fredag, februari 19, 2010

Dubbel...

De senaste dagarna så har jag tagit Concerta 18mg och inte haft någon effekt förutom att jag haft lite biverkningar. Men idag så har jag dubblat dosen.
Så är det 36mg som ska ner varje dag.
Hoppas på lite mer effekt av det och att jag märker någon skillnad.
Vill inte ha så mycket biverkningar nu dör jag har annat att pyssla med än att fundera på dom.
Jag har en tenta som ska skrivas på 5 sidor. Det är ganska svårt då det ska vara en filmanalys. Det är ganska klurigt att skriva och man måste tänka mycket på olika saker och komma fram till vad det betyder. Sen ska det fomuleras så att andra förstår vad jag menar...
Ska sitta med det i helgen och göra det sista på måndag för då ska det lämnas in.
Har ju dessutom Freddan hemma då han har studiedag idag och sen har han lov nästa vecka men lite ska han vara på fritids för jag ska några rundor till skolan då jag inte har sportlov. Fast det hade varit skönt att ha det.
Nu när det är så mycket snö så hade det varit kul att vara ute och åka pulka lite innan det försvinner. Kanske hinner ut lite ändå.

onsdag, februari 17, 2010

Tänker...

Jag har haft en ganska bra dag, vaknade ganska utvilad (inte gjort det på LÄNGE) och morgonen flöt på bra, tills vi väntade på bussen då den inte kom. Freddan blev några minuter sen till skolan och det gillar han inte alls men det går bra att lämna honom ändå, han tycker bara det är skämmigt att komma in när alla redan sitter tyst och stilla.
Jag promenerade hem i snön, kallt är det och jag är så trött på det nu. Tycker inte om att frysa. Vissa dagar går det bättre än andra och nu när det ligger runt 0an så är snön bara hal och slaskig där det är saltat... Suck...

Har en mugg te här som fylls på regelbundet, popkorn att tugga på och musik i hörlurarna så det liksom går rakt in i skallen och skingrar tankarna, gör så att jag inte "hör" dom...

Pluggar filmanalys, har en tenta på 5 sidor att skriva så nu går jag igenom det jag behöver i böckerna. Har gått igenom en av de 4 böckerna och har en känsla av detta faktiskt kan bli bra, bara jag inte skjuter upp det mer utan faktiskt jobbar som planerat.


Läser lite bloggar när jag behöver en paus och såg att min ena vän har det jobbigt. Tankarna glider till henne och hoppas att hon får den hjälp hon behöver.


måndag, februari 15, 2010

Dag 4

Jaha, nu var dag 4 avklarad i stort sett...
Hur känns det nu då?
Jo, det känns bra, som förr...
Ingen skillnad, inga biverkningar, inget...
Får se om jag känner skillnad nu i veckan då jag ska sitta på föreläsningar, men jag tror inte det. Bara fortsätta med medicinen så här till på fredag och då dubbla dosen. Sen får man se om det känns någon skillnad då.

Idag har jag varit hemma och skulle plugga med kom på en annan grej och satt och kollade på gammla foto istället... Sen tränade jag lite också.
Blev nämligen rastlös av att sitta och greja med foto. Så jag tog mig upp på min orbitrek och körde på i först 5 minuter och var då tvungen att ta en paus, jag kände mig helt slut så jag klev av och drack lite vatten och sen efter det så tog jag det lite lugnare och orkade köra på i 15 minuter till.
Har inte tränat på hela vintern då jag varit förkyld och sjuk på andra vis. Men nu tror jag att jag kan komma igång med det igen. Vill ju vara i form till sommaren när kläderna ska av och bikinin på. Vill även kunna ut och springa sen till våren i skogen. Det är så skönt att kunna göra det, men jag vill inte springa ute bland folk förrän jag klarar av att springa ett tag. Vill ha en grundkondition innan jag ger mig ut och sen bli ännu bättre ute. Har flera olika rundor jag kan springa här i närheten så det ska nog bli hur bra som hellst. Bara jag kommer igång med min träning här inne först.
Anledningen till att jag inte vill ha en grundträning innan är att jag får sån prestationsångest om jag träffar på folk som är mycket bättre än mig i början, har så lätt för att jämföra mig med andra när jag tränar. Då mår jag istället dåligt och låter bli att träna och det vill jag inte.

Så nu ska jag försöka träna minst 3 gånger i veckan. Önska mig lycka till.

söndag, februari 14, 2010

Glad alla hjärtansdag!!!

Ja, idag är det den där alla hjärtansdag och alla firar med sina älsklingar.
Hoppas ni har det bra där ute och vårdar er kärlek.
Själv så sitter jag med lite ångest över allt sånt.
Bjuder på en liten text skriven av Martin L. Gore i Depeche Mode.
Somebody.
I want somebody to share
Share the rest of my life
Share my innermost thoughts
Know my intimate details
Someone who'll stand by my side
And give me support
And in return
She'll get my support
She will listen to me
When I want to speak
About the world we live in
And life in general
Though my views may be wrong
They may even be perverted
She'll hear me out
And won't easily be converted
To my way of thinking
In fact she'll often disagree
But at the end of it all
She will understand me

I want somebody who cares
For me passionately
With every thought and
With every breath
Someone who'll help me see things
In a different light
All the things I detest
I will almost like
I don't want to be tied
To anyone's strings
I'm carefully trying to steer clear of
Those things
But when I'm asleep
I want somebody
Who will put their arms around me
And kiss me tenderly
Though things like this
Make me sick
In a case like this
I'll get away with it

Dag 3

Ja, nu har jag precis börjat på dag 3.
Känns väl ingen större skillnad än mer än att jag fortfarande är lite skakig, men jag tror det har blivit bättre med det också. Att det liksom börjar avta.
Nu är det ju helg och jag brukar klara helgerna utan några större problem så det är lättast att se på vardagarna om jag har fått någon effekt av medicinen.
Nätterna har varit bra, jag har sovit gott, har varit tröttare på kvällarna men sen ändå haft svårt att komma i säng... Som vanligt alltså... Men det är ju för att jag sitter och sorterar alla mina tankar om nätterna. Har alltid gjort det så det är ju lite som en vana också som ska brytas... Och DET är ju svårt. Men jag hoppas att det är sånt som kommer bli lättare med medicinen.

Bara att fortsätta med den och sen om jag inte känt skillnad i veckan sen så blir det ökning på fredag.

Det är ju en depotablett så det tar ju lite tid innan den verkar fullt ut också, men det var därför jag också ville börja innan helgen, för då kan jag ta hand om min orolighet inför biverkningarna nu här hemma och sen slippa tänka på det så mycket i skolan, räcker att jag är distraherad där ändå...

fredag, februari 12, 2010

Dag 1

Jaha då var första dagen avklarad.
Tog 18mg i morse ganska tidigt för jag skulle ju iväg idag.
När jag åkte tåget vid kl 9 tyckte jag att jag började skaka, som om jag frös. Det var inte kallt på tåget så det var inte därför. Ignorerade det för det var inte så mycket. Men när jag sen kom ut i kylan och började frysa så skakade hela kroppen. Höll på att tappa den min varma choklad med grädde som jag köpte för att värma mig. Fick hålla med båda händerna för att inte skaka ut allt... Kändes jävligt skumt. Misstänkte att det kunde ha lite med medicinen att göra.
Var i skolan och koncentrationen var väl inte på topp, kände mig extra rastlös och skakningarna gjorde det bara jobbigt att sitta stilla. Tur att vi inte hade vanliga föreläsningar idag utan basgruppsarbete, snackade om våra tentor vi nyss skrivit och hade läst varandras.
Var kul att läsa hur andra tänker och se hur dom skriver. Detta skulle sen "redovisas" för läraren efter. Sen skulle hon gå igenom allas tentor och säga vad hon tyckte, men hon hann inte med alla så jag ska få mina kommentarer i mailen sen.
Nu är jag astrött och ska sova. Orkar bara inte hålla ögonen öppna längre.

torsdag, februari 11, 2010

Tänker...

Så nu känner jag att jag har fattat vad som egentligen har hänt.
Har fått en lättad känsla inom mig.
Jag vet VARFÖR jag funkar som jag gör.
Det känns bra.
Nu ska man bara se om man kan fungera mer "normalt".

Men sen kommer det en massa tankar också. Inte om framtiden.
Utan om mitt liv.
HUR hade det varit om det upptäckts när jag var yngre? Typ i tidiga tonåren. Hade mitt liv varit som det är nu.
JAG VET ATT MAN INTE SKA TÄNKA SÅ HÄR!!!!
Men det är inte lätt att stoppa vissa tankar, utan dom måste analyseras klart först innan man kan släppa dom.
Man kan INTE veta eller komma fram till hur det hade sett ut om det varit så.
Känner en besvikelse på att man inte fångades upp.
Inte på mamma, inte alls! Hon gjorde vad hon kunde annars hade jag inte klarat det så bra som jag gjort. Men skola och sånt, där jag hade problemen. Där jag BAD om hjälp och stöttning, men inte fick det.

Jag vet nu iaf att mamma hade rätt när hon stoppade mig från att tänka "jag är dum i huvudet" när jag var yngre. Alla dessa nattlånga samtal som vi hade om ALLT. Det höll mig på rätt köl, att jag inte seglade så långt iväg.

Sen kommer även tankarna... Hur hade det varit om mamma hade släppt mig mer fri???
Kaos, festande och missbruk tror jag. Jag hade inte mått bra iaf.
Allt som jag gick igenom då hade varit så mycket värre...
Har svårt att se mig själv i en sån situation, men ändå känner jag att jag hade kunnat hamna där.

Kan säga att jag är tacksam för att jag har haft min mamma, syskon och vänner runt mig. Dom har hållt mig ovanför ytan genom att omedvetet skapa de rutiner och vanor jag behövde för att få dagarna att funka.

Nu har jag Freddan, han styr mina dagar. Vakna, frukost, skola, hämtas, middag, badas, nattas och läsas saga.
De perioder som han inte är hemma av olika anledningar kan jag säga att jag inte riktigt får ihop. Förvirrad och missar saker som ska göras. Tappar kontrollen.
Men jag hoppas att det också ska bli bättre nu.

Tycker att det är lite läskigt att börja i morgon men jag vet att jag har massor med stöd runt mig och det känns BRA.

Berättade allt för mamma ikväll och mailade henne länkar till ställen där hon kan läsa på mer om hon vill. Känns skönt att hon vet allt. Det är ju ingen hemlighet, men jag har inte snackat med så många om det än, dom som vet har läst min blogg. Men nu kommer jag nog få prata med alla, bara så att dom vet hur jag har det.

Nej, nu blir det film, Tokyo Drift på kanal 6 och sen sova gott.

Väntan över...

Jag var i skolan idag som vanligt, förutom att jag kom 1 timme sent... Men dagen flöt på bra sen. På tåget hem så fick jag ett telefonsamtal av min läkare.

Jag har ADHD.
Efter de förra frågorna jag svarade på har nu svaret kommit. Neuropsykologen har tittat på mina svar och sa att jag visar tydliga tecken på ADHD.
Min läkare och jag pratade lite läkemedel och han tyckte att jag skulle testa Concerta. Så detta ska jag börja med i morgon. Detta är en medicin man ska testa ut den styrka man behöver så jag börjar på den lägsta som är 18mg om dagen. Detta ska jag ta i en vecka och känner jag ingen eller mycket liten förändring så ska jag öka dosen till det dubbla.
Detta är ganska läskit för nu kanske man ska få veta hur det är att vara "normal"... Hur är man det? Jag är beredd på att detta tar lite tid, men jag är glad att det nu verkligen händer något och att jag vet VAD jag har för problem och då är det lättare att tackla dom.

Ja, så detta är sista medicinfria dagen på mycket länge...

Önska mig lycka till i mitt kämpande till en mer normal livssituation.

måndag, februari 08, 2010

Barn och katt.

Freddan och Zeus leker. Tänk vad kul man kan ha med ett pappersband.

lördag, februari 06, 2010

Att drömma är inte min grej...

Vaknade i morse vid 7 av att jag drömt lite och var törstig.
Gick på toa, drack och tog näsdroppar. Är lite förkyld.
In i sängen och somnade om, hade Freddan där så det tog en liten stund då han snarkar som en gubbe när han är förkyld.
Börjar drömma igen.
Fortsättning på det jag drömt tidigare.
Jag hade då drömt att jag var i Tyskland (?) med Freddan och ett gäng vänner och Freddan blev sjuk.
Drömmen fortsätter att Freddan blir sjukare och måste till sjukhus.
Ingen av oss kan tyska och tyskarna kan tydligen inte engelska.
Jag och en vän sätter oss med Freddan i en bil och kör runt och letar efter ett sjukhus, inga skyltar om det någonstans...
Kommer till centrum och där blir vi tvugna att lämna bilen. Springer runt och letar vidare.
I ren otur så kommer jag och Freddan ifrån varandra, han är med min vän. Detta är när jag ska försöka fråga om vägen med hjälp av någon form av påhittat teckenspråk.
Får veta att Freddan och vännen har hittat ett sjukhus och dom väntar på mig. Dom förklarar vägen men jag kommer fel hela tiden. Kommer inte fram.
Springer i vad som känns som flera timmar. Orolig för Freddan då sjukhuset inte ger honom vård förrän jag kommer dit.
Springer springer springer och till slut ser jag sjukhuset.
När jag kommer in ska jag bara hitta avdelningen. Inga skyltar och bara trappor.
Damen i receptionen vägrar ge mig information om jag inte fyller i en undersökningsblankett som jag inte ens tittar på. Väljer att leta själv och hittar efter en lång stund Freddan på en våning högt upp.
Läkaren pratar svenska och säger att Freddan har matförgiftning, men han har helt fel symptom. Han har en allergisk reaktion och är svullen på hela kroppen.
När till och med hans öron (?) börjar svullna så lyssnar läkaren på mig och ger honom rätt medicin.
Här vaknar jag och minns allt och är svettig och helt slut.
Trodde man skulle vakna utvilad efter 8 timmars sömn...

Vet inte vem vännen var, men tror att det var flickvän till en av min mans (i drömmen) vänner. Vi var i Tyskland för att min man skulle jobba...

Jaja, Freddan mår bra och är lite bättre från sin förkyldning. Ögonen rinner inte längre och febern verkar borta. Han har bara lite halsont kvar, men jag vet inte om han säger det för att få äta dom goda halstabletterna eller om han verkligen har ont.
Jag är fortfarande singel och har inga planer på att någonsin gifta mig.
Drömmar är bara lite väl konstiga ibland.

torsdag, februari 04, 2010

Mitt i natten...

Sitter här mitt i natten och har en film igång.
Orkar inte ta mig till sängen så jag sitter kvar.
Kan lika gärna blogga då, eller hur?

Jag är seg, har varit uppe sen ganska tidigt i morse.
Freddan vaknade tidigt, men så är det när man är sjuk och har ont i halsen. Tyvärr så har hans förkyldning blivit värre de senaste dagarna, trodde han skulle klara sig, men igår fick han halsont och idag har hans ögon börjat kleta sig. Han är duktig som inte petar i det utan låter mig torka bort det. Dock kommer han och vill att jag ska göra det var 5e minut...
Samt att nu när han har det så i ögat så känner han sig öm och tycker att det är jobbigt att se.
Vi har dragit igång ögonlappsträning igen så nu blir det paus i det igen. Eller han hade lappen en liten stund idag ändå så jag får nog vara glad för det lilla. Jag har köpt piratlapp till honom så han slipper de jobbiga stela plåsterlapparna man köper på apoteket.
Dessutom så tycker han att han ser ganska cool ut i den.
Jag kan lägga upp foto på det sen :-)

Jag själv är också lite förkyld men inte alls så som Freddan. Jag har mest tråkigt av att sitta hemma. Så störigt att göra det just denna veckan då vi skulle se 4 filmer på skolan, har missat alla för att jag varit hemma med Freddan. Ska vara hemma i morgon också sen får det räcka. Måste även skriva ett arbete om en av filmerna som vi skulle se på skolan denna veckan, tur man har den hemma. Men det är ingen man ser när Freddan är vaken...
Ska nämligen skriva om Sweeney Todd: The Demon Barber on Fleet Street.
Fast jag brukar få ihop mina arbeten så jag ska nog lyckas även med detta. Känner mig inte så orolig just nu. Har planerat att jag ska sitta lite med det i morgon så jag iaf kan börja och sen sitta lite varje dag i helgen, det ska nämligen lämnas in på tisdag.

För ett tag sen beställde jag nya kursböcker, 7 stycken... Fan att man behöver så mycket böcker när man pluggar film... Men det var för denna delkursen och för nästa så nu behöver jag inte beställa böcker på ett tag. Men det gick på ca 1500kr. Så jag hoppas att dom blir använda. Har nämligen några böcker från förra terminen som jag inte ens öppnat än, men kanske kommer att göra vid senare kurser. Man vet aldrig när man får användning för dom igen. Jag ska ju förhoppningsvis gå även nästa år. Måste bara söka in till det först, men det kan jag inte göra riktigt än.

Nej, nu har jag svammlat en stund, kanske bäst att sova lite.
Ska ju orka vara hemma med Freddan i morgon också. Att ta hand om ett sjukt barn som har alla sina krafter kvar är ganska påfrestande, har om inget annat skavsår i öronen... Han pratar OAVBRUTET.

onsdag, februari 03, 2010

Svarat på frågor...

Ja, nu har jag varit hos min läkare och svarat på en massa frågor. 40 frågor om sig själv som man skulle gradera mellan 0-3. Svårare än man tror.
Frågor om allt möjligt. Testet heter ADD Brown. Fanns inget "facit" med så min läkare kunde inte "rätta" det. Neuropsykologen ska kolla det och sen lämna resultatet till min läkare och därefter så ska han höra av sig till mig. Han hoppades att han skulle höra av sig denna eller nästa vecka, för sen skulle han vara ledig i 2 veckor... Han ville inte att jag skulle behöva vänta så länge.
Tog nästan 30 minuter att svara på dom för man fick faktiskt fundera hur dagarna ser ut. Frågor om saker man inte tänker på till vardags utan man bara gör, så som om man suddar mycket när man skriver eller missa ord, läser saker flera gånger för att man inte förstår. Om man glömmer bort viktiga saker. Tappar bort saker. Glömmer namn. Ja, en massa saker som man inte tänker på att man gör.
Han sa att han iaf förstog att jag ville ha någon form av hjälp och att jag är på gränsen till desperat. För så känns det faktiskt. Desperat efter att klara vardagen utan en massa saker som stör, saker jag inte kan kontrollera.
Jaja, nu är det iaf bara att vänta.
Säger neuropsykologen att jag visar tydliga tecken på ADHD så kommer jag få testa medicin annars skulle min läkare och jag leta vidare. Han lovade mig det idag. Känns bra.
Fast jag vet inte hur vi i så fall ska gå vidare men det märker jag då. Går inte att tänka på sånt nu. Eller iaf så kommer jag inte kunna komma på hur, så det är lika bra att undvika tänka på det.

tisdag, februari 02, 2010

Morgonen.

Steg upp vid 5, duschade och åt en macka. När jag väckte Freddan märkte jag att han var varm så jag tog fram termometern och pep honom i örat. 38 grader blev resultatet. Bäddad ner honom i soffan med Aladdin på dvdn. Gick efter lite datorpyssel in och la mig igen.
Hade sovit ganska oroligt så jag var trött.
Vaknad nyss att telefonen ringde. Dolt nummer. Vill inte svara då, men gjorde det iaf.
Det var min läkare.
Han hade pratat med samma neuropsykolog som jag gjorde igår. Hon hade funnit vissa oklarheter... Vilka sa han inte, men det gör inget. Hon ville att jag skulle svara på fler frågor.
Man får svara på massor med frågor när man utreds för ADHD.
Så jag ska in och göra det i morgon, utanför ordinarie tid...
Fick min läkares mobilnummer så jag kunde ringa när jag kom dit så han kunde öppna till mig.
Kommer ej få något besked av honom där vad mina svar säger då det är såna frågor som bara psykologen rättar. Alltså har jag trots att han ville avskriva mig helt gått vidare i utredningen.
Ja, nu får man vänta och se vad psykologen säger om det sen...
Nervöst. Men positivt.

måndag, februari 01, 2010

Brev från läkaren...

Bästa Maria!

Jag har diskuterat ditt testresultat och din sjukhistoria med vårt neuropsykiatriska team, som gör bedömningen att du inte har någon uppmärksamhetsstörning som kan klassas under diagnosgruppen ADHD eller ADD. Således inte aktuellt med medicinering.

Med vänlig hälsning!

Överläkare


Tja, då medicin inte var mitt mål så kvittar det. Jag vill ha hjälp med mina problem som ställer till min vardag. Jag vill veta varför jag har problem och vad jag kan göra för att må bra. Finns ju fler saker än medicin som gör att man kan få rätt på sina problem.
Är det inte ADHD/ADD så är det kanske något annat, kvittar vad det heter bara jag kan få bättre ordning på mitt liv.

Sitter nu här hemma och är helt slut och har ändå inte gjort något här hemma...
Har inte kunnat för det är något som har fyllt mina tankar. Blir helt kaos i hjärnan när det händer sånt här. Jag blir passiv och kommer inte igång med något förrän jag har fått bättre ordning på tankarna.
Hoppas att jag kommer igång snart, trivs inte alls med att vara nere...

Man måste vara frisk för att klara vara sjuk...

Jag har som jag berättat förr försökt få en utredning om ADHD.
Den 12 januari gjorde jag ett test, uppmärksamhetstestet, som alla som utreds ska göra. Det visar om man har uppmärksamhetsproblem. Det går till så att man sitter vid en dator och klickar på alla bokstäver som kommer fram förutom X i ca 20 minuter.
Låter lätt va?
Tydligen så är det lätt även för en som har koncentrationssvårigheter... Jag fick VÄLDIGT bra resultat, bara 6% möjlig risk för ADHD enligt detta.
Denna dagen var jag utvilad och hade haft en bra dag. Kände mig inte stressad och hade tagit en promenad till läkaren så jag skulle bli av med rastlösheten i kroppen. Jag satt dessutom ensam i rummet.
Helt fel dag att göra detta testet alltså, för så ser ju inte mina dagar ut egentligen. Jag är jämt stressad, trött och rastlös...
Jag var hemma med Freddan då han var sjuk så jag hade inte varit iväg som jag egentligen skulle varit. Hade dagen varit som den skulle varit egentligen så hade jag varit uppe tidigt, åkt tåg till Lund, varit på en 3 timmars lång föreläsning och sen åkt tåget till Kristianstad igen, stressa så jag skulle komma i tid för att göra testet.
Någon som vill ge sig på en gissning hur jag brukar må då?
Jo, jag brukar vara helt slut och stressad, inte ha någon möjlighet till längre koncentration alls. Kan gissa att mitt resultat hade sett annorlunda ut.

När resutatet kommit fram, det gör det direkt, så satte jag mig med läkaren och pratade om det och på detta resultatet så stryker han mig helt ur utredningen. Jag frågar om det inte finns något sätt han kan förklara varför mina dagar inte ser ut som det gör för andra. Varför jag har så många problem som är TYPISKA för ADHD. Han har inget svar på det och lämnar mig med det svaret. Men han säger ändå att han ska prata med teamet som han jobbar i och ska återkomma till mig med svar.

Efter 2 veckor (idag) ringer jag honom och frågar varför han inte hört av sig. Han svarar med att det ska nog komma ett brev idag eller i morgon...
Jag hade innan jag ringde honom pratat med en neuropsykolog (det är hon som ställer diagnoser om ADHD) om hur testet ska genomföras... Enligt henne så ska testet göras under översikt och att man ej kan ställa en diagnos utifrån det. Man kan inte heller säga att man inte har ADHD om man får bra resultat, för det kan variera väldigt mycket. Man kan alltså utan problem göra det flera gånger. Det är ett test som alla gör, barn som vuxna, så det är väligt simpelt.
När jag pratar med min läkare så tar jag upp förutsättningarna igen och han tycker att han har gjort allt och kan ej hjälpa mig mer. När jag frågar var jag då ska vända mig då jag tydligen inte kan få hjälp någonstans så vet han inte. Han sitter i luren med en tjej som gråter och behöver hjälp för att få dagarna att fungera och ser detta som en sista utväg. En tjej som inte kan ge upp och bara skita i allt då hon har barn att ta hand om. En tjej som ropar på hjälp och han säger bara "Vet ej var du då ska vända dig..."
Jag frågar om det inte finns någon annan man kan prata med där, typ kurator eller liknande. Jo, det finns det ju säger han. Men det är jag som måste be om att få det. Han hör inte att jag kanske skulle behöva det. När jag är så arg och ledsen över allt och säger att jag inte kommer klara detta själv...

Jag avundas dom som inte har ett tankekaos om dagarna, dom som kan göra klart en sak innan koncentrationen tar slut, dom som inte glömmer bort viktiga saker, dom som kan planera men ändå i det vara flexibla om det skulle dyka upp något annat...
Det fixar inte jag.
Jag kan verka frånvarande då jag sitter och funderar på saker som jag sen inte kan redogöra för, har 1000 projekt igång för att jag inte kan koncentrera mig länge på en sak, glömmer bort viktiga saker ofta (även saker som händer ofta) och planerar jag min dag så gäller den att det bli så för händer det något oförutsett så får jag inte dagen att fungera...
Detta är bara det som jag märker av varje dag.
Att sen sitta i skolan och tappa koncentrationen på föreläsningen när någon nyser eller om jag måste vända sida i anteckningsblocket... Det händer ju inte varje dag. Att tankarna börjar flacka iväg på andra saker när jag egentligen ska lyssna på föreläsaren redan innan första pausen, det brukar jag kunna styra av någolunda, men det blir oftare och oftare ju tröttare jag blir och jag blir trött av att kämpa med koncentrera mig på att lyssna...
Känner just nu att pluggandet går åt helvete fast att jag har godkänt på allt jag lämnat in. Har en tenta som jag har skullat göra nu ett tag som jag glömmer bort hela tiden. Vet att jag har den och tänker på den ofta men har inte tid att göra den just då för den tar lite tid, men de dagarna som jag har tid så finns inte ens i tankarna. Inte ens om jag lägger fram böckerna och har dom framför mig hela tiden. Jag VILL verkligen lämna in det, skjuter inte fram den medvetet, men vet ändå att jag gör det...

FAN vad det är svårt att förklara.

Jaja, iaf så ska jag få tid till en kurator, men att jag ska behöva bryta ihop och tjata om det i telefon när jag pratar om det med min läkare är FEL.
Hade jag inte varit en skötsam tjej som faktiskt VILL må bra så hade jag gett upp nu och hittat på skit istället. Att följa den impuls som skriker "SKIT I ALLT och ta dig en riktig fylla så är det bra i morgon!!!" Det var ju så jag löste mina problem när jag var 20... Det funkade INTE. Jag var utbränd och helt slut.
Det var ju detta som Freddan fick mig att sluta med. När vännerna som jag umgicks med tyckte att jag blev tråkig och slutade festa... Jag festade ju för att jag mådde dåligt.
Jag är bara glad över att jag inte gick till tyngre saker fast att det fanns lätt tillgängligt där jag var.

Det enda som hindrar mig från att hamna där igen är Freddan. Utan honom så hade det inte gått. Jag är inte så stark. Han gör att jag orkar ta det ett steg längre, men när jag ringde psyk i sommras så kändes det som sista utvägen och nu när jag väl kommit dit så vill dom slänga ut mig... FAN!!
Jag är ARG!!!
Jag är LEDSEN!!!
Jag känner mig ENSAM!!!