsättningar.
Att bara skicka bort ungdomarna från stan så dom får göra nytta och får lite beröm… Skulle detta räcka för att ge ungdomarna förtroendet till samhället tillbaka??

drevjakt, 45 år, Igår 13:04 Absolut inget nytt att just tjejer i den situationen brukar vara självdestruktiva och göra sig illa med att skära sig själva. Det är normalt att nyintagna får hålla sig inne på avd. några veckor då de kommit från kaotiska förhållanden för att de skall "landa" Vad är problemet egentligen?

Men då det är vanligt så är det okej… eller?

boanv, 45 år, Igår 13:35 Det finns ju en ganska enkel och bra lösning på problemet: Om man ger f-n i att stjäla saker som andra människor har jobbat i åratal för att köpa. Man ger f-n i att misshandla människor osv. osv. Om man beter sig som en civiliserad människa så kan man få frisk luft varje dag, Kom inte och säg att det är samhällets fel, ALLA människor har ett val i livet.
Alla människor har ett val, men det finns ingen som är frisk och mår bra som väljer att skära sig, som väljer att skada andra och som väljer att sitta inlåst. Detta är ungdomar som har svåra problem med sitt psykiska mående och för att uttrycka detta mående så ”väljer” dom att göra farliga saker, för att dämpa sin ångest och få en ”kick” för en stund.

mo-nté, 55 år, Igår 14:14 Föräldrarna är SKYLDIGA att ta hand om sina barn TILL DE ÄR 18 ÅR!!! Köp fängelseplatser i Sibirien FÖR DE FÖRÄLDRARNA som missköter sig.!!!

En till som tror att det är föräldrarnas fel…
Kan bara skaka på huvudet till en sån kommentar.

joanita, 59 år, Igår 14:43 Antalet, barn/tonåringar med störningar tycks öka? ingen verkar bry sig om orsakerna, utan först skall de ju falla innan rehab, testning utförs?? Det kanske borde löna sig med en föräldraskola med tanke på arv, miljö, kärleksbrist. Barn har ju en chans att klara sig om hjälpen sätts in tidigt i livet, än för sent Jag får en känsla av att miljögifter kan ge skador på barn, foster i kombination med gener, uppväxtmiljö

Det forskas mycket i detta området, men forskning tar tid. Att komma på orsaken till dessa problem är bra men innan det så måste hjälpen sättas in tidigt. En neuropsykologisk störning kan ge dessa problem även i ett tryggt hem.

MesserGbg, Igår 15:53 Tro inte allt som skrivs. Ta reda på fakta genom egen erfarenhet istället för att bilda er en uppfattning baserad på andra och tredjehandsuppgifter. Varför tror ni att den intagne har rätt i det han/hon säger? Vårdare och läkare Får inte uttala sig. Sekretess, kolla på www.ne.se vad det betyder. Aftonbladet har INGET intresse i att få fram sanningen, de är bara ute efter text som ger dem mer pengar. Glöm inte det när ni läser denna typ av "Nyheter".

Läkare och vårdare får inte uttala sig om den enskildes fall men kan tala om hur vården och behandlingen ser ut på behandlingshemmet. Att det bara handlar om pengar är bara B-S, att lyfta dessa problem till ytan så att diskussion startas är nog deras egentliga syfte.

Loller, 17 år, Idag 09:03 Livsstilen har blivit alldeles för avkopplad här i Sverige. Ungdomar har det för bra eller inte tillräckligt hårt om dom har inget bättre att göra än att skära sig.

Say what???

Michael Gajditza, 52 år, Västerås, Idag 09:57 Måste säga att somliga ger uttryck för en människosyn som är hemsk. Det är lätt att sitta hemma i en skyddad miljö och att se verkligheten genom dom filter man vill använda. Fakta: Massor av de barn som sitter hos SIS är LVU placerade av sin hemkommun och alls inte kriminella 2. Vad gäller den "vård" de som begått något brott får så är den så erbarmligt dålig att 2/3 återfaller. 3. En majoritet av dessa lider förmodligen av någon form av neuropsykiatrisk störning. Behandlas den minskar risken för återfall dramatiskt. Till er som är som allra mest hatiska två frågor. Tänk om det vore ert barn eller är det helt uteslutet att just era barn kan råka ut för t.ex en missbruksproblematik? Då lever ni i en fantasivärld om ni tror det. Fråga två: Tror ni på fullt allvar att ADHD t.ex botas med hårdare tag? Vilka belägg finns i så fall för den helt nya teorin?

Ja, en vettig och bra kommentar.

Har efter att läst kommentarerna till artikeln blivit lite rädd för människors syn på psykiatriska problem och hoppas att kunskapen om detta kommer öka så den rädsla som finns där ute försvinner.

Adhd

Då jag fått många nya gäster på min blogg tänkte jag skriva om adhd igen. Den stora anledningen till det är att jag själv har adhd, fick diagnosen så sent som i februari detta året. Men även att adhd hos just flickor/tjejer/kvinnor måste uppmärksammas bättre, samt att allmänheten vet väldigt lite om problemen det för med sig.

Allmänt
Attention Deficit Hyperactivity Disorder eller ADHD fokuserar på uppmärksamhetsproblemen och problemen med impulskontroll och hyperaktivitet.
ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem enligt ovan men som inte är hyperaktiva/impulsiva.
DAMP står för Deficits in Attention, Motor control and Perception, alltså uppmärksamhetsstörning i kombination med brister i motorikkontroll och perception ibland kallat för DCD (Developmental Coordination Disorder).

Enligt aktuell forskning kvarstår i vuxen ålder allvarliga problem hos 1/3 av dem som diagnostiserats i barndomen, 1/3 klarar sitt vardagsfungerande men mår inte särskilt bra, och 1/3 är symtomfria. Många får sina svårigheter diagnostiserade först i vuxen ålder och kan under lång tid ha sökt hjälp eller vårdats inom psykiatrin utan att ha fått adekvat behandling.

Symptom
Kärnsymtomen är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet, antingen var för sig eller i kombinationer. Vid damp tillkommer problem med motorikkontroll och perception.

Uppmärksamhetsproblem
Personen verkar inte höra på vad andra säger, kan ha svårt att uppfatta instruktioner, är allmänt slarvig, kommer inte igång med uppgifter, avslutar inte vad man påbörjat, är oorganiserad, verkar splittrad och disträ, tappar tråden när hon ska berätta, fastnar i ovidkommande detaljer etc. Hos vissa tar det sig uttryck i att de lätt störs av saker som händer i omgivningen som de inte kan avskärma sig från. Hos andra verkar det snarare som om de söker stimulans utifrån för att de blir ovanligt fort uttråkade. Karakteristiskt för de flesta är en bristande uthållighet och svårighet att mobilisera energi för att genomföra en uppgift, speciellt om den är tråkig och inte ger direkt tillfredsställelse. Förmågan att rikta uppmärksamheten på det väsentliga och sortera bort det oväsentliga samt att fördela uppmärksamheten på ett ändamålsenligt sätt är ofta också nedsatt.
Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar hos vuxna. Det kan visa sig som dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. När vardagen fungerar på rutin och inget oplanerat inträffar märks inte problemen. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts städningen för att man hittar en obetald räkning och i stället betalar den. Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och är dålig på att lyssna. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem.

Impulsivitet
De personer som tillhör den impulsiva/överaktiva gruppen brukar beskrivas som extremt handlingsbenägna. De kan inte låta bli att reagera på stort som smått och de reagerar dessutom ofta utan reflektion och eftertanke. Handlandet styrs utifrån kommande stimuli och impulser för stunden. Nuet och det mest påtagliga för stunden tar överhanden och livet präglas av kortsiktighet, planlöshet och bristande målinriktning. Man vill ha sina behov tillfredsställda omedelbart hellre än att verka mot långsiktiga mål. Motivationen är avgörande om man klarar en uppgift eller inte. Man har ofta svårt att tåla motgångar eller hinder. Impulsiviteten innebär ofta att man reagerar på ett överdrivet känslomässigt sätt och ibland kan ha svårt att kontrollera sina affekter. Man har svårt att stanna upp och lyssna in andra människor och detta påverkar naturligtvis samvaron och samspelet med andra. Vissa har svårt att styra och planera sina rörelser vilket medför en motorisk klumpighet och ett yvigt rörelsemönster. Impulsiviteten blir mer påtaglig i situationer som är ostrukturerade, om uppgiften kräver mycket egen reflektion och eftertanke, om det saknas yttre styrning och tydliga mål och belöningar.

Överaktivitet
Det som förr beskrevs som överaktivitet eller hyperaktivitet brukar numera snarare betraktas som en svårighet att finna lämplig aktivitetsnivå i förhållande till vad en uppgift kräver, den blir antingen för hög eller för låg. Personen far runt på ett planlöst sätt, kan inte sitta still, är splittrad och uppvarvad för att i nästa stund verka helt utbränd på energi och bli passiv och nästan apatisk. Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, dvs de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och otålighet. Små motoriska tecken kan också finnas. Rastlösheten tar mycket kraft och för med sig en onödigt hög muskelspänning. Det blir svårt att koppla av när tillfälle till pauser ges. Barn som är hyperaktiva och till detta har diagnosen trotssyndrom löper stor risk att drabbas av negativa konsekvenser av sitt funktionshinder som vuxna. De ”ställer ofta till det för sig” på ett allvarligt sätt och är illa rustade vad gäller förmåga till konfliktlösning.

Tillkommande problem
Man ser ofta också andra svårigheter så som språkliga svårigheter, kognitiva problem, inlärningsproblem/dyslexi, svårigheter i samspelet med andra, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och Aspergers syndrom eller andra autismliknande svårigheter förekommer också relativt ofta.
Vuxna orkar med stigande ålder inte alltid att upprätthålla sina strategier för att bemästra sina svårigheter, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir då andra symtom såsom fysiska smärtor, depression, ångest, fobier eller paniksyndrom. I försök att bemästra svårigheterna är det lätt att utveckla missbruk. Sömnstörningar är vanliga liksom en rubbad dygnsrytm.

Orsaker
Biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av adhd och ärftlighet spelar en stor roll. Olika riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll. Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringar till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller dylikt skulle kunna förklara uppkomsten av adhd. Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenserna blir. En förstående, anpassad och stödjande omgivning kan förhindra att funktionshindret utvecklas till ett allvarligt handikapp.

Flickor och kvinnor med adhd
Flickors huvudsakliga problem är ofta uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter. De är mindre hyperaktiva jämfört med pojkar. Deras problem är oftare överdriven pratsamhet, socialt undandragande, svårigheter att organisera sig, glömska, intensiv ångest och överdriven fokusering på t.ex. skola i försök att kompensera för sina svårigheter. Flickors uppmärksamhetsproblem verkar kvarstå oförändrade i uppväxtåren, medan en stor del av pojkarna visar minskade problem. I tonåren har flickor oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Flickor verkar ha mer somatiska problem som t.ex. huvudvärk och magont.
Det finns studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symptom är jämförbara med pojkarnas.
Det är fler kvinnor i vuxen ålder som söker hjälp än det finns flickor som uppmärksammats för adhd under barndomen. Eftersom kvinnornas hälsohistoria inte stämmer med männens så riskerar de att få fel diagnos. Kvinnorna har, till skillnad från männen, inte uppmärksammats i barndomen för svåra beteendeproblem och därmed misslyckad skolgång. Däremot kan kvinnor berätta om skolsvårigheter och misslyckanden, som beror på igångsättningssvårigheter, koncentrations- och uppmärksamhetsproblem. När det finns skyddande faktorer som hög begåvning, en stödjande familj och bra social förmåga maskerar detta ofta uppmärksamhetsproblemen som blir uppenbara först när kraven på självständighet ökar i studier, arbetsliv och familjeliv.
En erfarenhet från kliniskt arbete är att det verkar finnas ett samband mellan hormoner och adhd. Det är vanligt att problematiken förstärks i tonåren och kvinnor med adhd mår ofta bra under graviditeten.

Diagnostik
För att fastställa adhd krävs en noggrann utredning där man samlar information från olika källor samt värderar och drar rätt slutsatser av denna. När det gäller barn innebär detta intervjuer med föräldrarna och ibland barnet självt, information från förskole- och skolpersonal, frågeformulär, psykologiska testningar och bedömningar samt medicinsk undersökning. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man både bedömer den aktuella situationen och symtom under barndom och uppväxt. Utredningen är ett teamarbete där främst psykolog, läkare och pedagog medverkar. Andra yrkesgrupper kan ibland också behövas såsom logoped, sjukgymnast och arbetsterapeut.

Behandling
De psykosociala och pedagogiska insatserna består till stor del av rådgivning och utbildning i vardagsbemötande. Barnet kan ha stor nytta av direkt träning i sociala färdigheter, samspel med andra, problemlösning, impuls- och ilskekontroll, planering och organisation, koncentration och uthållighet, minnesträning etc. Insatser i skola och förskola är ett viktigt inslag i stödet och behandlingen. Dessa kan bestå i utbildning och handledning till lärare om pedagogiska arbetssätt, anpassning av skolmiljön och samarbete mellan hem och skola. Ofta behöver barnet också särskilda specialpedagogiska eller andra elevvårdande insatser.
De psykosociala insatserna, när det gäller vuxna, kan vara information och rådgivning till anhöriga och arbetskamrater, anpassning av arbetsplatsen, hjälp i hemmet för att klara vardagsbestyr, stresshantering, självförtroendeträning, hjälp att hitta strategier att hantera svårigheter, så kallad coaching; ett slags social färdighetsträning genom en uppmuntrande och stödjande kontaktperson (coach). För vissa kan psykoterapi vara en hjälp att förstå och hantera de vanliga problemen, t.ex. sviktande självkänsla, problematiska relationer till andra och återkommande misslyckanden i utbildning och arbetsliv.

Medicinering ska alltid kombineras med psykosociala och pedagogiska insatser, såsom föräldrautbildning och insatser i förskola och skola när det gäller barn och rådgivning och annat stöd när det gäller vuxna.
Läkemedel som används vid adhd kan delas in i två grupper: En grupp som behandlar de primära symptomen som adhd ger upphov till. Här används i de allra flesta fall centralstimulerande mediciner. Den andra gruppen mediciner som kan komma i fråga är läkemedel som mer behandlar de pålagringar som funktionshindret ger. I de flesta fall handlar det här om antidepressiva läkemedel.


Källa: http://www.lul.se/templates/page____1108.aspx

söndag, maj 16, 2010

Besviken på vården

Jag har jobbat på ett behandlingshem för unga tjejer och killar med olika psykiska sjukdomar. Vissa hade svår ångest och självskadebeteende andra hade psykoser pga missbruk. De flesta var ”frivilligt” inlagda men då och då dök det upp någon som var inlagd med LPT. Det fanns inga skillnader hur dessa blev behandlade och vilka ansvar de hade på hemmet.
Nu var detta ett öppet hem där man kunde gå ut lite som man ville, iaf på gården, men bara man höll sig till de regler och tider som fanns i hemmet. Alla hade sina egna rum och visst kunde de få ”rumsarrest” om de hade misskött sig. Detta hände inte ofta utan det var andra konsekvenser som var vanligare, ingen tv, fick inte följa med på utflykter eller till affären.
Men det jag såg där på det hemmet är hur viktigt det är att bara få komma ut en liten sväng varje dag. Vi hade någon tjej som i perioder inte fick gå ut själv utan en personal var tvungen att vara med hela tiden. Hon och jag tog ibland en promenad eller bara gick till baksidan av huset till gräsmattan och satt tysta. Hon blev alltid lugnare efter en stund ute. Kvittade vilket väder det var så hade vi som regel att hon skulle ut minst 30 minuter varje dag, kanske inte sammanhållande tid, men iaf korta stunder.
Vi var inte så mycket personal där utan hade ofta mycket att göra, men vi fixade alltid tid så att ungdomarna skulle få komma ut, detta fast att de kanske var ”isolerade” från de andra.

Så att läsa om att ungdomar på de statliga särskilda hemmen är inlåsta så länge gör mig besviken. Att läkare säger att det är bra för ungdomarna är för mig obegripligt. Iaf om man låser in ungdomarna så länge som det står i artikeln. Att man vid olika typer av psykoser eller andra riktigt svåra tillstånd kan behöva låsa in den sjuke för att hindra han/hon för att skada sig eller andra är självklart, men det behövs också möjlighet att komma ut.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7133165.ab

Det kan inte gagna någon behandling att bli inlåst så länge. Men man kan ju inte bara släppa ut ungdomarna fritt heller, det krävs ju personal och en lugn plats att vara på, men friskluft är så viktigt för det psykiska måendet.
Man kan ju bara tänka på sig själv. Hur mår man själv av att vara inne i flera dagar? Hur känns det när man varit inne en längre tid och sen får komma ut och andas frisk luft?
Jo, man mår bättre, man känner sig lugnare, piggare och det känns som man kan tänka bättre. Så är det även när man är psykiskt sjuk.
Man måste iaf få ha valet att få komma ut till lite friskluft. Valmöjlighet om vad man ska göra är så viktigt för självkänslan.

Hoppas att det blir bättre och dessa hem ändrar sin policy.
Kanske dags att ändra lagen så att ungdomarna får rätt till att komma ut.

LPT: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1991:1128

Söndag

Då var det veckans sista dag. Har varit mysigt att ha Freddan hemma så många dagar, han har behövt det då han är förkyld. Har en envis hosta kvar nu bara. Själv är jag snorig men på bättringsvägen.
Undrar lite vad denna dagen ska bjuda på. Vädret är lite bättre så jag funderar på uteaktivitet, men har inte bestämt vilken. Fotbollen är trasig, Freddans cykel måste tvättar och pumpas. Kanske fixar det idag så han kan komma igång med det.
Först ner och boka om tvättstugan då sköljmedlet är slut.

lördag, maj 15, 2010

Mordstatistik

Läste en denna artikel på aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7129180.ab och blev lite nyfiken på hur statistiken ser ut i Sverige. Letade statistik på http://www.scb.se/ och http://www.bra.se/ och gjorde en egen lite sammanslagning.
Nu är jag ingen direkt forskare eller så duktig på matte men att titta på tabeller och hur diagram ser ut det kan jag.
Jag kollade på de siffror jag kunde få fram om mord, dödligt våld, dråpförsök och självmord under en ganska lång period. Åren som jag fick information om är mellan 1969-2009, fick inte information om alla uppgifter under alla åren, men tillräckligt för att jag ska kunna se ett mönster. Detta är ett område man kan göra hur stort som helst men jag har inte så mycket tid eller ork så jag var tvungen att begränsa mig ganska mycket.
Tänkte göra en liten sammanställning nu om vad jag kom fram till om var sak och sen en jämförelse.

Mord.
Fick uppgifter som sträcker sig mellan åren 1969-1996 från Statistiska Centralbyrån.
Lägst antal mord begicks 1970 (54st) och flest begicks 1989 (110st). Man ser att det kan variera ganska mycket från år till år, men det blir ett medel på 81 mord.
I artikeln står det att det de senaste åren varit ett snitt på 90 personer som faller offer för dödligt våld (misstänker att det är mord som menas här) om året och att det är en minskning. Det är ju inget jag kan se att det är. För mig är detta en ökning.
Om jag räknar snittet i 10-talsperioder så blir det så här:
1990-1996: 87
1980-1989: 87,5
1970-1979: 72
1969: 58
Så jag kan då bara göra slutsatsen att det inte har varit så stora förändringar de sista 20 åren som jag har uppgift om, men att det enligt artikeln ändå blivit en ökning fast att deras expert talar om en minskning.

Dödligt våld.
Fick uppgifter som sträcker sig mellan åren 1975-2009 från BRÅ, brottsförebyggande rådet.
Lägsta antalet var 1984 (116st) och högst 2007 (258st). Man kan se att det är en långsam stigning under hela perioden, men snittet blir 166,5.
Om jag räknar snittet i 10-talsperioder så blir det så här:
2000-2009: 213,5
1990-1999: 167,5
1980-1989: 134,5
1975-1979: 135
Slutsatsen man kan dra av detta är den ökningen som jag nämnde jag såg.

Dråpförsök.
Fick uppgifter som sträcker sig mellan åren 1975-2009 från BRÅ, brottsförebyggande rådet.
Lägsta antalet var 1975 (170st) och högst 2003 och 2009 (791st). Man kan se en ganska brant stigning som är extra tydlig vissa år. Snittet under perioden blir 529.
Om jag räknar snittet i 10-talsperioder så ser det ut så här:
2000-2009: 737
1990-1999: 626
1980-1989: 368,5
1975-1979: 233
Slutsatsen av detta blir att den största ökningen har blivit efter 1990 och har fortsatt att stiga.

Självmord.
Fick uppgifter som sträcker sig mellan 1969-2008 från Statistiska Centralbyrån och BRÅ, brottsförebyggande rådet.
Lägsta antalet var 2003 (1108st) och högsta var 1970 (1788st). Här kan jag se att det under perioden blivit färre självmord. Snittet ligger på 1437,5 under hela perioden.
Om jag räknar snittet i 10-talsperioder så ser det ut så här:
2000-2008: 1164,5
1990-1999: 1322
1980-1989: 1562,5
1970-1979: 1643
1969: 1747
Slutsatsen jag har dragit av detta är att självmorden har minskat ganska mycket och mest var det mellan 1980-talet och 1990-talet.

Jämförelse.
Att titta på skillnaderna mellan årtiondena så kan man att det finns ett samband.
Mellan 1969 och snittet på 1970-talet så ser man att morden ökat med 14st och självmorden minskat med 104st.
Mellan 1970- och 1980-talet så ser man ökning på mord med 15,5st och dråpförsök med 135,5st. Man ser en minskning på dödligt våld med 0,5st och självmord med 80,5st.
Mellan 1980- och 1990-talet så ser man ökning på dödligt våld med 33st och dråpförsök med 257,5st. Man ser en minskning på mord med 0,5st och självmord med 240,5st. Det är mellan dessa åren som det är störst förändringar.
Mellan 1990- och 2000-talet så ser man en ökning på dödligt våld med 46st och dråpförsök med 111st. Man ser en minskning på självmord med 157,5st.


Slutsats.
Det är svårt att veta varför det ser ut som det gör. Men man kan iaf se att det är vanligare att man skadar andra och det blir mer ovanligt att man lyckas med självmord.
Statistik för hur många självmordsförsök som görs är så gott som omöjlig att få fram, så är även statistik för hur många det är som skadar sig själva pga psykiska sjukdomar.
Självmorden blir färre men om det är för att fler får snabbare hjälp eller om det är så att färre gör försök det vet jag inte.
Våldet mot andra har ökat väldigt mycket, anledningen till detta är inte bara en enkel sak utan har flera problematiska anledningar. Men jag tror att lite av det beror på sysslolöshet, jag tror också att detta finns i alla ålderskategorier. Andra orsaker är säkert alkohol och droger.
För att få bättre resultat så kanske jag kollar vidare på detta vid andra tillfällen, annars så kanske någon annan kan göra det.

Regn

I flera dagar nu så har jag tyckt att vädret varit jobbigt. Konstant mulet och kallt.
Men just nu så tycker jag att det är mysigt. Ligger nämligen i sängen och vaknade nyss till ljudet av att det regnar ganska mycket ute. Det slår mot fönstret och luften som kommer in är så där frisk som det bara är under/efter ett ganska långt sommarregn.
Tankarna som dyker upp nu tar mig tillbaka till flera olika trevlig minnen från tider i husvagn och tält.
Husvagns minnena är från två perioder i mitt liv, barndomens sommarsemester och några somrar i tonåren som jag vännerna spenderade på campingen i Tredenborg. Dessa somrar var några av de lyckligaste i mitt liv, eller iaf de som jag minns som roliga.
Minnena från tält är från scouterna (stavas det så?) där jag hade så otroligt kul. Lärde mig massor som man haft nytta av hela livet. Ibland önskar jag att jag inte hade slutat...
Kan berätta mer om minnena en annan dag. Nu är det snart dags att stiga upp.
Hoppas alla får en bra dag.

torsdag, maj 13, 2010

En bra dag

För ett tag sen fick vi en inbjudan att hänga med en av Freddans kompisars avslutning på miniorerna. Vi tackade ja då grabbarna leker så fint samt att det är ju alltid kul att lära känna nytt folk.
Så igår fixade jag fram lite saker och i morse packade jag väskan så vi skulle klara en dag ute. Kompisen JN, hans lillebror HN och deras mamma CN kom och hämtade oss och vi åkte till Ivö. Skulle vara på Ivögården vid 11 men missade båten med typ 30 sekunder så vi kom lite sent.
I bilen började killarna leka och snacka. Dessa killar har så roligt tillsammans. Jag och CN känner inte varandra så bra så vi har ju mycket vi kan snacka om.
När vi kom fram så började allt med att vi skulle gå tipsrunda, 12 frågor om lite allt möjligt. Vissa av svaren hade killarna koll på, men vi fick hjälpa med några, en av frågorna var vi osäkra på vi också så den blev fel. Men 11 rätt är bra. Efter det så var det lite lek medan korvarna grillades. Jag och CN plockade fram sittunderlag och snackade. Killarna slängde i sig sina korvar och fortsatte lekandet. Vi vuxna satt kvar och snackade lite. Fanns mycket att göra för barnen, boccia, badminton, brännboll, klättra i träd, fotboll, styltor och säkert mer som jag missat.
När alla ätit så var det dags för lite familjemässa utomhus. Barnen satt ganska lugnt och stilla medan mässan pågick. Alla fick även (om dom ville) ta nattvarden. Freddan ville inte så jag satt kvar med honom men JN, HN och CN tog det. JN och HN tyckte inte att det var så gott. Naturligtvis så frågade JN vad oblatet är gjort av, både jag och CN hade ingen koll på det. Min kompis Google hittade: http://www.tidningenspira.com/artikel.php?id=411
Efter mässan så bjöds vi på fika vuxna fick kaffe/te och någon kaka och barnen fick glass och saft. Sen lekte barnen ett tag till.
Vi begav oss hemåt strax efter kl 14 och fick naturligtvis vänta på båten även denna gången, så vi kom hem ca kl 15.
En mycket trevlig dag och både jag och Freddan blev trötta av all denna friskluft. Det kalla vädret gjorde inte så mycket, skönt att det inte regnade bara. Finns ju kläder så man inte fryser. Visst hade det inte skadat om solen varit framme men man kan inte få allt.
Så nu blir kvällen lugn, tv och film, troligtvis så kommer jag läsa på lite om ett skolarbete som ska skrivas men det kan jag ju göra i soffan.

onsdag, maj 12, 2010

Vilken morgon

När jag somnade igår hade jag huvudvärk.
Det fanns kvar när jag vaknade.
Men sättet jag vaknade på var lite spännande.
Hade en dröm. Brukar inte minnas det jag drömmer. Men det gör jag idag, iaf i stora hela.
Jag var i ett hus långt ut på landet, Freddan sov och jag skulle snart göra det. Kollade ut genom fönstret och såg husägarens barn, 4 tjejer, 12 år, tvillingar på 6 år och den minsta som var 4 år. Alla i sina nattkläder men de var vakna. Jag begav mig ut för att få in dom igen. När jag kom fram så såg jag att de var jagade av en kille, ca 20 år, som kastade saker på tjejerna och mig. Vi lyckas gömma oss i det höga gräset men då kommer en STOR örn och ska ta den minsta tjejen. Vi springer fort in samtidigt som jag kastar stenar på örnen. När vi kommer in så ska jag kolla på klockan med där syns inga visare.
Jag vaknar.
Tittar på mobilen.
Den är avstängd.
Startar den och ser att klockan har nollställt sig så jag släpar mig upp och kollar på datorn.
05.20
Telefonen som jag har mitt alarm på skulle ringt kl 5.
Jag ställde telefonen och tog en dusch. När jag skulle väcka Freddan så var han redan vaken, och låg kvar i sängen. Han kändes varm men hade ingen feber, bara morgonvärme. Han klädde på sig och jag packade dagens väskor. Han var lite ledsen för att vi skulle iväg, han ville vara hemma med mig hela dagen. Bussen gick 06.40.
På bussen så pratade vi lite och han sa att han inte ville iväg, men att det gick bra ändå. Han viste att mormor ska hämta idag. Han ville jag ska komma kl 15, men då är jag fortfarande iväg. Han grät lite, men vi kramades och han satt i mitt knä.
Vi kom till fritis, en av hans fröknar öppnade idag. Han var ledsen igen, jag lovade att ringa när jag kommer till Lund. Fick frökens mobilnummer. Freddan och fröken gick till fönstret och vinkade till mig och jag gick till tåget.

Sitter nu på tåget och skriver detta men har inget nätverk så jag får lägga upp detta när jag är i skolan. Ville bara passa på att skriva det när jag hade tid här. Har ju en timme som jag är ganska sysslolös. Har musik i lurarna via datorn så jag har massor med musik att välja på.
Har ibland någon tv-serie igång, men idag har jag inget nytt att titta på. Får fixa det till nästa vecka om jag inte väljer att skriva på arbetet som vi ska skriva i skolan nu. Men man orkar inte det alltid på morgonen och då är ett avsnitt bra att slappa till.
Nej, nu blir detta ganska långt så jag får sluta skriva. Är bara i Hässleholm så jag får se hur jag spenderar resten av resan.

tisdag, maj 11, 2010

Försöker bli veckans blogg hos Mezza

Mezza ska börja utse veckans blogg.
Kan ju vara kul att få möjligheten att få en sån fin utmärkelse. Sen är det ju aldrig fel att få synas lite extra en vecka. Nu kanske jag inte har den mest spännande bloggen, inte heller den mest innehållsmässigt intressanta eller ens roligaste, men den är min och den handlar om mig. Här tycker och tänker jag ganska fritt (håller mig inom lagens gränser) om allt mellan himmel och helvete. Ganska spridda ämnen, viktiga och oviktiga, bara det jag tänker på för stunden.


Jaja, bilden skulle också med... Här kommer den:

Då får man se hur det går på söndag.
Mezza is the queen of bloggers!!! ;-) (lite fjäsk kanske funkar)

Uppdatering

Denna gången hade dom en anledning.
Idag är Skånetrafiken förlåtna för att den ena bussen inte kom.
En olycka kan ju alltid hända. Det är så mycket trafik just där denna olycka hände så det är ett under det inte händer oftare. Men vad jag vet så ska det byggas om lite i vägnätet just i det området sen. Skolan arbetar med att få ner hastigheterna och lite andra småsaker som ska underlätta för både bilister och gångtrafikanter. Men det är fortfarande i planeringsstadiet så det är inte byggstart på länge än.

Men jag tycker ändå att dom ska skärpa sig med att vara i tid. Att alltid vara sena är inte okej. Kan dom inte hålla busstiderna så borde tabellerna planeras om. Kvittar vilken tid man åker så är bussen ofta sen.

http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article871211/Person-pakord-av-buss-utanfor-Centralskolan.html

Skånetrafiken

Man kan lita på att bussarna inte håller tiden. Man ska vara glad om dom ens kommer. Att vara pendlare är inte lätt här i Skåne. Vill Skånetrafiken att fler ska åka buss får dom fan skärpa sig.
Jag fick nyss sitta och vänta på en buss som inte kom, utan när nästa buss skulle komma dök det upp två... Även dessa lite sent. Kul när man har tider att passa.
Det som är jobbigast är att det händer ofta. Det gäller inte bara enstaka gånger.
Hur kan ett företag ens få bete sig på detta viset?
Är så trött på detta nu.

måndag, maj 10, 2010

Skolans maktkamp

Att vara populär i skolan har nog alltid varit många barns högsta dröm. De som är populära har högst status och bestämmer de flesta regler på skolan, de oskrivna reglerna.

När jag gick i grundskolan så var vi inte så många och att vara populär var att få skolans snyggaste kille, bli uppbjuden mest på disko och att alla såg upp till en, lyssnade på det man sa och sånt. Ritualen att bli populär var inte så tuff som det tydligen är nu. Och man skulle helst röka för det var coolt på 90-talet.

http://www.dn.se/insidan/exempel-pa-olika-maktlekar-1.1091249
http://www.dn.se/insidan/nar-leken-pa-skolgarden-blir-fortryck-1.1091231

Visst fanns mobbing och olika kränkningar. Även visst våld förekom. Men våldet (det jag såg) var mest rättvisa slagsmål. Visst jag vet att det fanns orättvisa saker, där flera gick på en ensam. Jag råkade ut för det själv, men det var inte i maktkampen om att bli populär, det var personligt.

Dessa "maktlekar" som det pratas om här är inget jag känner igen. Måste vara ganska nytt.
Visst lekte vi lekar, men jag såg inte det som att man var tvungen att vara med. Man blev inte mer mobbad om man inte var med än om man var med i leken. De lekar jag minns att vi lekte var Ryska posten och ibland Nåd. Men vi hade också något med en kortlek där man slog på knogarna. Fast om man blev utmanad så var det inte kört för ens popularitet om man sa nej. Det var inte så grovt som det beskrivs i artiklarna heller. Sen har jag inget direkt minne av dessa lekarna när man väl kom upp i högstadiet. Då gällde det mest att skaffa sig rätt kompisar på skolan.
Fick man hänga med de snygga populära och äldre tjejerna så blev du själv populär. Fick du som kille hänga med de coola, snygga och äldre killarna så blev du också populär. Det var ganska ytligt. Gällde att man såg bra ut. Alla dessa snygga coola som alla ville vara som rökte och skolkade så där lagom mycket.

Skolkade man för mycket och var kaxig mot lärarna så var man inte populär då var du värsting, hängde man med andra värstingar så var du värsting, detta förde också respekt med sig, men på fel sätt, folk blev lite rädda för dessa eleverna. Dessa eleverna skapade lite kaos var dom än var någonstans.

En annan grupp som fanns på skolan var de som var helt vanliga och gick i skolan och skötte sig och brydde sig inte så mycket om vad andra gjorde och tyckte. Dessa var flest. Många av dom önskade att dom var populära men dom hade det ändå bra på skolan då dom fick gå på vissa fester och fick sitta med de populära då och då på rasterna och blev bjudna på några fester.

Den "lägsta" gruppen var de som antingen pluggade för mycket, de smarta, eller de som helt enkelt inte passade in bara. Dessa hade lägst status bland eleverna, här var du inte cool. Kvittade hur mycket du än försökte.

Nu är det kanske någon som undrar i vilken grupp jag fanns i. Jag vet faktiskt inte, oftast tillhörde jag nog värstingarna, men jag var ingen värsting. Jag var bara inte på lektionerna, jag kunde vara kaxig mot lärare och så. Men jag bråkade inte. Jag var inte cool. Jag var inte snyggast och hade snyggast/dyrast kläder. Jag hade kompisar i alla "grupperna". Jag försökte inte passa in någonstans heller. Tror inte "maktspelet" var något för mig.

Min oro över hur allt sånt här utvecklats under åren kommer nu då jag själv har barn i skolan. Nu har han precis börjat, men maktspelet är i full gång. Nu gäller det att ha vissa saker. Tror inte barnen mobbar varandra i denna åldern än men det är status att äga vissa saker och kunna hänga med i snacket om vissa saker, musik och film/tv.
Våldet har inte börjat än. Visst leker dom "krig" ibland, men det verkar inte vara så ofta. De lekar jag hör talas om är fotboll, lego och bilbanor. Kärlek är uteslutet då pussar och tjejbaciller är äckligt.
Det som oroar mig mest är hur lärarna på skolan ska kunna se om sånt här pågår. Jag vet att vi i en klass på 19 elever kunde dölja mobbing till en viss gräns, mest för att skolgården såg ut som den gjorde. Fanns ytor som inte syntes från lärarrummet och rastvakten kunde ju inte vara överallt. Men hur blir det då i en klass på närmare 30 barn? Kan läraren se alla?

Har redan fått indikationer på att saker missas på grund av tidsbrist. Att barnen kallar varandra fegisar är ju en början på att maktspelet har börjat, och att föräldrarna måste ta upp detta är ju ett tecken på att lärarna inte har sett/hört det.
Det är ju även nu som barnen ska lära sig att säga nej. Kan man inte det utan att bli kallad saker så kommer man ju aldrig våga säga nej.

Har inga direkta lösningar på problemet men kommer jag på några så lägger jag upp dom här i bloggen. Kanske någon som har idéer om sånt här som kan skriva en kommentar. Alla åsikter är välkommna.

Svar på Soc-kommentar på Facebook

En av mina vänner på facebook skrev så här ganska nyligen:
"Vet ej hur många här inne som lever på Soc men måste få små kommentera mig. Varför ska vi skattebetalare ödsla våra pengar på er som bara far runder till pojkvänner osv o inte sköter er o söker jobb? Vet jag lär väl få höra ett o annat o få mina öron varma hahaha. Men bara smått nyfiken på hur ni tänker =)"
En sån kommentar kan göra mig ganska så pissed. Det finns säkert dom som inte bryr sig så mycket om att dom går på soc, men sen finns det dom som inte har något val. Finns många som hatar att skicka in ansökan till soc, som kämpar med få ett jobb. Men att få jobb idag kräver utbilding, att man är frisk och hellst redan har ett jobb eller riktigt bra referenser. Har man inte detta utan istället haft oturen att vara dålig, inte haft jobb under en lång tid och redan är inne i den onda cirkeln av soc och andra socialförsäkringar så är det inte lätt.

Soc är så otroligt bra att ha som ett extra stöd om det nu skulle skita sig med så mycket i livet att man inte har råd att betala sin hyra och mat. Det är ju inte så att du kan leva lyx på dessa bidrag, man måste ju räkna varje krona så det verkligen räcker hela månaden. Inte ett sätt du vill leva på resten av ditt liv precis.
Det är ju inte så att man mår psykiskt bra av att hamna i ett bidragsberoende för att man inte kan leva utan pengar men får inget jobb för att man varit arbetslös länge.
Man är inte så attraktiv på arbetsmarknaden om man inte arbetat eller haft sysselsättning under en längre tid. Svårt att veta att dessa personer klarar av att arbeta 100% ju.

Jag har själv fått hjälp av soc, kommer behöva nu i sommar också. Har inte hittat ett sommarjobb. Hade jag inte varit ensamstående mamma så hade jag kunnat jobba med vad som hellst när som hellst. Hade gärna jobbat natt eller väldigt udda tider, men nu funkar inte det. Har ingen som kan vara barnvakt om nätterna, fritis har jag ju bara dagtid. Att pendla eller flytta för jobben hade jag också gjort om det funkat. Att pendla till plugget gör jag ju, 1 timme dit och lika långt hem. Men att börja jobba långt bort klockan 7 på morgonen funkar inte då fritis inte öppnar så tidigt. Flytta hade ju varit en idé, men då ska det hittas fritisplats och skola där innan jag kan börja jobba. Här har jag platsen till honom samt att jag har familj och vänner som kan ställa upp och hjälpa iaf då och då.

Nej, att säga att vi är slöa och bara far runder om dagarna är väl lite att ta i. Ödlsa era pengar till oss. Det gör ni inte heller. Skulle detta hända er så har ni samma rättigheter till bidrag som vi har. Skatten ni betalar har ni själva rätt att använda vid behov, då kanske vi jobbar och betalar skatt så ni får hjälp.
Kan ju vara så att situationen har ändrats i framtiden.
Vill inte ni ha den hjälpen då?

Jag har själv jobbat långa perioder och betalat skatt, så jag kanske bara "plockar ut" det jag själv betalat...

söndag, maj 09, 2010

Första tanden

Nu är den tappad. Har varit lös länge. Bara väntat på detta och nyss så bara ploppade den av. Så nu har han denna fina glugg.

Helgen

Tänkte sammanfatta helgen lite. Den är inte helt slut än men inte långt kvar. Vi har varit hemma och hostat, snorat och vilat. Vi har hunnit med en runda igår till apoteket och så har jag städat lite. Sånt man måste göra fast att man är sjuk.
Har inte orkat städa så mycket jag har behövt, men lite i taget så blir det inte för rörigt här hemma iaf. Fick ta vissa saker lite extra noga pga sjukdom, men annars så är det som vanligt.
Resten av dagen ska jag fortsätta städa lite mer, duscha Freddan och bädda rent i sängarna. Hade tänkt att jag skulle duscha katterna med, men har inget shampo till dom och på apoteket verkade det dyrt så jag köpte inte där. Får köpa sånt när jag är i någon annan affär där det är billigare. Men katterna ska bli rena denna veckan är det tänkt.
Dom kommer att HATA mig.
Fast det bryr jag mig inte om, dom behöver en dusch.
Kommer lägga in bilder på det när det är avklarat :-)

Hoppas att sommaren kommer snart detta vädret är SÅ tråkit. Känns som höst ute. Inte bra när hösten kommer direkt efter en kort vår. Behöver en riktig sommar efter den långa och kalla vintern som vi haft.

onsdag, maj 05, 2010

Trött

Fortfarande trött.
Måste varit tuffare i helgen än jag trodde från början.
Har haft huvudvärk idag också. Men den går iaf att medicinera bort.
Igår var jag hela dagen i skolan, kursintro och film.
Seg dag men det funkade okej. Hade datorn med mig och pysslade med. Ska nog ha det denna kursen för då kan jag, om jag bli trött på att lyssna på föreläsaren, surfa runt lite. Har nämligen en mycket dryg föreläsare. Känns jobbigt att säga så men hon har ganska värdelösa powerpoints, hon verkar livrädd att stå där framme, stammar och säger ehmm.. Så jobbigt att lyssna på. Man tappar tråden ganska ofta. Men jag försöker anteckna så mycket jag kan så får jag kolla i böckerna sen och se om jag fattat det hon snackat om.
Denna kursen är det ju bra att man går på föreläsningarna så man iaf får snacka med de som är i samma grupp på det stora arbetet vi ska skriva. Ska göra ett litet forskningsarbete om Mellanöstern-film. Vi har inte bestämt frågeställning än men det är något vi får tänka på lite och sen är det bara att börja jobba med det. Tror det blir bra, ska bli kul att läsa om annan film än den från Hollywood och Europa iaf. Finns ju så mycket mer där ute.

Har beställt digitalbox och kort från Canal Digital. Hyresvärden har gjort lite ändringar i tvutbudet så vi får boxen gratis samt fri kortavgift under bindningstiden, som är 12 månader. Så jag tänkte utnyttja det iaf och sen får man se om man vill fortsätta. Så nu fick jag färre kanaler, har bara valt att ha grundpaketet, SVT1, SVT2, SVTB, SVT24, Kunskapskanalen och TV4. Kollar nämligen inte på de andra kanalerna ändå, mer än Freddan som tittat på CartoonNetwork, men den har vi inte längre nu.
Fast att inte ha den längre är bara skönt då det ändå bara visades samma program där hela tiden. Även Freddan hade börjat tröttna lite på den och då är det illa. Så nu tittar vi inte alls mycket på tv här hemma. Bättre att köpa fler bra filmer då och då istället.
Nyheter och sånt viktigt kan man ju ändå se på nätet om man vill, 3an och 5an har ju lite program som dom lägger ut på nätet så man kan se dom gratis där och då är det bättre jag gör det. Blir lite billigare ju.

Nej, nu ska jag fixa något snabbt att äta, ta en dusch och sen iväg på möte.
Föräldraråd i skolan. Hoppas jag orkar, vill ju inte somna där.

tisdag, maj 04, 2010

Tuff helg.

Denna helgen var inte så som man vill ha en helg. Hade missat att tentan skulle lämnas in lunchtid igår.
Då fredagen var jobbig med mailande till Freddans rektor och telefon med en annan rektor så var det extra tungt att skriva. Men med Freddan hemma så satt jag och skrev. Så var hela helgen. Freddan hade dessutom kompis hemma i söndags. Men det gick bra att skriva för jag har ett så snällt barn som roar sig bra själv. Blev dock inte klar i tid då det inte var lätta saker, lite sen blev jag. Men nu är den klar och nästa delkurs börjar. Går från sverige till världen (om man räknar bort usa).
Måste se om jag hittar en forskningsgrupp idag så jag får möjlighet att välja själv, annars blir jag tilldelad en grupp. Vet dock inte riktigt om vilken typ av film jag vill forska om, kina, japan, mellan östern, indien, afrika eller latinamerika. Svårt val. Men latinamerika eller mellan östern är nog intressantast.
Får höra mig runt bland de andra vad de vill jobba med. Vi ska vara 2-3 i grupperna. Ska bli intressant att jobba så här iaf.
Jag åker tåg just nu, drygt när man är så trött som jag är nu. Sovit dåligt i helgen. Men jag får lägga mig tidigt ikväll.
Hoppas alla får en bra dag.

söndag, maj 02, 2010

"Vi trodde det var tryggt"

Snacka om korkad grej på flera sätt.
Jag har vid flera tillfällen både hört och sett att man kan spåra mobiler på nätet, det gäller vänner och familj oftast. Vet att Lunarstorm hade denna grejen för några/något år sedan och vet inte om den är kvar. Men jag gillde inte det då och jag gillar fortfarande inte detta.
Att tillåta folk att veta var man är alltid är för mig lite jobbigt.
Jag vill inte att folk har koll på var jag är. Gillar mitt privatliv.
Kanske låter lite konstigt då jag skriver mycket här i bloggen, men då kan jag ju välja vad jag vill att andra ska veta och när dom får veta det.

När jag först sprang på detta fenomen med mobilspårning så undrade jag om det var helt säkert. Är det GARANTERAT att bara de JAG godkänner kan se mig, eller finns risken att andra också kan göra det...

Nu är det uppenbarligen så att det är ganska lätt att komma åt uppgifter så att denna tjänsten inte är säker. Det finns program som knäcker koden och det tog bara 5 minuter sen kunde man ha koll på vilket mobilnr som hellst.

Att sen en styrelseledamot för bolaget säger så här...
– Vi trodde det var tryggt men uppenbarligen finns det folk som vill runt detta, så vi får ha mer komplexa koder, säger Fredric Gunnarson.
...tyder på att det är väldigt naiva personer som har skapat tjänsten. Att tro att INGEN vill utnyttja detta är väldigt naivt. Det finns ju hur många saker som hellst som jag kan se att en viss typ av personer vill ha denna tjänsten till. Och det är inte saker som jag ser som positiva. Men detta borde ju ändå skaparna av tjänsten insett och gjort det väldigt svårt och säkert mot att bli hackat från början.

Jag kan också se flera bra saker med tjänsten, om man inte använder den för att ingripa på personers privatliv. Att föräldrar har kopplat sina barn till den är ju praktiskt, men bara om det används begränsat om man verkligen känner sig orolig för barnet, men att använda det för att spionera på sina barn är inte rätt.

Tillit till sina barn är ju så otroligt viktigt. Lita på att dom inte hittar på något och att dom är rädda om sig, istället för att ta för givet att dom tänker göra saker dom inte får.
Och om det skulle hända något så kan man ju få hjälp av polis att hitta sina barn, men oftast så behöver man bara ringa till kompisar eller kompisars föräldrar. För dessa borde man som förälder ha kontakt med.

Skippa tjänsten och använd istället facebook, twitter och andra tjänster där ungdomar och deras vänner ändå håller till på internet och skriver vad dom pysslar med. Engagera er i deras liv och bekanta er med deras kompisar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7056547.ab

Avatar

Leona Lewis "I See You" themesong från filmen Avatar.