Frågor, tankar och känslor...

Sitter med ett tankekaos idag...
Ångest så jag mår illa...
Varför hoppar det bara på en så här. Tankarna och vissa känslor kommer ju smygande men ångesten bara dyker på mig.

Frågor...
Är jag en bra mamma?
Hur ska jag orka med mig själv?
Kan man be om hjälp med schemalagda barnvaktshelger av familjen?
Ska det alltid vara så här jobbigt?
Hur ska jag hinna med att träffa kärleken?
Hur gör jag så jag inte bara är mamma utan även bara Maria?
Orkar jag vara ifrån Freddan typ 1 helg i månaden?
Hur ber man om hjälp? Vem ber man om hjälp?

Sen är där säkert fler frågor men det var dessa jag kunde fånga just nu.

Tankar...
Jag vet att jag är en bra mamma för jag har fått en så underbar son som jag har. Vet att jag är en bra mamma för att jag får ångest över alla beslut som gäller honom, vill ju hans bästa... Vet att jag är en bra mamma som skulle göra vad som hellst för honom...
Hur får man tid för sig sälv... jo, man prioriterar. Freddan först, sen katterna, sen skolan, sen hushållet, sen någonstans finns väl jag... Men då är tiden slut. Dygnet har ju bara 24 timmar.
Klart att man kan be om hjälp för lite mer schemalagd barnvaktstid... Är ju ganska smart för då kanske man kan ta hand om sig själv också.
Nej, det blir lättare, när Freddan är stor nog att ta hand om sig själv... så om 6-10 år så får jag det lite lättare...
Kärleken den kärleken, finns det tid för den. Jo, om jag kan träffa den när jag har Freddan. Jag är ju aldrig själv liksom. Kärleken får ju liksom nästan ringa på dörren för att jag ska hinna träffa den.
Att vara den där Maria jag var innan jag blev mamma är ganska svårt. Den Maria har ändrats väldigt mycket, men grunden är ju den samma. Mamma är något som är utöver. Lite som en roll. Man måste koppla bort mammarollen ibland och återgå till grunden. Svårt bara då man är mamma 24 timmar om dygnet 365 dagar om året och varit det i 6 år... Inte många dagar som jag egentligen bara är Maria...
Att vara ifrån sitt älskade barn är svårt, speciellt när man varit ensam om att ta hand om barnet så mycket som jag har. De gånger jag varit ifrån honom flera dagar har jag första dagen njutit av tystnaden, andra dagen kommer ångesten och jag vet inte vad jag ska göra... Men det är säkert en vanesak. Men om man vet om det och har planerat dagarna lite så brukar det gå bättre. En helg i månaden borde gå. Jag har inte barnvakt så ofta och sällan hela helger, blir bara någon natt då och då, typ varannan månad. Några timmar på kvällen där imellan blir det också ibland. Kanske dags att öka detta lite...
Det där med att be om hjälp är inte min starka sida... Har alltid trivs med att klara allt själv. Fast tyvärr har det inte alltid gått så bra, men jag börjar lära mig att fråga om hjälp. Får kanske börja med att prata om mina problem med min familj och mina vänner. Brukar prata med mamma om saker och ting, men jag har svårt sen att be om hjälp. Fast egentligen är det väl bara att ställa frågan rakt ut och hoppas på ett svar. Man kan ju inte få mer än ett nej liksom.

Känslor...
Jag känner mig som en dålig mamma som känner att orken börjar ta slut ibland. Känner att jag inte räcker till. Det är en mycket jobbig känsla.
Jag känner att jag behöver mer tid för mig själv och koppla av så jag kan komma tillbaka med förnyade krafter. Känner att jag håller på att glömma mig själv just nu. Måste hitta tillbaka till mig själv för annars så kommer det inte att gå bra. Finns ställen där jag verkligen trivs... där jag kan vara mig själv fast att jag är mamma... (svårt att förklara det där) Ställen där jag verkligen känner mig hemma. Jag försöker att spendera så mycket tid jag kan där. För då är jag både där för mig och för Freddan. Vissa dagar där är inte så roliga men det är för att jag själv inte är så aktiv där, men dom andra dagarna trivs jag som en isbjörn på vintern.
Känslan av att behöva mer regelbunden barnvakt är jobbig. Känner mig liksom svag och till besvär... Tycker inte om att vara varken eller. Känns ganska värdelöst faktiskt.
Hoppas verkligen inte att det alltid kommer att vara som det är nu. Känner att det ska hellst inte dröja 6-10 år till heller... Jag går snart sönder nämligen.
Kärleken då... Hoppas jag hittar någon snart (eller att jag redan hittat någon ?? :S) för jag längtar verkligen efter någon att älska som älskar mig tillbaka. Någon som är ärlig, visar mig respekt och som älskar mig för den jag är. Tänker jag tillbaka på vad kärleken har gjort mig så kanske jag ska ge upp direkt... Vill inte gå igenom mer jobbigt som har med kärlek att göra. Det sägs att man ska kyssa många grodor innan man hittar sin prins... har jag då inte haft en jävla otur då...? Bara en massa grodor... Nej, riktigt så illa är det inte, har hittat några helt underbara vänner genom mina förhållande, min bästa vän var jag ju sambo med i 3 år. Just det, han jag träffar får INTE vara svartsjuk på mina killvänner, har ju några såna...
Längtar efter att få vara bara Maria ibland. Det är så stort ansvar att vara mamma att man liksom glömmer personen under. Den där Maria som finns här inne någonstans brukar knacka på då och då och vill ut, tyvärr så har jag ofta inte tid med henne. Vad behöver jag då för att få fram henne då... Jo, känner att jag är i stort behov av att koppla av, att släppa loss och att vara lite med vuxna helt utan barn, vad vi gör kvittar nog, bara där inte finns några barn.
Den jag ska be om hjälp måste jag lita på till 200%. Att denna person gör det för min skull och för Freddans och ger honom det han behöver dom dagarna. Att be om hjälp för mig är som att öppna sig till längst in på djupet, att visa sig svag, men det är inget fel i det. Jag kan inte alltid klara mig själv. Jag behöver inte alltid vara så jävla stark jämt.


Oj, här fick ni en inblick i lite av det som pågår i mitt huvud just idag... Jag kan erkänna att det som står här är inte ens hälften av det som snurrar i skallen, kan ju vara därför jag är så trött nu för tiden och har mycket svårt att sova...

Kartlagd...

Då jag ofta handlar på kortet och inte med kontanter är jag tydligen mycket kartlagd. Polisen kan få veta precis vad jag köpt. Inte riktigt så intressant läsning för polisen men dom kan om dom har en förundersökning på mig.
Jag vet inte om detta är bra eller dåligt.
Fördelar:
Polisen kan få fram om man köpt farliga saker.
Nackdelar:
Min integritet är helt borta...

Integriteten är ganska viktig för mig, jag kanske inte verkar så privat då jag bloggar om mycket som händer i mitt liv. Men det jag köper vill jag att det är hemligt. Klart att ICA ska kunna veta vad jag köper för saker så att jag kan få bra erbjudanden som passar mig och mitt liv. Men där tycker jag liksom att det räcker. Polisen har inte med att göra vad för sprit jag handlar på systemet, har inte med att göra vad jag äter till middag och inte heller har dom med att göra vad jag köper på apoteket.

Nu tror jag inte att dom kommer att kolla upp mig. Men jag är lite obekväm med att det går. Fast personer som har gjort ett grovt brott och bevisen finns i inköpen då vill jag att det ska gå att kolla...

Svår balansgång det där. Dessa register får INTE missbrukas. Det får inte bli så att staten ska kunna kontrollera oss. Jag vill inte att dessa uppgifter ska kunna komma ut. Det ska krävas att det enda sätt att få fram dessa bevisen är att gå igenom dessa register, lite som en sista utväg.

Länk till artikel där jag hittat detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4507206.ab

En månad...

Var ju jättelänge sedan jag skrev ett vanligt inlägg så jag tänkte lite snabbt gå igenom allt som hänt under denna tiden.

Kan ju börja den 12 februari...
Var hos läkaren igen angående min stukade fot. Jag hade fram tills denna dagen haft så ont att jag fortfarande använde kryckorna ute, jag skulle ju använda foten så normalt jag kunde och det gjorde jag. Gick mycket och belastade foten men smärtan i leden ville inte ge med sig. Läkaren tittade snabbt på foten och sa att ja... du är för smal och smärtan är bara inbillning... VA???
Ja, då skulle han försöka sig på att förklara detta.
Jo, för smal är jag (som om jag inte vet det redan...) för när man är så smal så har man inte ett skyddande lager av fett som gör att senorna håller sig varma hela tiden och om dom inte är varma så blir det lätt en infektion och då reagerar foten som den gör, blir blå och gör ont, inget farligt, men jag ska vila foten.
Smärtan då... jo, jag har egentligen inte så ont och jag tycker synd om mig så jag använder inte foten så mycket då, måste använda foten mer. Har tydligen även låg smärttröskel. VA??? igen... Jag använder foten massor, går mer än vissa friska personer. Jag har levt med smärta i mina knän sen tonåren och det hindrar mig inte mycket från att leva ett vanligt liv. Smärta bryr jag mig inte mycket om.
Nu var det ju det att foten fortfarande är svullen också... Kan ju ha med infektionen att göra sa han bara.
Hur skulle jag göra nu då... vila foten men använda den mer :S Hur gör jag då??? Fick inget bra svar av läkaren med jag kunde ju fortsätta som jag gjort fram tills nu... och hade jag för ont kunde jag ju ta en alvedon. HAHA som om det hjälper...

Fredagen den 13...
Jag ställer kryckorna och fixar foten med tejp. Kan nu gå ganska så normalt, fortfarande ont men nu kan jag inte böja foten så det gör ont. Kunde ju belasta foten innan men minsta böjning på leden gjorde ont som knivar...
Känns bra med tejp så det får det bli.

Söndagen den 15...
MIGRÄN... Zaras dop och det missar jag naturligtvis. Migränen hade börjat redan på kvällen innan. Sov nästan hela dagen, mådde lite bättre på eftermiddagen och tryckte i mig en tablett mot det här (Pronaxen) och det hjälpte så jag kunde gå på den sista hemma matchen för KIK. Freddan ville så gärna se den, även jag men jag hade inte gått om jag inte lovat Freddan.

Måndagen den 16...
Ishallen med Freddan. Jag drog också på mig skridskorna. Vet att det kanske inte var det smartaste men jag saknar att åka. Tejpade foten noga och hårt innan, snörade sen på skridskon hårt, åkte sakta och försiktigt. Freddan han åkte naturligtvis på som vanligt, snabb och duktig har han blivit. Film kommer nog efter nästa gång i hallen. För mig gick det bra att åka, gjorde lite ont men jag pressade inte foten för mycket. (Hade ont i flera dagar efter detta...)

Torsdagen den 19...
Begravningsdagen. Mormor skulle begravas. Steg upp och lämnade Freddan på dagis och gick sedan hem och gjorde mig ordning. Åkte med min bror J och hans sambo MK till Malmö. En liten begravning med bara familjen närvarande. Fint var det. En bra präst. Fina blommor. Före och efter begravningen så fick vi pratat lite alla och det var kul att träffa några av dom då det var MÅNGA år sedan sist, typiskt bara att det är en sån här sak som ska föra ihop oss... Jaja, kanske kan vi försöka skärpa oss alla lite och hålla lite kontakt nu igen. Hoppas det iaf.

Natten mellan den 21/22...
Han kom... Snackade och tittade på film. Trivs så bra i hans sällskap men tyvärr är det sällan... Kanske blir det oftare snart, det är upp till honom, han vet att jag vill och har tid, det är han som är en upptagen person. Tur att msn finns...

Måndagen den 23...
Var i ishallen med Freddan, AE och lilla A. Lilla A åker bra och kämpar fast att hon inte släppt konerna ännu men det kommer det med sen. Inte lätt inte. Freddan visar henne hela tiden hur man ska göra och hon försöker. Jag åkte också, tejpad fot och ont, pressade foten lite.

Idag då...
Har varit på stan och gjort först lite tråkiga ärenden så som Apoteket och köpte mer tejp på Stadium, H&M och köpte strumpor till Freddan. Efter det så skulle jag bara in och kika lite på Bokia, är ju bokrea. Hade bestämt innan att jag inte skulle köpa något... Ut kommer jag med 4 nya böcker. Ja, jag sparade massor med pengar på att köpa dom nu, men jag hade ju bestämt mig... Jag valde ändå böcker mycket noga för hade jag haft råd så hade jag kunnat gå ut med ca 15 böcker av dom som var på rean. Åt även lite mat på stan, hade köpt Aluma och satt och läste i den och åt bakad potatis på Trendie. Man måste lyxa till det ibland.
Sitter nu och har super ont i min fortfarande svullna och blåa fot... Någon dag bör det gå över... Eller??

Så nu tror jag att jag fått med det mesta om än lite kortfattat. Ska nu försöka skärpa mig lite med att skriva lite mer igen. Vet ju själv hur det är när dom bloggar man själv läser inte uppdateras så bra...

Bjuder på bilder.

Kände för att bjuda på lite bilder idag.

Tog med en på mig till att börja med.

Jag är ju inte med så ofta på bild så jag får fixa det själv. Kanske inte bästa bilden men det är den ni får stå ut med.

Här har vi tuffa Freddan med alla nya skydd på sig.
Syns det att han tycker detta är kul eller...?

Här åker han med alla skydden, lite jobbigare var det. Är ju ett helt annant sätt att röra sig men han tyckte att det var kul. Alltid kul att se ut som dom stora killarna ju. Denna bilden är tagen i lördags på skridskoskolan.

Blev utmanad an Jonna.

Jag blev utmanad av Jonna att lägga in en bild i bloggen och det var denna jag blev tvungen att ta. Denna bilden är tagen på min systerdotters 20 årfest på nyårsafton 2008/2009. På bilden finns J, M, JB, mamma och en annan festdeltagare. Inte bästa bilden jag tagit men trevligt hade jag på festen.

Jag får utmana dom jag känner då som bloggar förutom Jonna... Så då blir det Jezzz, Patrik, Anna, Linda, Maria Z och Minett.

Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Alla hjärtans dag...

mmmm... just det...

be mine?

Lite kort om veckan som gått...

Dags att uppdatera nu tycker jag. Vet att några andra också tycker det. Har ju av någon anledning inte blivit av att jag skrivit denna veckan. Är faktiskt så att jag inte vetat vad jag skulle skriva om.

Förra torsdagen var det jag skrev sist. Natten mellan lördagen och söndagen så vågade jag kläcka ur mig till han jag varit intresserad av honom och att jag ville träffa honom. Han var inte helt negativ till detta så under veckan som gick när jag hade mycket i skolan och han mycket på jobbet har vi inte haft tid att träffas så det blivit ganska mycket msn. Men så i lördags var jag barnledig och tyckte att han skulle vara ledig så jag åkte till honom. Väl där så snackade vi, drack någon öl och kollade på film. Åkte och hämtade Freddan på söndagen vid kl 17 och hade inte varit hemma där innan... Spenderar gärna mer tid med denna underbara kille.

Kan ju berätta att en av filmerna som vi såg på vad "Liftarens guide till galaxen" och nu känner jag att jag bara MÅSTE läsa den boken. Har velat göra det ganska länge men jag har känt att jag har haft tidsbrist, den är ju ganska tjock och jag har vetat att man måste läsa den typ 2 gånger för att förstå den men nu ska det bli gjort. Ska bara köpa den först, lånar nämligen inte böcker på bibloteket. Vill äga mina böcker och kunna läsa dom om och om igen. Köper även mycket sällan begagnade böcker då jag tycker om att vara den första som läser en bok.

Mormor Mimi

19200722 - 20090131

Må du vila i frid.

Vi hade aldrig den relation som mormor och barnbarn ska ha. Det fanns hinder för det. Men du har och kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Vet att du har det bra där du är nu.

Sitter där som ängel på ditt moln och vakar över alla.

Vi som är kvar kommer alltid att tänka på dig.